Nyheter från Retrosamlaren.com V43!

hämtaGod Kväll!

Ännu en skiftcykel är över, och precis som vanligt så är det dags att försöka packa ihop lite retronyheter från veckan som gått. Det har inte direkt varit överaktivt på retrofronten, men ett par items har jag lyckats ro hem. Det kommer som jag berättat om i tidigare inlägg, att bli lite lugnare med samlandet framöver. Den som är intresserad får tyvärr ha överseende med det till jag har löst problemen med förvaringsutrymme. Hade det varit lätt att sätta upp vägghyllor där vi bor hade jag ordnat detta direkt, men tyvärr verkar de ha byggt detta hus av härdad titan eller liknande. Nåväl, vi hoppar över till respektive maskinsektion istället för att småbabbla! Here we go!

mega

Inga nya spel på fronten, men istället har jag 1st Mega Everdrive på ingång. Förra månaden shoppade jag på mig en backupmaskin till Super Nintendo, och den här månaden gör jag samma sak för bla Sega Megadrive! Ännu ett led i att hålla ekonomin i schack, men också för att kunna ha alla mina orginalkassetter i fortsatt gott skick. Ska visa ett bildexempel på maskineriet:

Varianten jag köpt på mig är lite billigare och kommer bara med Pcb’t (dvs kretskortet). Jag har funderat på att göra en guide framöver hur man bygger in den i en standard MD cart, men vi får återkomma till det 🙂 Hur som helst : Det här är en ganska fantastisk liten maskin som inte bara ger en möjlighet att köra kopior av Megadrive spel direkt i orginalmaskinen, utan även ger dig möjlighet att köra Sega Mastersystem spel i den. 32x-addonen och Sega-CD stödjs också, dock måste man äga hårdvaran för 32x spelen. Helt klart värt investeringen måste jag säga!

Nintendo_Entertainment_System_(logo)

Även den gamla grå ska få sig en overhaul denna månad. Maskinen kallas för Everdrive N8 och fungerar precis som den till Sega Megadrive. Det som är intressant med denna variant är att den ger direkt kompatiblitet med Famicoms gamla diskettsystem, så för första gången någonsin kommer jag få en inblick i det japanska utbudet på diskettsidan av NES. Det kommer att bli mycket intressant (förutsatt att jag kan få tag på rom-filerna). Den här maskinen lär spara många tusenlappar på spontaninköpta NES-orginal. Har ni någonsin tittat på priserna på kompletta second hand NES-spel så förstår ni varför. Vi kör en bild även på denna apparat!

Rodde hem två titlar till denna härliga gamla pärla under dagen, nämligen Bubble Bobble & Rainbow Islands, samt Sega Ages Vol.1 . Den förstnämnda combodisken är en riktig pärla som innehåller två av mina absoluta favoritspel. Två oförglömliga spel på en och samma cd. Istället för att babbla vidare om det tar vi en video som säger det mesta 🙂

Sega ages Vol.1 är en samling av gamla arkadfavoriter, och jag tror att vi gör samma sak där. Video maestro… eller nåt.

Genuin spelglädje och en superb investering 🙂 Precis när jag skrev detta så kom jag på att jag glömde beställa en extra gamepad till maskinen. Nåja, imorgon är en annan dag 🙂

Övriga nyheter:

Jag ligger konstant på auktions och importsiterna (åtminstone ett par ggr per dag) och försöker få tag på en Atari CX 2600 samt en Vectrex maskin. Dock har jag snörat åt maxbeloppen lite jämnfört med förut. Det har gått lite sådär ärligt talat. På Atarisidan har de maskiner som jag haft en ärlig chans att vinna varit av ganska tveksam kvalitet, och på Vectrexsidan har jag ett annat problem : Fraktkostnader! Det är snudd på omöjligt att få tag på en Vectrex i Sverige via officiella källor, så USA är egentligen den enda riktiga chansen. Dessvärre kostar det mycket att frakta en sån maskin hit. Låt oss säga att en maskin i gott skick i kartong kostar ungefär 4-5000:- eller mer.. Frakten kostar med standard ekonomiskeppning över 1000:- tack vare konsollens utformning. Om jag köper en så pass sällsynt maskin vill jag gärna försäkra att den kommer hit hel och fin, och då kostar det än mer! För mycket helt enkelt, och jag hoppas på en luckshot från någon annan samlare i Sverige. Så ser det ut för tillfället! Nästa inlägg jag skriver kommer att handla om mjukvara.

