Snygga till retrosamlingen – Pyssel för den tålmodige.

DSC_0792

God kväll på er!

Ser bilden ovan bekant ut? Du kanske precis som jag är en genuin samlare, eller du kanske bara har en gammal konsoll vars spel sedan länge saknar sina kartonger. Många är vi som slarvat bort, trampat sönder eller på annat sätt saknar kompletta spel från den tiden. Jag som samlare strävar alltid efter att köpa kompletta grejor med manualer, kartonger och tom garantisedlar om möjligt : Ibland är det dock svårt eller tom omöjligt att hitta kompletta spel från tiden då det begav sig, och då får man nöja sig med det som finns till hands. Om man sedan i efterhand lyckas hitta en spelkartong till salu är det inte ovanligt att den kostar lika mycket som, eller ibland mer än själva spelet. Det kan bli en ganska dyr investering! Ikväll ska jag berätta om en alternativ metod att snygga till spelsamlingen medan man väntar på att hitta en spelkartong till rimligt pris, och ni hänger precis som vanligt med!

Do it yourself!

Det finns många entusiaster med retrointresse ute i världen, och ett antal av dem sysslar med restaurering av just spelboxar från förr. Efter scanning och uppfixning av en orginalkartong kan man sedan få tillgång till den via internet. Kort och gott så kan du tanka hem bilder av kartongen till ditt favoritspel, skriva ut dem och  med diverse tillhyggen skapa din alldeles egna “orginalkartong”. Det här är väl inget jag egentligen uppmuntrar, men jag tröttnade på att vi saknar så många kartonger till våra gamla NES-spel här hemma. Jag vill ha det snyggt och prydligt i hyllorna, och då är det här ett bra alternativ till man kan få tag på ordentliga orginalkartonger. Min genomgång kommer alltså rikta in sig på ovan nämnda maskin, men även visa exempel på en hemgjord kartong till Super Nintendo.

Förberedelser : Detta behöver du för min tutorial!

  • Dator (doh).
  • En bläckstråleskrivare som klarar 300g/m2 utskrifter (dvs hårt glansigt fotopapper).
  • Bildbehandlingsprogram (i genomgången används Adobe Photoshop Elements).
  • Ett registrerat konto på siten http://www.nintandbox.net
  • En NES orginalkartong (för att ha en referens när du ska vika ihop din hemsnickrade variant).
  • En vass sax eller mattkniv.
  • Papperslim.
  • En linjal eller tumstock.
  • En rejäl dos tålamod.

Det går att göra boxar av papper av kvaliteten 200g/m2+ också, men 300g är att föredra. Resten av listan är måsten! Har du det som krävs? Goodie, då kör vi väl igång antar jag.

First things first:

Gå in på siten jag nämnde ovan och registrera ett nytt användarkonto. Observera att du bör ha en ordentlig isp-mail tillgänglig. Hotmail & Gmail funkar inget vidare. Har du problem med att läsa franska så kan du (förutsatt att du använder Google Chrome) högerklicka mitt på skärmen och välja att översätta hela faderullan till “svenska”. Allt annat på siten är självförklarande : Välj konsoll, välj spel, tanka hem, and off you go 🙂

Vidare till bildbehandlingen:

Jag använder som sagt Photoshop Elements för det här, men har du något annat så kan du säkerligen göra något liknande. Hur som helst, starta upp PSE och skapa en ny blank file, välj sedan att skapa ett A4-ark. Behöver du förstora bilderna i min tutorial kan du precis som vanligt klicka på dem.

1

Som nästa steg går du upp under File-menyn och väljer “place”. Navigera till mappen du laddade ner och packade upp omslagen i.

2

Placera bilden så att du behöver klippa så lite som möjligt efter utskrift. Du kan använda exemplet ovan som mall.

3

Skriv sedan ut dokumentet. Var säker på att du använder samma upplösning på utskriften som i orginalbilden (oftast 300 dpi). Två stycken A4 behövs, ett för fram och ett för baksidan.

Dags för pysslandet:

DSC_0796

Nu har vi våra två A4-ark med spelkartongen på. Det borde se ut ungefär som på bilden ovan om du har gjort det rätt. Nu är det dags att ta fram saxen och försiktigt klippa ut formerna. Lägg ner ordentligt med tid på att göra det noga. Det underlättar rejält när du ska vika ihop och limma boxen.

DSC_0797

Efter klippning ska det så ut så här (och helst bättre). Nästa steg är att klura ut vart man ska vika och vart man ska limma.

