Retrosamlaren.com utökar vyerna. Blir Samlaren.com?

God kväll!

Inga rescensioner ikväll, men däremot ett beslut angående bloggens fortsatta framtid. Jag börjar närma mig en kritisk punkt där jag snart inte kan fortsätta att skriva som jag gjort om jag inte väljer att handla på mig nonsenskonsoller från forntiden. Istället kommer jag att sträcka ut tidsspannet och inkludera modernare konsollgenerationer som komplement till de äldre. Det blir helt enkelt en mer omfattande historia istället för pure retro! Jag får en större bredd på både maskiner och spel, och kan därmed fortsätta ett ganska bra tag innan idéerna tar slut. Men, det är inte över där!

Strukna topics:

Leksaker, kläder samt memorabilia från filmer försvinner från bloggen. Anledningen? Jag har inte tillräckligt med intresse för att underhålla avdelningarna. Visst, memorabilia från filmer är alltid intressant men tar upp plats och kostar oftast en hel del pengar. Not worth it! Kommer att sälja av de få artiklar jag har liggandes som är filmrelaterade inom en hyfsat snart framtid, så är du intresserad kan du hitta bra klipp hos mig. Jag återkommer vid ett senare tillfälle med priser!

Utökat inom konsollsektionen:

Förutom hårdvara och spel från respektive enhet tänkte jag även ta en titt på andra intressanta (iaf för mig) aspekter ur spelvärlden. Soundtracks, konceptgrafik  & liknande saker finns på planeringsstadiet än så länge. Tänkte det kunde vara intressant att dissekera lite mer än vanligt, och många spel är enligt min uppfattning konstverk på sitt eget sätt. Det finns så mycket mer att hämta än bara själva spelupplevelsen.Vi får se var det bär av 🙂

Sist men inte minst:

Nästa rescension kommer att handla om Nintendo’s Virtual Boy! Läs den om ni får tid.

Until next time:

Stay digital, stay healthy.. Grow a beard.. on your butt.. and refuse to shave it!

//Stefan

3DO – Den lyxiga utmanaren.

God Kväll!

Idag ska vi ta upp en riktigt udda maskin som ramlade in på marknaden under den första delen av 90-talet, nämligen 3DO! Maskinen föddes ur geniet Trip Hawkins huvud, som förutom att vara entrepenör även grundade företaget Electronic Arts en gång i tiden. Han gjorde något ganska unikt med maskinen redan från början: Istället för att bygga sin maskin under The 3DO Company så licensierade han ut tillverkningen till flertalet andra företag. Den vi ska titta på idag är “orginalet” som byggdes av Panasonic (tro det eller ej). Maskinen skulle även komma att byggas av Goldstar & Sanyo vid senare tillfällen. Så, hur funkade 3DO i en tid där Sega & Nintendo regerade med sina respektive maskiner? Det är där historien tar sin början. Vi börjar med lite reklam från när det begav sig 🙂

Put away your toys!

Värt att minnas är att denna maskin krigade om uppmärksamheten med konsoller som Sega Megadrive & Super Nintendo. 3DO låg långt före rent tekniskt, och hade även inriktning på dåtidens absolut mest överanvända uttryck : “Multimedia”. Man kan säga vad man vill om Trip Hawkins, men han hade en vision om att ligga före, och allra helst först. Jämnfört med Sega & Nintendo hade han här en maskin som faktiskt kunde nå bortom termen “leksak”, och han hade det innan Sony släppte sin första Playstation. Ganska imponerande om du frågar mig. Men hur gick det då kan man fråga sig? Varför är inte 3DO den milstolpe som den kanske egentligen borde ha varit? När den släpptes under 1993 med buller, bång & brak (där bla Times Magazine utsåg den till Product of the year) så var det en sak som skapade en hel del problem : Priset! All teknologi som var nedstoppad i maskinen (RISC cpu, dubbla FPU-enheter etc etc) var inte gratis, och introduktionspriset på $699 fick många amerikanska invånare att sätta kaffet i vrångstrupen. Jag sympatiserar helt klart med dem! Gör man en oprecis överslagsräkning med inflation och allt skulle jag gissa på att konsollen skulle ha kostat runt 11000:- i dagsläget. Jag vet inte många som skulle betala något liknande för en konsoll ens idag.

Men vad fick man för pengarna då?

DSC_0903

På bilden här ovan kan ni se min egen 3DO. För sin tid lär jag säga att designen var helt ok. Den stack inte ut så mycket och skulle nog faktiskt ha passat ganska bra i den tidens tv-hyllor. Den är helt enkelt ganska clean i sin design, även om hörnen kan kännas lite “pelaraktiga”. Min handkontroll är en tredjepartare, men har orginalets ungefärliga design. Ligger rätt bra i näven och har en del nytänkande i sig. Som ni kan se på konsollen så finns bara ett uttag för handkontroller, men istället så byggde man in flerspelarmöjligheten direkt i paddan. Lyft på ett litet lock och vips så kunde man koppla in ännu en handkontroll där. Samma sak gällde hörlursuttag. Flippa dosan och koppla in ett par direkt i handkontrollen. Det var nytänkande på den tiden, och riktigt smart om jag får säga min mening 🙂

DSC_0898

Spelen då?