Tack för att ni tog er tid, drick en öl nu!

Mvh // Stefan

 

PC Engine – Den Japanska V8’an.

God Kväll!

Idag blir det intressant! Dagens inlägg kommer att handla om ett system som inte var särskilt känt här i västvärlden, men som ändå hade en riktigt stor “impact” på spelvärlden när den släpptes. PC Engine gick lös på den Japanska marknaden 1987 och släpptes i USA 1989 där den fick namnet Turbografx 16. När den först släpptes i Japan var grundtanken att den skulle slå Nintendo’s NES på fingrarna, men med tanke på hur kraftfull PC Engine var så slutade det med att den tog fighten med Super Nintendo och Sega Megadrive istället. Bara det är ganska imponerande! Än mer imponerande är att denna konsoll var världens första 16-bits konsoll, och även till dags dato den allra minsta stationära konsoll som någonsin skapats. Rätt coolt, eller hur? Vi kör en bild på den lille rackaren!

Tänk dig att handkontrollen är i samma storleksklass som från en gammal NES så börjar du förstå hur liten den är 🙂 Den var verkligen state of the art på sin tid, och jag minns att jag läste Computer+Videogames (C+VG) artiklar om denna underbara maskin som var helt utanför min reach i slutet på 80-talet. Tiderna förändras dock, och jag har alltid önskat mig en : Nu har jag fått tag på en maskin, eller ja : Åtminstone nästan! Vi kör vidare så får ni veta lite mer om samma maskin, fast ändå inte 🙂

Enter PC Engine Supergrafx!

Tänkt som uppföljaren PC Engine II så släpptes denna maskin i Japan 1989, men kom aldrig längre än så. Trots att man dumpade in dubbelt så mycket minne och ett extra videochip så var PC Engine Supergrafx en rushad vara från design till retail. Tanken var (från NEC) att man bättre kunde möta Super Nintendo med en kraftfullare maskin, men man kanske bör ha med sig utvecklarna innan man kör ut en ny konsoll på marknaden? Trots att den var 100% bakåtkompatibel med orginalmaskinen så fick man som sagt aldrig ut konsollen från Japan, och tom där försvann den från butikshyllorna inom ett drygt år. Sammanlagt 5 spel producerades som drog nytta av den nya maskinens prestanda, och det är ju långt ifrån tillräckligt. Så, varför skaffade jag en Supergrafx istället för ett orginal?

1 år!

Konsollen nådde som sagt aldrig staterna eller Europa, och den levde på den Japanska marknaden under drygt ett år. Det finns inte så himla många ex. i omlopp, och dessutom är den som sagt fullständigt bakåtkompatibel med orginalet. Allt som kunde köras på den går även i denna lilla förunderliga apparat :). En annan anledning är faktiskt den helt vansinniga designen. Jag har då aldrig sett något liknande under mina levnadsår, och tro mig : Jag har sett det mesta som har med tv-spel att göra vid det här laget. Bara att spendera ett par minuter med denna maskin och studera designen gör det nästan värt priset. Den är helt galen!

The Engine Experience:

Som jag berättade om tidigare så var den state of the art på sin tid, och spelupplevelsen är verkligen unik tack vare det. Med sin 8-bits CPU och dubbla 16-bits gfx-processorer blir spelen tämligen unika. Man får alla 16-bitars fördelar via grafiken och alla 8-bits begränsningar via cpu’n. Det känns som att spela ett NES på crystalmeth eller något sånt. Det är färggrant, det är vackert men det märks ibland att cpu’n inte orkar med riktigt tunga operationer.

PC Engine var och är känd för sina extremt arkadnära tolkningar av spel såsom R-type, Vigilante, Space Harrier, Atomic Robokid mfl. Ingen annan maskin på den tiden kunde knappt komma i närheten av “äktheten” av arkadvarianten. Jag trodde det inte på den tiden då jag läste tidningarna, men efter att testat den grundligt kan jag bara konstatera att det är sant. Den är precis så underbar som tidningarna beskrev den! Vi kanske ska ta en titt på spelen?

Man får ha i åtanke att många spel levererades på sk “Hucards” som ser ut som kreditkort och rymde upp till 8Mbit (dvs 1 Mbyte). Det är smått otroligt hur mycket utvecklarna kunde trycka in på dessa. Dock så levererades PC Engine med en expansionsslot för cd-spelare, och man kunde ganska lätt förvandla sin konsoll till en sk “Duo-enhet” så kunde spela både hucards och cd’s. Det var inte jättemånga spel som kom ut på cd, men de som utnyttjade systemet gjorde det bra!