DSC_0801

Har du ingen orginalbox från ett Nintendospel kommer det att ta duktigt med tid att vika allt rätt. Bilden ovan ger en hint, men om du har en riktig box redo kan du titta på den och ganska snabbt klura ut hur det ska göras. Hur du ska limma ihop fram och baksida är ganska uppenbart. Det görs på varje sida om boxen. Liten flärp limmas ihop med stor vikt sida. Underdelen är knepigast utan orginalbox, men med lite flax får du nog ihop den också.

DSC_0803

Ovan kan du se min box med sidorna ihoplimmade. Det känns enklast att pussla ihop och vika ovan och underdelarna sist. Du kommer även att få klippa lite extra (uppenbart när du ser det med egna ögon). Den färdiga produkten är i princip identisk med en orginalbox, och det är inte förrän du verkligen börjar känna på den som man inser att den här hemmagjord. Det finns procedurer med laminering etc som får dem än mer autentiska men det är inget som jag vill ta upp här. Det jag vill visa upp är hur man skapar en helt ok hemmabyggd box som ersättning till du hittar ett ordentligt orginal.

Jag ska ta och visa upp en box jag gjorde till ett av mina Super Nintendo spel medan jag ändå är i farten.

DSC_0807

Kartongerna till Snes är avsevärt lättare att limma och vika, men tyvärr kräver de stabiliserande kartong inuti. Det finns ritningar för dessa inlay’s på nätet, och med lite tidsinvestering kan man klona en orginalkartong även i detta fall. Samma princip gäller för spelen till Nintendo 64.

Viktiga saker att tänka på under konstruerandet:

  • Var noga med klippningen och limningen.
  • Vik kanterna över linjalen (det blir skarpast så).
  • Ta tid på dig för att skapa ett gott resultat.

Sist men inte minst:

Jag läste väldigt många sidor om just rekonstruktion av orginalboxar till Nintendospel innan jag gjorde den här posten. Jag lärde mig många bra saker, men på samma gång lärde jag mig även hur man förbluffande lätt förfalskar gamla spelkartonger, hela vägen ner till Nintendo’s Seal of Warranty. Lade jag ner tillräckligt mycket tid på det skulle jag lätt kunna producera en “fabriksny” och förseglad kopia av ett väldigt värdefullt spel och säkerligen göra enorma mängder pengar på det. Informationen gjorde mig ganska orolig, och jag vill verkligen rekommendera alla samlare där ute att bara handla värdefulla retrospel från verifierade källor. Jag vet efter den här dagen att jag kommer att vara ännu försiktigare än förr när det handlare om förseglade kopior i orginalskick. Håll ögonen öppna gott folk.

Imorrn blir det samlade (och i allra högsta grad intressanta) veckonyheter på retrofronten.

Tack för att ni läste:

Mvh // Stefan

Mastersystem & inkompatiblitet med SMD kontroller.

512px-Sega-master-system-logo

 

Tjosan!

Idag blir det något lite annorlunda som kommer att serveras till retromiddag, nämligen modifikationstips till Sega Mastersystem (SMS). Om man köper sig ett ex. i dagens läge ska man inte kallt räkna med att få med orginalkontroller till maskinen. De var av ganska dålig kvalitet redan när de släpptes på 80-talet, och enligt uppgift är det inte så många som håller ihop som de ska i dagens läge. Istället händer det ofta att man får med en kontroller till Sega Megadrive, och oftast fungerar den precis lika bra. Det finns dock några tillfällen där man lär få slita sitt hår för att man inte äger en orginalkontroll, och det är om man köper något av de spel som kräver en sådan. Det enda som egentligen skiljer en Megadrive kontroll åt från ett orginal är den extra funktionsknappen. Det räcker dock för att få en bunt med titlar att bugga ur helt när det gäller styrningen. What to do? Ragga en bättre begagnad på Ebay? Nej då!

Nu ska vi sabba grejor!

Det går att förvandla din Sega Megadrive kontroller till ett Mastersystem “orginal” med ett enkelt ingrepp. Tänk på att ingreppet är av förstörande art, så var säker på att du har en kontroll att undanvara! Först kontrollerar vi att du har samma typ av Megadrive kontroller som jag fick med till min Mastersystem. Så här ser den ut: Observera att jag inte vet om kretskortsuppsättningen i dessa kontroller varierade med tiden, så risken ligger helt och hållet hos dig. Allright?

