Den första kopiatorn har anlänt / SNES revival.

Super_Nintendo_logo

 

 

God kväll på er!

Jag tänkte skriva detta inlägg som en direkt uppföljare till gårdagens topic. Jag berättade lite om att sänka inköpskostnaderna för gamla kassettbaserade system rejält genom att ersätta dem med flashcarts/kopieringsmaskiner. Maskinerna det gäller är Super Nintendo/Nintendo 8-bit/Sega Megadrive och kanske Nintendo 64. Jag tog också upp prisexempel för inköp till Super Nintendo där ett typiskt månadspris för ett inköp på 5 spel kan landa mellan 3-5000 kronor med mina krav. Ohållbart för den som inte har en grotesk mängd pengar att slänga omkring sig varje månad. Jag berättade även kort om ett företag i England som tillhandahåller de lösningar jag behöver, och efter en beställning förra veckan så har den första flashmaskinen anlänt. Vi ska ta en titt på hur den fungerar!

In the beginning:

Jag som många andra ägde på 90-talet ett Super Nintendo. Man köpte de ganska rejält dyra kassetterna (läs 700-900 kronor), och redan då önskade man sig en lösning för att hålla ner priserna. Tro det eller ej, men redan på den tiden fanns det kopieringsmaskiner till konsollen, och efter att ha sparat ihop drygt 4400:- så köpte jag min Super Wildcard DX-32. Det var en tung och otymplig manick man stoppade i kassettporten på sin Snes, och med hjälp av den kunde man både kopiera orginalkassetter till diskett, samt ladda spel från samma medium. På den tiden var det helt perfekt eftersom man kunde gå ner och hyra en hög spel från sin lokala vendor, och helt prompt kopiera dem. Inget mer 40:- per dygn eller vad det kostade. Man hade sina 3,5tums disketter, och dessa sparade in en hel hög med pengar för en fattig bajskorv som mig. Maskinen hade dock sina baksidor.

The floppy madness:

De flesta riktigt bra spelen tog plats på 3 eller 4 disketter, och för den som var med på den tiden… ja ni vet ju hur långsamt det gick att ladda ett spel från disk. Man fick helt enkelt sitta vackert och vänta medan diskettstationen i min mäktiga piratkopiator laddade något av mina favoritspel. Det var inte skoj direkt, men det fungerade. Jag sparade gott om cash på min Super Wildcard.

Fast Forward 2013:

Jag hade aldrig trott att man skulle fortsätta utvecklingen av kopieringsmaskiner till gamla konsoller i dagens läge, men där hade jag ordentligt fel! Retro gaming är större än någonsin och tekniken har hakat på ordentligt. Jag satt faktiskt på Ebay och letade efter gamla kopieringsmaskiner från “back then”, men ganska snart lärde jag mig att de kostade alldeles för mycket pengar i förhållande till vad det var värt. Ett par random sökningar på Google senare lärde jag mig om flashcarts som finns tillgängliga. Specialdesignade pcb’s med minneskort verkar vara flugan som gäller nu för tiden! Istället för att använda disketter använder man flyttbar media, och man gör det effektivt. Tack vare den enorma lagringskapaciteten som finns i dagens läge så kan man trycka ner hela sin spelsamling på ett och samma minneskort. Det finns som sagt gott om pengar att spara, och iom detta kan jag fokusera på att göra riktigt bra affärer på de spel jag verkligen vill åt istället för att desperatshoppa något jag vill ha till ett ockerpris. Det låter inte så dumt, eller hur?

Är det lagligt?

Nej, men för mig personligen så innebär det ett par viktiga punkter : Jag slipper slita mina orginalkassetter, jag kan spela fankonverterade j-rpg’s och jag kan hålla ner mina inköpskostnader.

Så hur fungerar det?

DSC_0813

På bilden ovan så ser ni kortet jag köpt. Det är helt enkelt en Snescart utan skal med ett sdhc-kort i. Jag ska bygga in pcb’t i en standard Snes-kassett, men jag måste köpa något billigt skit som jag kan demolera innan det händer. Kortet kör det allra mesta native, och specialchip finns tillgängliga. När man får hem kortet är det helt och hållet tomt, så man måste flasha ett bios, lära sig lite filstruktur, samt förstå vart man ska placera filer för emulering av specialchips (läs Dsp 1,2,3,4, 10). Hur som helst : Känner man till termerna är det inga som helst problem. Kortet autouppdaterar sig, sen är det bara att lassa in sina romfiler. Det fungerar perfekt! Det enda som kortet inte kan hantera är Super FX chipet som ett par spel använde sig av. Med min gamla Super Wildcard DX-32 kunde man köra en “hijack” på ett spel som innehöll detta specialchip, men det fungerar tyvärr inte på dagens varianter. I skrivande stund vet jag att man håller på att göra en reverse engineering på det hela, men det lär dröja innan det fungerar som det ska.

Up and Running:

DSC_0816

På bilden ovan ser ni min gamla slitna SNES köra Final Fantasy II via flashcarten. Det fungerar perfekt, och många andra spel likaså. Det lär spara åtskilliga tusen kronor de kommande månaderna, och det tillåter mig att jaga nya system på ett helt annat sätt. Med tanke på priserna på dessa maskiner har jag inte råd att shoppa på mig mer än en i månaden, men det är det värt. Istället för att spendera dyra pengar på spel kan jag nu lägga dem på att arkivera och presentera stenåldern på det vis jag önskar. Lagligt eller inte : Plats och ekonomi är allt!

Tack för att ni läste:

//Stefan

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s