Så, hur står sig PC Engine som retromaskin?

Den är fantastisk på somliga vis, och på andra sätt avskyvärd. Jag köpte min via en Japansk snubbe som önskade sälja konsollen och sin spelsamling. Hälften av spelen var bra, och andra hälften skit! Det som är bra är dock riktigt bra och det är därför jag vill rekommendera den här maskinen. Gillar man snabba arkadspel och tom rpg’s är det här retromaskinen för dig! Det märks tydligt att den var före allting annat under sin era, och är du retrosamlare så är en variant av maskinen nästan ett måste i samlingen. Apropå det så ska vi gå vidare till priserna (baserade på svenska återförsäljare):

Dyrt & enkelt : Tidsinvestering & utdelning:

Du kan få tag på en Turbografx 16 och spel från Spelfyndet här i Sverige. Konsollen kommer att kosta dig runt 1400:- och spelen allt från 300-1700 spänn. Det är inte särskilt billigt! Söker du den Japanska modellen så kan samma företag erbjuda dig en PC Engine för 1700:-, eller en duo för drygt 6000:-. Spelen går på mellan 300-2500:-. Det finns även en bärbar PC Engine för ca 13000:-. Det är hutlöst, och det är värdelöst. Sist men inte minst är det ockerpriser som heter duga. Du kan hitta konsoller på Ebay från drygt 1500:- och kompletta spel från drygt 150:-. Sällsynta saker kostar givetvis mer, men aldrig så mycket som Spelfyndet vill påstå att man kan ta ut. Det är inte många importörer som säljer PC Engine i Sverige, men använd er av min varning om ni vill ha en.

Slutplädering:

PC Engine var och är en underbar konsoll, och jag är mäkta stolt över att äntligen ha en i min hylla!

Tack för att ni fes!

//Stefan

Nintendo 64 – Project Reality?

Project Reality!

Det var kodnamnet på Nintendos “5:e generations” konsoll. Vissa minns den som Ultra 64, men det slutgiltiga namnet blev ändock Nintendo 64. Företaget som fick en supersuccé med föregångaren Super Nintendo skulle nu ge sig i kast med både Sony & Sega och visa att de fortfarande var herre på täppan. Frågan är : Gick det som de önskade? Det ska jag snart berätta mer om.

Från 2D till 3D.

Tredimensionell grafik var då det begav sig (runt 1996) fortfarande relativt nytt på marknaden. Tekniken fanns på PC i somliga spel, men var fortfarande i sin linda. Nintendo, Sony & Sega skulle ta tv-spelen in i polygonåldern på allvar, var och en med sin egen supermaskin. Helt klart bäst på pappret såg just Nintendos apparat ut, med på den tiden otroligt imponerande specs. Jag minns själv hur jag febrilt läste igenom tidningarna och hoppades på att maskinen skulle infria alla löften när den väl släpptes. När jag väl fick tag på ett exemplar ägde jag redan en Playstation, så det var extra roligt att jämnföra de båda “monstren”. Vi ska ta oss en titt i backspegeln på Nintendos maskin..

Framtid och dåtid i samma låda.

Jag antar att ganska många av er där ute känner till maskinen till utseendet? Tänkte väl! Nåväl, vad var revolutionerande med denna “framtidens” maskin år 1996? Jag tänker inte beskriva alla tekniska termer eftersom det troligtvis tråkar ut ganska precis alla förutom de riktigt inbitna teknonördarna. Först och främst var den iaf snabb. Jämnfört med sina rivaler Sony Playstation & Sega Saturn så sopade Nintendo 64 mattan med dem rent tekniskt. Både processorn (som kom från NEC), och minnen (Rambus-typ) var överlägsna rent hastighetsmässigt. Minnet var tom utbyggbart vilket ingen av de andra konsollerna hade som tillval. Kontrollern var helt unik, och den kom med analog joystick för mer precision. Man hade även möjlighet att köpa till ett “rumble pack” som fick kontrollen att skaka när något hände i spelet. Vidare så hade konsollen möjlighet till 4-player spel direkt ur kartong, vilket eliminerade behovet av att köpa en sk “multi tap”. På den tiden var allt ovanstående tämligen state of the art. Man kan ju fråga sig följande : Fanns det något som var dåligt med den här maskinen?

Det är svårt att lära gamla hundar sitta.