DSC_0786

Leta sen rätt på en passande skruvmejsel (det är en fördel om du har ett set för att skruva med just elektronik då mejslarna är djäkligt små), och skruva upp de 6 skruvarna på baksidan av kontrollen.

Nu ska det se ut enligt följande:

DSC_0783

…eller ja, inte riktigt som på bilden ovan. Som ni kan se är det en kabel som är kapad, och där ligger tricket. Det finns en mörkgrå och en ljusgrå kabel, och det är alltså den ljusgrå som ska kapas. Är man fingerfärdig så kan man installera en liten strömswitch mellan kabeländarna för att kunna få sin kontroll att fungera som förr. Jag är varken fingerfärdig eller har tillgång till en switch, så jag kapade bara kabeln. Vad som händer i kontrollen är att man helt enkelt stänger av strömmen till start-knappen, och vips kommer dina problematiska spel att fungera alldeles utmärkt. Lycka till!

Sist men inte minst : Varför detta tips?

Ett av mina absoluta favoritspel till Mastersystem, nämligen Wonderboy in Monsterland fungerade absolut inte med något annat än en orginalkontroll. Det finns ett par till titlar med samma problem, men om de får ni läsa vidare på Internet.

Tack för att ni läste:

//Stefan

Emulerat : C-64 Forever.

En emulerad legend:

Gårdagens artikel handlade om Commodore’s Amiga. Idag kommer det att handla om en legendarisk dator, nämligen Commodore 64. Förvisso var min första kontakt med en dator ett stycke ZX Spectrum, men det var när jag först kom i kontakt med Commodore 64 som jag förstod att framtiden innehöll datorer för varenda människa runtom i världen. På den tiden var vi inte särskilt många som uppskattade datorer, och allt som oftast var man en halvt om halvt bespottad nörd. “Varför ska man sitta framför en sån där?”, “Den där burken gör ju ingen nytta!”, “Idiot, du kastar bort all din tid!”. Okvädesorden var många, och ryktet som uppstod runt oss nördar var allt annat än coolt. Vi spenderade enligt rykten 24 timmar om dygnet stirrandes rakt in i en skärm helt utan nytta. Vi levde i en värld där inget spelade någon roll. Själva hade vi ganska roligt åt dessa rykten medan vi faktiskt spenderade rätt många timmar framför skärmen, precis som ni gör idag (utan att kalla er själva för nördar). I retrospekt är det inte så måttligt ironiskt 🙂

Allemansdatorn:

Commodore 64 blev precis just det : Den första datorn som världen faktiskt tog till sina hjärtan. Även om man faktiskt inte förstod sin brödburk till fullo i början på 80-talet så kunde man göra allehandla sysslor på den. Man kunde syssla med enklare ordbehandling, man kunde ordna sina kalkyler, spela spel, göra lite musik och tom ägna sig åt så avancerade saker som fraktalberäkningar. Det fanns något för de allra flesta att pyssla med. Om man var riktigt cool  kunde man köpa ett modem och ringa upp databaser, tala med varandra på bbs’er och tom ladda ner små filer hem till sig själv, behagligt lagrade på disketter som var precis lika sladdriga som ett par kalsonger. Allt det där gjorde vi på den tiden, precis som varenda människa ser som normala saker idag. Det fanns dock en vesäntlig skillnad : Vi gjorde det på en dator som var dryga tusendelen så kraftig som den pc du troligtvis sitter och läser detta inlägg vid. Are you impressed? I’m impressed 🙂

C-64 Forever:

Återigen är det Cloanto som står för distributionen av detta eminenta emulatorpaket. Med sitt egendesignade interface låter det dig återuppleva nästan 5000 spel och demos från de gamla goda dagarna. Vissa ingår i paketet (som kommer att kosta dig 130:-), och annat kan du ladda ner on demand. Det är fantastiskt mycket värde för pengarna för oss som var med på den gamla goda tiden! Den som är helt ny på C-64 fronten kanske inte riktigt greppar vad som faktiskt gick att göra med den här datorn, men för oss andra som sagt… Den som är demofantast kommer att häpna över vad man faktiskt kunde kräma ur 1Mhz på den tiden. Andra kanske minns sina gamla favoritspel. Nästan allt finns där, och gör det inte det så garanterar jag att det du önskar dig mest inte är mer än en Googlesökning bort. Det är ett fantastiskt paket som är värt den milda summan det kostar.

Själv då?