Letar man efter något “dåligt” med denna maskin så behöver man bara kasta ett öga på ovansidan av den. Problemet sitter nertryckt i maskinen och ser ut på följande vis:

Dåtid som sagt:

Nintendo vägrade prompt att byta lagringsmedia inför releasen av deras “nextgen” apparat. Man tryckte den full av tekniskt lull-lull, men man lät en relik från svunna tider leverera upplevelsen. Där Playstation och Saturn gick över till det mycket billigare (och definitivt lagringsmässigt överlägsna) mediumet cd-rom, stannade Nintendo kvar vid sin gamla kassettlösning. Jag minns hur jag läste om utvecklarteamets resonemang:

“..Laddningstider.. Vem vill ha dem? Vi vill att upplevelsen ska levereras direkt, och då duger inte cd-skivor.”

“..Cd-skivor repas lätt och går sönder, kassetterna är mycket tåligare.”

Så fortsatte det! Nintendo var övertygade om att deras kassetter var det bättre valet, och det var också det som bet dem i röven när det verkligen gällde. Där en cd-rom skiva rymde 650Mb så var Nintendo’s kassetter betydligt trängre att placera spel på. Allt mellan 4-64Mb var tillgängligt, men den genomsnittliga storleken på spelen låg runt 16Mb. Vad Nintendo inte räknade med var hur många spelutvecklare som faktiskt tog cd-mediumet till sina hjärtan och verkligen utnyttjade alla dessa fantastiskt rymliga 650Mb. Resultatet blev att många tredjepartsutvecklare kraftigt minskade eller tom slutade utveckla spel för Nintendos räkning. Ni kan ju gissa vilka två andra företag som gnuggade händerna över denna taktiska miss 🙂

Men vad gjorde Nintendo bra med denna maskin?

Man förde över sina klassiska (och undantagslöst) fantastiska spelserier från 2D till 3D-världen. Mario & Zelda serien blev som vanligt ledstjärnorna, och det ska sägas att Nintendo verkligen visade hur perfektion såg ut på den tiden iom Super Mario 64, samt Zelda : Occarina of time. De förlorade många tredjepartsutvecklare, men “in house” producerade man några av de bästa nextgen spelen någonsin. Vi tar en titt på ett par screenshots från dessa spel och några av mina andra favoriter från konsollen:

Super Mario 64

The legend of Zelda – Occarina of time

Lylat Wars 64

Conkers bad fur day

Mario Kart 64

Nintendo 64 – Bara för de yngre?

Screenshotsen här ovan avslöjar lite av Nintendos strategi : Man producerade helt enkelt väldigt korrekta grejor som riktade sig till en något yngre publik. Där Sony & Sega inte hade några större betänkligheter höll sig Nintendo som vanligt till mindre våldsamheter, blod och allmänt snusk än sin rivaler. Trots det tycker jag att spelen var härliga. Precis som med Nintendos tidigare konsoller så byggde Nintendo 64 sina spel runt geniun spelglädje. Skillnaden var att man fick denna spelglädje presenterad i tre dimensioner istället för två. Barn eller icke : Jag tror att Nintendo 64 hade något för de allra flesta, och jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att tycka detta.

For the fun of it:

Det fanns en drös reklam för Nintendo 64 då det begav sig, och tack och lov finns det folk på Youtube som kompilerar retrominnen. Vi tar en titt på en hög med gamla godingar som mer eller mindre hörde ihop med releasen av maskinen. Enjoy!

Till slut då:

Vill du äga din alldeles egna Nintendo 64 konsoll med spel? Då kan jag ta och köra igenom lite priser för dig. En begagnad basenhet kostar inte mer än 800-1000:- vilket är ganska billigt. Spelen kan variera hejvilt beroende på skick samt om de kommer kompletta eller ej. Du kan förvänta dig allt mellan 100-1800:- styck. Utbudet är stort, och när det gäller den här maskinen är efterfrågan inte så vansinnig som den är på Nintendos föregångare. Du kan skaffa dig en spelsamling hyfsat billigt, och jag lovar att du kommer att ha mycket roligt med den. Jag vet att jag har haft det iaf 🙂

Tack för att ni tog er tid!

Mvh // Stefan

 

Nes – eller sagan om den lilla grå.

Nintendo_Entertainment_System_(logo)

God kväll!

Känns det här inlägget relevant att skriva? På sätt och vis ja, och på sätt och vis nej. Väldigt många känner till den lilla grå lådan som prydit otaliga tv-möbler sedan 1986 (då den lanserades i Europa), och då talar vi om flera generationer människor. Även om man är ung i dagens läge så har man nästan säkerligen mött på ett gammalt Nintendo och dess spel. Den har sin plats i många människors hjärtan helt enkelt! Varför skriva då? Jo, det finns ett före och det finns ett efter precis som med allting annat. Var Nes verkligen Nes från början, och vad hände efter dess storhetstid? Framför allt : Vilken impact hade denna lilla maskin på mitt liv? Det kan man göra ett blogginlägg av. Ni hänger precis som vanligt med när jag rullar ut historierna. Nu kör vi igång!

Famicom a’la 1983:

SONY DSC

Känner ni igen den?

Nej, tänkte väl nästan det! Så här såg vår kära gamla Nintendomaskin ut när den först släpptes i Japan 1983. Den hette Famicom, och precis som bilden ganska kraftigt antyder så var det en förkorting av Family Computer. Den kanonröda diskettstationen ni ser under själva apparaten var ett tillbehör man kunde köpa, men i övrigt är den “intakt”. Som sagt, i Japan var den mer av en familjedator med sin diskettstation, sitt tangentbord (som man kunde köpa till), och flera andra tillbehör. Andra saker som skiljer maskinen åt från den variant vi känner till är att kontrollerna var fastlödda direkt i maskinen, Well well, hur som helst : I Japan hade man problem med försäljningen av denna framtida gigant till en början tack vare undermåliga chipset på moderkortet (som fick systemet att krascha). En revision av hårdvaran fick dock fart på försäljningen och i slutet i 1984 så var den en absolut bästsäljare i Japan.

Nintendo kände vittring, USA stod på tur:

Någonstans under året 1983 så stöp tv-spelsbranschen som en skadeskjuten kanin i USA (och delvis Europa). Marknaden var övermättad med alla möjliga system (Läs Atari, Intellivision, Telegames, Odyssey osv), och den på den tiden ganska begränsade publiken verkade inte vilja ha något mer av det minst sagt mediokra utbud som fanns. Nintendo gjorde upp stora planer för att slå sig in på marknaden, bla genom att lansera Famicom “over there” med keyboard, kassettbandspelare (!!), trådlösa joystickar och en programmeringskassett med namnet “Nintendo advanced video system”. Tack och lov så sopade Nintendo dessa planer under mattan! Frågar du mig så var nog inte publiken redo för något sådant på den tiden. Istället gick man tillbaka till ritbordet och påbörjade designen av den maskin vi idag känner igen som “Nintendo Entertainment System” : Jag tror inte jag behöver tillägga vilket genidrag det var. 1985 var året då USA fick sin revolution, och 1986 fick vi vår!

Grå galenskap!

nesconsoleVår del av världen drabbades av en mindre hysteri när denna konsoll lanserades. Jag som växte upp med lanseringen kan minnas hur det var. Nes var verkligen “top notch” när det gällde spel, det var verkligen nästa generation av underhållning. Grafik, ljud, spelupplevelse : Allt var på en helt ny nivå! Man hade inte direkt råd att köpa en själv på den tiden, men man kunde gå ner till sin lokala videoshop och hyra en box och ett par spel för typ 120:- om dagen. För mig som tidigare spelat Intellivision och Atari var Nintendomaskinen som om självaste Jesus hade uppenbarat sig. Plötsligt behövde inte spel utspela sig på samma skärm hela tiden, saker och ting kunde scrolla! När man spelade fotbollsspel så hade spelarna och tom bollen skuggor. Hey, bollen var fan nästan tom rund i Nintendo’s “Soccer”. På den tiden var sådana saker fantastiska! När man senare testade “Super Mario Bros” för första gången var man helt och hållet såld! Fler av er minns säkerligen hur det var..

Redefinition:

Nintendo’s maskin tog världen ur “tv-spelsdepressionen” och visade hur kul man kunde ha med kvalitetsspel som överträffade nästan allt annat på den tiden (de fightades trots allt med Sega). Maskinen blev i princip odödlig tack vare sina banbrytande spelserier “Super Mario Bros”, “The legend of Zelda”, samt “Metroid” som lever vidare än idag, 25 år efter releasen. Nintendo gjorde helt enkelt något nischat till mainstream, något alla kunde ha roligt med. Tro mig, jag har nästan lika roligt med maskinen än idag.