Givetvis har jag en Commodore 64, bandspelare och diskettstation liggandes. Hårdvaran behöver putsas upp, rengöras osv men jag har fortfarande ett hederligt ex. Dock så spenderade jag 130:- spänn på just C-64 Forever för att det är så näst intill perfekt emulerat (med alla c-64’ans roliga buggar). Gillade du maskinen rekommenderar jag en investering. Du kommer inte att ångra dig!

//Stefan

Solsystemets underhuggare : Sega Saturn!

Goddagens!

Jag tvekade först till att skriva det här inlägget. Varför? Jag undrade lite om konsollen i fråga faktiskt tillhör “retroligan”, men sen slog det mig : Den har faktiskt snart 20 år på nacken, och med lite hjälp av ett virtuellt skohorn så kan man helt klart parkera den i samma fack som de andra gamla godingarna. Så, vad var och är Sega Saturn för något då?

Giganternas kamp:

Sega vs. Nintendo, det var där det började. Segas konsoller var trots stor popularitet alltid “the underdog”, och kampen mellan dessa två giganter slutade med Nintendo som vinnare om man ser tillbaka på tiden då Sega Megadrive och Supernintendo var som allra mest populära. Nästa generations slag skulle dock inte stå mellan dessa två företag. Ganska oväntat så blandade Sony sig i striden med sin Playstation, och i den andra ringhörnan hittade vi just Sega Saturn. På den tiden var ett samarbete mellan Sony & Nintendo aktuellt ett tag, men mycket tack vare Sony’s fräckhet (too long story to tell), så lanserade man istället sin alldeles egna underhållningsenhet. Nintendo hamnade temporärt på den digitala soptippen, medan ett revanschsuget Sega utvecklade sin Saturn-konsoll. Slaget kunde ta sin början, även om de flesta av oss i dagens läge vet att segern redan var Sony’s nästan från början.

Det självklara valet:

Jag precis som många, många andra valde att införskaffa Sony’s Playstation. Det fanns ett nytänkande där, någon form av framtid. Sega Saturn erbjöd samma sak, men gjorde det inte lika slagkraftigt som sin konkurrent. Sega fortsatte att konvertera sina arkadgiganter till konsoll, och den här gången kunde man faktiskt stoppa in de mer avancerade 3d-titlarna i deras nya maskin. Jag förstår varför Sega trodde att de hade en vinnare, men det räckte inte hela vägen fram. Sony var helt enkelt bättre på det mesta, men därmed inte sagt att Saturn var en kass maskin. De hade helt enkelt inte lika många superba tredjepartstillverkare som Sony. Själv ägde jag aldrig en Sega Saturn när det begav sig, men jag bestämde mig för att ändra på den saken för drygt en vecka sedan.

DSC_0769

Välkommen hem!

Min Sega Saturn blir den 24:e konsollen i min samling, och även om den var en förlorare i kampen om den enormt hungriga tv-spelspubliken så känns det som om den har sin naturliga plats här hemma. Varför gillar jag den då kan man fråga sig? Det finns en sak som denna burk gjorde som ingen annan : Den flyttade Segas på den tiden otroligt kraftfulla AM2 arkadspel från det lokala haket hem till tv’n. Man kan minnas Virtua Fighter serien, Daytona USA, Sega Rally, Hang On GP osv. Det var exklusivt på den tiden, och att återuppleva dessa gamla pärlor gör det värt att äga denna gamla låda.

DSC_0781

Att åldras med värdighet:

Jag kanske borde ha ställt underrubriken som en fråga istället? Har maskinen åldrats med värdighet? Ska jag prompt säga någonting så tycker jag maskinen har stil över lag. Interfacet är coolt, och maskinen andas “spacey” på fler än ett sätt. Grafiken är som väntat ganska skrattretande med dagens mått mätt, men på den tiden höll den verkligen måttet. Känslan från de gamla arkadspelen är i det närmaste intakt även om Saturnen måste flämta lite extra ibland. Det är dock mest bara charmigt. Jag gillar den där “kvasiretrokänslan” man får av alltihop. Det är inte 80-talets kassetter och pixelgrafik, utan 90-talets tidiga polygoner. Det är rustiskt, och det är en bit historia. Tillsammans med Sony tog Sega ännu ett steg närmare dagens nivåer av teknik, och självfallet ska företaget ha sin del av beröm för det de presterade. Saturn kämpade gott, men förlorade kampen om publiken mot Sony, och senare även mot Nintendo som lyckades prångla ut sin Ultra 64 (som den hette då) på marknaden. Det är dock en helt annan historia.