Fast forward 2013:

Retro är som sagt större än någonsin, och Nesen är ordentligt populär. Jag och min sambo äger två stycken och 22 spel om jag inte minns fel. Det är nästan underligt hur väl maskinen har åldrats, för än idag kan man plocka fram en kassett, starta maskinen och ha lika roligt som för 20 år sen. Genuin spelglädje är vad det handlar om i all sin enkelhet. Dessvärre börjar både maskiner och spel att åldras väldigt fort, och många fel har börjat uppstå. Glappkontakter, ärj och generella komponent fuckups är nästan vardag. Vill du själv äga en så får du vara försiktig och testa det du köper!

Har du en guldgruva hemma?

Om du fortfarande äger en Nes och spel i kartonger med manualer etc så sitter du på en sådan. En konsoll i kartong kan du få runt 1800:- för idag, och fria spelkassetter (utan kartong och manualer) går för mellan 2-800:- Har du däremot något av de riktigt populära spelen intakta med kartong och manualer så kan du förvänta dig mellan 2-4000:- i handen per spel. Det är inte helt dumt!

Samlare?:

Önskar du dig orginalet Famicom med konsoll, diskettstation & tangentbord? Hör av dig till mig så kan jag kirra ett åt dig för runt 8500:-. Vill du vara säker på att få en chiprevision som inte kraschar slår vi på drygt 1000:- extra. Ärligt talat, pga åldern och konstruktionskvaliteten rekommenderar jag inte alls att man köper på sig detta.

I övrigt : Plocka fram ditt Nes och kör en vända Ice Climber med någon av dina vänner : The simple joys of life 🙂

Tack för att ni läste:

Mvh // Stefan

 

Den första kopiatorn har anlänt / SNES revival.

Super_Nintendo_logo

 

 

God kväll på er!

Jag tänkte skriva detta inlägg som en direkt uppföljare till gårdagens topic. Jag berättade lite om att sänka inköpskostnaderna för gamla kassettbaserade system rejält genom att ersätta dem med flashcarts/kopieringsmaskiner. Maskinerna det gäller är Super Nintendo/Nintendo 8-bit/Sega Megadrive och kanske Nintendo 64. Jag tog också upp prisexempel för inköp till Super Nintendo där ett typiskt månadspris för ett inköp på 5 spel kan landa mellan 3-5000 kronor med mina krav. Ohållbart för den som inte har en grotesk mängd pengar att slänga omkring sig varje månad. Jag berättade även kort om ett företag i England som tillhandahåller de lösningar jag behöver, och efter en beställning förra veckan så har den första flashmaskinen anlänt. Vi ska ta en titt på hur den fungerar!

In the beginning:

Jag som många andra ägde på 90-talet ett Super Nintendo. Man köpte de ganska rejält dyra kassetterna (läs 700-900 kronor), och redan då önskade man sig en lösning för att hålla ner priserna. Tro det eller ej, men redan på den tiden fanns det kopieringsmaskiner till konsollen, och efter att ha sparat ihop drygt 4400:- så köpte jag min Super Wildcard DX-32. Det var en tung och otymplig manick man stoppade i kassettporten på sin Snes, och med hjälp av den kunde man både kopiera orginalkassetter till diskett, samt ladda spel från samma medium. På den tiden var det helt perfekt eftersom man kunde gå ner och hyra en hög spel från sin lokala vendor, och helt prompt kopiera dem. Inget mer 40:- per dygn eller vad det kostade. Man hade sina 3,5tums disketter, och dessa sparade in en hel hög med pengar för en fattig bajskorv som mig. Maskinen hade dock sina baksidor.

The floppy madness:

De flesta riktigt bra spelen tog plats på 3 eller 4 disketter, och för den som var med på den tiden… ja ni vet ju hur långsamt det gick att ladda ett spel från disk. Man fick helt enkelt sitta vackert och vänta medan diskettstationen i min mäktiga piratkopiator laddade något av mina favoritspel. Det var inte skoj direkt, men det fungerade. Jag sparade gott om cash på min Super Wildcard.

Fast Forward 2013:

Jag hade aldrig trott att man skulle fortsätta utvecklingen av kopieringsmaskiner till gamla konsoller i dagens läge, men där hade jag ordentligt fel! Retro gaming är större än någonsin och tekniken har hakat på ordentligt. Jag satt faktiskt på Ebay och letade efter gamla kopieringsmaskiner från “back then”, men ganska snart lärde jag mig att de kostade alldeles för mycket pengar i förhållande till vad det var värt. Ett par random sökningar på Google senare lärde jag mig om flashcarts som finns tillgängliga. Specialdesignade pcb’s med minneskort verkar vara flugan som gäller nu för tiden! Istället för att använda disketter använder man flyttbar media, och man gör det effektivt. Tack vare den enorma lagringskapaciteten som finns i dagens läge så kan man trycka ner hela sin spelsamling på ett och samma minneskort. Det finns som sagt gott om pengar att spara, och iom detta kan jag fokusera på att göra riktigt bra affärer på de spel jag verkligen vill åt istället för att desperatshoppa något jag vill ha till ett ockerpris. Det låter inte så dumt, eller hur?