Vill du själv äga en Sega Saturn?

Priserna varierar hejvilt beroende på skick kan jag säga. Det gäller både spel och konsoll. När det gäller den här apparaten får man helt enkelt hålla koll på dagspriserna på allting. Mitt ex är i hyfsat skick, men man kan räkna med att tillbehören är ganska slitna. Joypads till Saturn är väldigt plastiga och känns billiga, så man får räkna med att skruva isär och och kolla dem ordentligt. Jag fick med en antennkabel som var under all kritik och faktiskt kan tillhöra en av de allra sämsta jag någonsin sett. Rassel & pling rakt igenom! Tack vare kniven och tången som kan skymtas på bilden ovan så fick jag fason på lödningarna och stiften till slut. Mycket jobb, men därmed inte sagt att alla ex lider av samma problem. Jag rekommenderar maskinen varmt om du gillar Segas alster och har en hyfsad budget att arbeta med.

Som vanligt : Tack för att ni läste!

//Mvh : Stefan

Emulerat : Amiga Forever..and ever ever..

 

Round II:

Det är väl dags att använda sektionen för emulerade grejor tycker jag, och varför då inte börja med en maskin som ligger mig mycket varmt om hjärtat : Commodore’s Amiga! Innan jag skriver vidare skulle jag vilja tillägga att jag helst inte uppmuntrar folk till att lägga pengar på emulatorer, men i det här fallet så kommer det att kosta dig. Det är det värt vill jag lova! Det paket som jag kommer att berätta om i detta inlägg är Cloanto’s Amiga Forever, och det är värt varenda dollar det kostar att köpa. Läser ni mer så får ni strax veta varför.

The dawn of a new day:

Commodore lanserade sin Amiga 1000 modell redan 1985 som en uppföljare till sin oändligt populära Commodore 64. Maskinen var verkligen high-end på sin tid, och jag kan lugnt påstå att den inledde en helt ny och spännande era i hemdatorgenren. Amiga 1000 var dock väldigt dyr, och det var inte förrän 1987 som Commodore släppte sin Amiga 500 som massorna tog emot maskinen med öppna armar. Själv kom jag i kontakt med maskinen 1988 då en klasskamrat till mig köpte ett ex. Jag  var minst sagt imponerad! Som gammal Commodore-junkie (som kört på C-64 / 128 i många år), så var Amigan ett helt nytt och fantastiskt grepp på allt som innefattade hemdatorer. Jag var en riktig sucker för både spel & demos redan på c-64 tiden, men Amigan tog allt det och transformerade det till 16 bitar av på den tiden obegränsad kraft.

Den kunde göra precis allt!

På den tiden var det dagens sanning. Amigan var med sina fantastiska 7.14Mhz och sin underbara processoruppsättning i det närmaste oslagbar. Var den för slö i grafikhanteringen, köp ett acceleratorkort. För lite minne? Plugga i ett par megabyte till i någon av portarna. Läste den filer för långsamt? Investera halva din månadslön i en 52Mb hårddisk. Kommunikation? Ah, köp ett 14400 bauds modem och surfa supersnabbt på dåtidens BBS’er. Kuriosa för er som klagar över 3G idag : Dåtidens bästa modem laddade hem filer någonstans mellan 0,9-1,6/kb per sekund. Amigan hade oändliga möjligheter på den tiden bara man hade en ordentligt utrustad plånbok! Hur som helst : Jag var inte mer än 14 år, och en ordentligt utrustad plånbok var det sista jag hade. Min Amiga 500 räckte dock långt ändå. Många extremt roliga spel fanns det, och jag älskade att titta på “demos”. Demos kan kort beskrivas som uppvisningar av folk som vet hur man vränger ut och in på en dator som ingen annan. Genier i koalition som bäst, en bunt idioter med nazikomplex som sämst (de som var med back then vet vad jag talar om).

Den växte på mig:

Amigan som dator är än idag den burk jag är allra mest fäst vid. Det spelar nog ingen roll hur många kraftfulla datorer som har poppat ut sen dess : Amiga is home! Kanske är jag bara nostalgisk, men ändå tror jag inte riktigt det. Man fick så många nya upplevelser med den datorn som inte liknade något annat. Det största steget för mig som alltid varit intresserad av musik, var att hoppa från C-64’ans Future Composer till en riktig tracker. Ni som vill veta mer om det kan läsa om det på nätet, men man kan kort och gott beskriva det som att förflytta sig från syntetiska ljud till en studio med avancerade samples. Helt nya världar av möjligheter. Amigan kunde göra allt! Tack vare just mitt demo och mitt musikintresse fick jag chansen att träffa fler av de mest inflytelserika Amigapersonligheterna på den tiden, bla människorna bakom denna legendariska Amigademo:

Men men, hold your horses!!!

Vad fasiken har detta med Amiga Forever att göra? Förvisso är jag ordentligt nostalgisk, och när det gäller just Amigan är det lätt att det bär iväg ärligt talat.. Men men : Det finns många emulatorer för Amigan i dagens läge, men inte någon av dem ger de möjligheter som Cloanto’s Amiga Forever gör. Jag brukade själva bygga “referensdatorer” med hjälp av emulatorn WinUAE för ett par år sedan, men eftersom rom-filerna är olagliga att distrubera så lade jag snart ner mitt hemmaprojekt och bestämde mig för att stöda Cloanto istället. Det är företaget som äger alla Amigarättigheter i dagens läge, och med tanke på hur mycket jag uppskattade den datorn bestämde jag mig för att lägga min del av cash istället. Upplevelsen är värd det! Man får extremt mycket för pengarna. Du får ett härligt custom interface, du får möjlighet att köra alla Amigans kickstarts med olika configs, och du får möjligheter till att göra din alldeles egna setup. Det kostar inte mer än $30 för att få den ultimala Amigaupplevelsen på din PC. Jag rekommenderar den verkligen, det är värt vartenda öre!

Bilden du ser här ovan är ett exempel från Amiga Forever, och adressen du kan surfa in på för att köpa paketet är : http://www.amigaforever.com/

Stöd historien!

Tack för att ni läste:

//Stefan

Att defilibrera sitt Intellivision!

Intellivision_logo

God (mån)dag!

Då har jag äntligen fått hem mitt hett efterlängtade Intellivision V1 från härliga gamla 1979. Syftningsfelen haglar redan i första meningen, men nej : Ingen har skickat mig konsollen med en tidsmaskin. Hur som haver, det var ett glatt återseende för min del då mina allra första år som aspirerande supernörd spenderades framför denna apparat. Själv ägde jag en V3’a på den tiden, men varför satsa på något annat än den allra första versionen om man har chansen? Jag hade tom sån tur att jag fick den i sin orginalkartong, och för en samlare är det guldstjärna i kanten när det gäller apparater med över 30 år på nacken. Vi tar en titt på den tycker jag!

DSC_0766

Som ni kan se så har den definitivt sett bättre tider, men jag tror inte man kan förvänta sig så mycket mer av en så gammal låda. Det skulle vara om den vore köpt av en annan samlare då, men i detta fall är det icke så. Jag älskar dock den tidstypiska designen med konsollen i centrum och en bakgrundsdisplay med de tillgängliga spelen. En riktig eyecatcher om du frågar mig 🙂

Låtom oss väcka liket:

Vidare till själva konsollen då. Jag kan våga påstå att den är i nästan mint condition om man bortser från det ganska påtagliga slitaget på styrplattornas “emalj”. Jag kan inte riktigt begripa varför man lade ett tunt lager med bronsliknande färg på den del av konsollen som tveklöst skulle komma att slitas hårdast? Well, det var 1979 trots allt. Jag är ganska säker på att man inte hade riktigt samma tänk på den tiden. Vi tar oss en titt på den ihopkopplade konsollen tycker jag:

DSC_0751

Säga vad man vill, men den är ganska estetiskt tilltalande. Tekniskt sett dock så finns det ett par rejäla missar tycker jag. Handkontrollerna sitter fast i maskinen och är därmed dömda att att ryckas lite för hårt i till slut. Ett av de allra vanligaste felen med just den här konsollen är att kontrollerkorten pajar vilket bevisar faktum. En annan grej är det här med utstickande kassetter till höger eller vänster om konsollen. Inte så himla bright, och sneda cartridgeportar hör även de till vanliga fel med denna apparat. Sist men inte minst brukar rf-modulatorn bli ordentligt glapp (tack vare ch3/4 switchen som sitter på undersidan). Switchen användes för att konsollen skulle passa så många tv-apparater som möjligt på den tiden. Så, hur fungerade min apparat då? Det är där vi återvänder till rubriken!

….CLEAR…!