Är det lagligt?

Nej, men för mig personligen så innebär det ett par viktiga punkter : Jag slipper slita mina orginalkassetter, jag kan spela fankonverterade j-rpg’s och jag kan hålla ner mina inköpskostnader.

Så hur fungerar det?

DSC_0813

På bilden ovan så ser ni kortet jag köpt. Det är helt enkelt en Snescart utan skal med ett sdhc-kort i. Jag ska bygga in pcb’t i en standard Snes-kassett, men jag måste köpa något billigt skit som jag kan demolera innan det händer. Kortet kör det allra mesta native, och specialchip finns tillgängliga. När man får hem kortet är det helt och hållet tomt, så man måste flasha ett bios, lära sig lite filstruktur, samt förstå vart man ska placera filer för emulering av specialchips (läs Dsp 1,2,3,4, 10). Hur som helst : Känner man till termerna är det inga som helst problem. Kortet autouppdaterar sig, sen är det bara att lassa in sina romfiler. Det fungerar perfekt! Det enda som kortet inte kan hantera är Super FX chipet som ett par spel använde sig av. Med min gamla Super Wildcard DX-32 kunde man köra en “hijack” på ett spel som innehöll detta specialchip, men det fungerar tyvärr inte på dagens varianter. I skrivande stund vet jag att man håller på att göra en reverse engineering på det hela, men det lär dröja innan det fungerar som det ska.

Up and Running:

DSC_0816

På bilden ovan ser ni min gamla slitna SNES köra Final Fantasy II via flashcarten. Det fungerar perfekt, och många andra spel likaså. Det lär spara åtskilliga tusen kronor de kommande månaderna, och det tillåter mig att jaga nya system på ett helt annat sätt. Med tanke på priserna på dessa maskiner har jag inte råd att shoppa på mig mer än en i månaden, men det är det värt. Istället för att spendera dyra pengar på spel kan jag nu lägga dem på att arkivera och presentera stenåldern på det vis jag önskar. Lagligt eller inte : Plats och ekonomi är allt!

Tack för att ni läste:

//Stefan

Förändringar på ingång / Samlandet “hotat”?

hämta

God kväll!

Det kommer att ske förändringar på retrofronten för min del, och jag har talat om problemen förut. Två stycken aspekter är särskilt utmärkande : Utrymme, samt den ekonomiska delen. Efter en sommar av aktivt samlande har jag nu nästan nått min gräns för vad som ryms inom “den tilldelade” arean av vårt hem. 25 stycken konsoller med tillhörande spel tar plats, och även fast vi har planer på att fixa två extra hyllor så tål inte våra kvadratmetrar mycket mer av expansivt samlande. Tanken är att hålla saker och ting till ett enda rum, och jag planerar inte på att bryta denna regel.

Ekonomi:

Aspekt nummer två, och den klart mest vesäntliga. Jag har nu de allra flesta konsoller som jag verkligen vill använda (det finns fler, men dessa är bara för bevarande), och att shoppa på sig spel från den gyllene kassetteran är allt annat än billigt. Som samlare ställer jag höga krav på kvaliteten på det jag köper, och när det gäller spel ska de helst vara i kartong med manualer. Tiden är som vi alla vet skoningslös, och det gäller också spel från 80-90 talet. De slutar helt enkelt fungera, och därmed stiger kvarvarande exemplar ordentligt i pris. Att tex köpa på mig 5 st spel till Super Nintendo en månad kan kosta allt mellan 3-5000:- med de krav jag har. Nintendo 8-bit är något billigare, och Megadrive hamnar någonstans mitt emellan. Det är inte ekonomiskt hållbart!

Något måste göras:

För att minska mängden utrymme allt kräver, och för att få ner priserna kommer jag att ersätta de flesta kassettbaserade systemen med backup-maskiner. De aktuella konsollerna är till en början de jag nämner ovan, men även andra kan tillkomma. På den “gamla goda” tiden ägde jag också backupmaskiner, men tack och lov kostar det avsevärt mindre nu än förr. Tack vare ett företag i England kommer jag att få tillgång till Nes/Snes/n64/Megadrive custom-pcb’s för ett helt ok pris. För att göra en lång historia kort så kan man köra ner kompletta samlingar av spel på en och samma kassett till de gamla systemen. Det är en dyr investering, men under rådande förhållanden så är det värt det.

Retrocollector hotat?

Jag blir tvungen att dra ner på tempot, så mycket står klart. Backup-maskinerna kommer att se till att jag kan spela favoriterna, men jag måste låta bli orginalkassetterna för närvarande. Nog för att jag älskar att hålla orginalen i händerna, men när det börjar tära på ekonomin så lär man slå i alla bromsar som finns. Det jag kommer att fortsätta med är att handla med spel från tidigt 90-tal till cd-baserade maskiner. Jag kommer fortsättningsvis även att jaga udda maskiner från “back then”, men i mycket mindre skala. Rådande förhållanden tillåter inget annat tyvärr.

Så ser det ut!

Over and out.

//Stefan

 

Samlade nyheter från v.40!

hämtaGod kväll!

Nu var det ett tag sedan jag skrev, men som sagt : Saker och ting tenderar till att komma emellan ganska ofta! Nåväl, nu är det samlade nyheter från den gångna veckan som gäller. Without further delay : Here we go go go ner på stan och klubbar sälar!

Anskaffning Deluxe:

Det har varit en spännande vecka med ganska många tursamma investeringar för min del. Jag har både lyckats utöka spelsidan till min existerande samling samt lyckats få tag på en helt ny (gammal) konsoll. Så, vad är det som har rasat in då? Tyvärr inte allt (pga leveransförseningar), men jag kör igenom hela listan ändå eftersom framtida inlägg kommer att beröra investeringarna:

PC Engine Super Grafx!

Jag har länge önskat mig en sån här apparat, faktiskt ända sen jag läste C+VG tidningarna i tonåren. Då var det förvisso orginalet PC Engine jag såg, men jag fick tag på konsollen som var tänkt som uppföljare till den. PC Engine var omåttligt populär i Japan och släpptes även i USA/UK under namnet Turbografx 16. Känd för sina superba arkadkonverteringar och högklassiska shooters så höll den sig kvar på marknaden under lång tid. PC Engine Super Grafx är dock enbart släppt i Japan och fanns bara på marknaden i ett år innan den försvann. Den var alldeles för högt prissatt, och antalet spel som var “nextgen PC Engine” var alldeles för få. Den är dock 100% bakåtkompatibel (tack och lov). Räkna med en artikel om denna apparat inom kort. Förutom konsollen så fick jag även tag på 29 (!) spel till den, så det finns lite att skriva om.

Nintendo 64!

Konsollen har jag redan sedan länge, men jag lyckades göra ett antal bra affärer med spel till apparaten under veckan. Det hela slutade med 16 stycken nya titlar i hyllan! Det lär bli lite Nintendorelaterade artiklar under kommande månad, Jag kom just på att jag inte ens har skrivit om maskinen ännu… vilket är ganska underligt trots allt.

Neo Geo AES!

Jakten på spel till den heliga graalen går vidare! Att samla spel till Neo Geo AES är ett rent helvete för plånboken, och därmed går det ganska länge mellan affärerna. Hur som helst : 3 nya titlar är på ingång varav en har landat i hyllan. Jag funderar ärligt talat på att investera i en MVS-konverter till maskinen så att jag kan köra arkadkorten native istället. Det finns betydligt fler av dem i omlopp och det skulle sänka mina investeringskostnader rejält! Jag ska titta närmare på den saken.

Super Nintendo!

Tre stycken nya spel på ingång, och den här gången handlar det om Donkey Kong Country serien. Jag hade räknat med att få hem allihop idag, men tydligen så tittar de tyska posttjänstemännen på vuxenpropaganda istället för att ta hand om mina spel. Komplett serie om 3 favoritspel som sagt, och dessutom till ett bra mycket bättre pris än vad svenska importörer har kunnat erbjuda mig.

Det mina vänner, sammanfattar vecka 40’s retroaktiviteter. Jag kan lugnt påstå att det har varit en mycket tursam vecka affärsmässigt!

Tack för att ni tog er tid:

Mvh // Stefan

 

Försenade nyheter.

Sorry för de väldigt försenade nyheterna, men som vanligt kommer livet emellan det mesta.

Imorrn ska jag sätta mig och skriva lite efter jobbet, då det förhoppningsvis finns lite tid.

Tack.

//Stefan