Mitt Intellivision har med sina 34 år på nacken sett sina bästa år, och har därmed också drabbats av de flesta av de sjukdomar som jag beskrivit ovan. Att koppla in det och faktiskt sparka igång maskineriet var allt annat än lätt vill jag lova. Min rf-modulator var glapp som ett bussgarage, men efter ihärdigt pillrande med en kökskniv lyckades jag få den att faktiskt leverera en bild som varken flimrade eller sprakade underligt. Kassettporten var jag tvungen att blåsa ur ett antal ggr innan den kände för att ens starta upp ett spel. Till råga på allt så verkar kortet till kontroll #2 vara ordentligt glappt i lödningarna. Hur som helst, jag fick det att fungera tillfredsställande till slut, och tro mig när jag säger att jag log från öra till öra när det väl fungerade 🙂 Vilket spel jag först provade ser ni på bilden ovan.

DSC_0760

Precis så här fantastiskt såg det ut i början på 80-talet. Spelet “Advanced Dungeons & Dragons : Treasure of Tarmin” var faktiskt ett av de mest avancerade spelen till denna apparat, tro det eller ej. Om du av någon händelse sitter och läser det här inlägget i din iPhone 5 eller din Galaxy S4 så kan det ju vara skoj att veta att din telefon är tusentals många ggr kraftfullare än mitt gamla Intellivision, men: Det var här de första stegen togs mot den teknologi nästan alla av oss sitter med idag. Det är det som gör det så underbart att äga dessa gamla maskiner. Man får se och uppleva begynnelsen av något som skulle komma att bli så mycket kraftfullare än vad man någonsin kunde drömma om på den tiden.

Den här maskinen kickstartade mitt intresse, och resten är historia.

Tack för att ni läste:

//Stefan

Sega Mastersystem revival – En promenad längs minnenas allé.

512px-Sega-master-system-logo

God kväll på er!

Time to start fresh som det troligtvis heter. Efter att ha legat utslagen en vecka utan att ha skrivit något måste det väl ändå vara dags att författa något? Visst är det så kära vänner, och den här gången ska det handla om den allra största konkurrenten till Nintendo’s 8-bits maskin : Sega Mastersystem (eller Mark-III som den hette i Japan). Vi tar och spänner fast våra säkerhetsbälten och reser tillbaka till vårt Europa 1987. En världsdel som knappt smakat på utvecklingen inom tv-spelsbranschen, men som tack vare Nintendo och just detta nådens år även skulle få smaka på dess allra största konkurrent : Sega!

DSC_0734

Två år!

Det var tiden som Nintendo fått på sig att expandera sin influens i vår världsdel. Två ensamma år idag skulle betyda total dominans, men på den tiden fanns det fortfarande utrymme för diverse aktörer att slå sig in på en marknad som precis öppnat ögonen. De som var med på den tiden vet precis vad Sega stod för : Fantastiska arkadspel! När jag som ung och hårlös gosse fick nys om att det skulle komma en konsoll som kunde porta dessa monster som jag alltid önskat spela på hemma plan… ja då slog det runt i böxan. Det var en fantastisk idé!

Sega does what Nintendon’t?

En senare reklamslogan använde sig av ovanstående uttryck, och med all rätt. Man konkurrerade på olika plan helt enkelt. Nintendo satsade på familjevänliga spel och äventyr, medan Sega körde på sin stenhårda och tuffa arkadhistoria. I Japan och USA fungerade det sisådär, men i Europa tog det eld på allvar. Nintendo hade fram till 1987 lyckats etsa sig fast i nästan vartenda vardagsrum, men när Segas Mastersystem landade på spelplanen var det plötsligt inte så enkelt längre. I Europa lyckades Sega sälja mer enheter än vad Nintendo kunde prångla ut, delvis pga en mycket flexiblare marknadsstrategi. Mastersystem lade Europa för sina fötter till Nintendo’s stora förtret, vilket i dagens läge kanske kan vara ganska svårt att tro.

DSC_0739

Mina egna fantastiska minnen av SMS!

På den gamla goda tiden var det inte tal om att äga flera tv-spel. Antingen satt man med ett Nintendo, Atari 2600, eller som mig : Ett Intellivision! Det var liksom inte tal om att köpa på sig en extra konsoll eller ens sälja någon av sina gamla. Hälften av befolkningen visste inte ens vad man använde konsoller till och ringde nästan en excorsist om man erbjöd dem en magisk låda som kunde spela spel på tv’n. Dumburken var till för Nygammalt eller en tocken där hyrkassett från något lokalt företag som hyrde ut videoboxar för 60:- per dag + transferfilmer etc etc.

Thank g*d for friends:

En gammal go’ vän till mig lyckades iaf övertyga sina päron att köpa denna fantastiska maskin, och jag fick den stora äran att besöka honom frekvent för att testa alla nya coola spel som inte fanns till Nintendo’s familjeapparat. Sega Mastersystem var helt enkelt överlägsen Nintendo’s motsvarighet (vilket faktiskt var en direkt sanning), och man fick verkligen mersmak för denna underbara apparat. Dessvärre var spelen dyra som fan, och vi tvingades kommunhoppa fram och tillbaka för att hyra lir i Norberg för att få lite variation. Bara en sån sak! Skulle man göra det idag? Aldrig 🙂 Hur som helst så spelade vi väldigt många spel tillsammans, och som jag minns det från den tiden så var det bra mycket roligare än Nintendo’s motsvarigheter…

Men i dagens läge då? Håller det fortfarande?

Sega Mastersystem föll på just sin ojämna kvalitet i spelen, och precis just där vann Nintendo. Den fullständiga kontrollen som Nintendo hade jämnfört med fritänkarna från Sega avgjorde matchen. I Europa spöade Mastersystem skiten ur Nintendo hela vägen fram till 1996 (då supporten upphörde), men i övriga världsdelar fick man se sig besegrad. Själv kommer jag alltid att älska Segas Mastersystem.. Varför? Låt mig ge er ett par exempel ur min kollektion av spel som faktiskt är värda att nämnas:

Phantasy Star:

Det första riktiga j-rpg jag någonsin spelat, och som vi spelade det! Jag vet inte hur många ggr vi hyrde det i affären, men min vän köpte det till slut och vi körde det till den milda gräns att våra pubishår glömde växa ut. Kartritandet, äventyrandet, story’n. Det var otroligt fängslande på den tiden! Äger ett mint och intakt ex av detta spel!

Golden Axe:

En av mina absoluta favoriter från arkadtiden, helt ok portat till SMS. Testade det till flera olika system, men men… Sega is home 🙂

Miracle Warriors:

Ännu ett rpg som jag minns tack vare min vän. Jag tycker efter att ha testat det i dagens läge att det är lika knasigt upplagt som då (med interfacet), men det är nostalgiskt som fan och historien är fortfarande helt ok (om än något nötig).

Wonderboy in Monsterland:

Ett spel på väg hem, men jag minns det ändå som ett av det allra bästa till SMS. Plattformsäventyr i högform för att göra en lång historia kort. På väg hem är även orginalet Wonderboy samt Wonderboy III : The dragons trap. Denna serie kommer att avsluta min samling av Mastersystem spel. De är alla fantastiska på sitt sätt!

Kontenta:

Sega Mastersystem var verkligen speciell, och jag har många kära minnen från den. Jag har ägt maskinen en längre tid, men inte köpt mer än 2-3 spel till den. Förra månaden gjorde jag slag i saken och shoppade på mig 15 spel rakt av för att ha lite att testa. Jag förstår verkligen varför den slog, och på samma gång varför den försvann i skuggan av Nintendo. Kvaliteten är minst sagt varierande… men icke destå mindre är konsollen värd att äga. Om du känner för att köpa en konsoll kan du säkerligen få en för drygt en tusenlapp. Spelen kan ligga mellan allt från 100:- / 1300:- beroende på vad du är ute efter. Det är en underbar bit historia, det vill jag iaf lova 🙂

Tack för att ni läste:

//Stefan

Tillfrisknande, men inte så snabbt som jag tänkt mig.

Dunderförkyld!

Jag har inte skrivit på ett tag nu. En del av det beror på mycket jobbande, och en ännu större del beror på att jag är sjuk. Efter att ha gått och hostat i drygt en månad så bröt självaste helvetet ut förra lördagen. Kort och gott så har jag varit mer eller mindre sängliggande i snart en vecka, och därmed har inget roligt skrivits på retrofronten. Paketen har ramlat in under veckan, men jag har helt enkelt inte haft någon lust att göra mer än att packa upp grejorna och ställt undan dem innan jag somnat. Förhoppningsvis kommer jag att kunna skriva lite mer under nästkommande vecka, men tills dess tänker jag vila så mycket som jag kan. På återseende under nästa vecka!

//Stefan