3DO hade tyvärr väldigt begränsat antal tredjepartstillverkare, och det bet nog ganska hårt i den tidens konsollklimat. Marknaden var redan mättad tack vare Sega & Nintendo, och det var inte mycket 3DO kunde göra för att dra uppmärksamheten till sin superdyra konsoll. Istället fick man till största delen dras med konverteringar från PC-formatet (och tro mig, de gör sig bättre på 3DO). Det funkade dock inte så bra med dåtidens konsollpublik, och det tillsammans med det smått vansinniga priset på apparaten gjorde det mycket svårt för konsollen att överleva. Trots en prissänkning till $399 (vilket fortfarande är dyrt) så överlevde inte konsollen mer än tre år på marknaden. Var det priset som tog livet av den kan man fråga sig? Nix, det var det inte. Anledningarna till konsollens död hette Sony Playstation & Sega Saturn. Vem som helst i “branschen” kan förstå vilken omöjlighet det måste ha varit att tävla med de giganterna. 3DO hade de flesta trumfkorten på handen när den släpptes, men tack vare att konsumenterna inte ville ta lån på sitt hus för att kunna köpa en så gick det utför, och det snabbt! Egentligen är det synd, för med rätt omständigheter tror jag att den hade kunnat bryta branschdominansen där Sega, Nintendo och även Sony var totalt dominerande. 1996 var äventyret med 3DO över, och idag lever den endast vidare tack vare samlare som mig. Vi ska ta en titt på urvalet av speltitlar som kom till maskinen innan vi går in på den sista sektionen : Ekonomi!

Vill du äga en egen 3DO?

Det är inte dyrt att köpa på sig en i dagens läge. Räkna med att betala från 1100:- och uppåt för en FZ-1 från Panasonic, och spelen kan variera från drygt hundralappen till 4-500:- beroende på sällsynthet. Det är en tacksam affär att göra för en retrosamlare. Vissa svenska importörer vill ha upp till 3000:- för en konsoll, men det är det bara att skratta åt och gå vidare i sökandet. Du som gillade Sony’s första Playstation kan ha intresse av denna konsoll. Den här var först på marknaden med tung teknik som Sony sedan gjorde mainstream genom bättre priser & bättre spel. Den är dock historiskt intressant pga hur mycket före sin tid den egentligen var. Jag tycker att den är rolig att plocka fram och spela på ibland, och för mig är den värd vartenda öre!

Stay retro, drink old beer!

//Stefan

 

 

Vectrex AS – Matematiskt nytänkande på 80-talet.

1982!

Ett år före den legendariska (i mina kretsar) videogame kraschen! Marknaden var övermättad med en myriad av olika tv-spel! Någonstans i USA satt en ingenjör vid namn John Ross med en genialisk idé, och han hade faktiskt sått embryot till den dryga 3 år tidigare. I en värld av pixelerade spel knäcktes idén till en vektorbaserad maskin som skulle föra den “sanna” arkadupplevlsen från den tiden hem till folk. Än bättre var att den var helt och hållet konsoliderad med egen skärm och allt, så man behövde inte ens använda familjetv’n för att få sin dagliga dos av “gaming fun”. Vectrex Arcade System är en av de mest unika konsoller till dags datum, och den fortsätter att intressera en liten, men ändock hängiven skara människor runt världen även idag. För ett par veckor sedan fick jag mitt eget fungerande ex, och självklart ska vi ta en titt på apparaten!

DSC_0876

Matematiken före allt:

Vectrex är den enda maskinen någonsin som är totalt vektorbaserad. I dagens konsollspel använder man också vektorer för att bygga objekt, men nu är de texturerade, shadade och mycket annat. Man serverar även dagens spel i kombination med pixlar, vilket inte var möjligt med Vectrex. Idag tänker man inte ens på att det mesta man ser på skärmen är texturerade wireframes (dvs vektorer), men i början på 80-talet var det här unikt. Istället för att flytta sprites så använde man matematik för att skapa vektorbaserade objekt, och det här gav maskinen en ganska unik känsla (på den tiden). Med sin monokroma skärm ritade Vectrex upp objekt som flöt som smör på en solig sommardag jämnfört med “de andras” pixelbaserade konsoller. Det var mjukt, följsamt och på något vis (än idag) riktigt vackert att titta på.

DSC_0879

På bilden här ovan ser ni mitt eget Vectrex exemplar. För sin tid måste jag säga att den var genialiskt designad. Allt fanns i kartongen! Tro mig när jag kände stor entusiasm när jag fick hem min orginallåda. Man bara öppnade emballaget och lyfte ut konsollen med ett välplacerat handtag. Efter att jag hittat en passande strömkonverter så var det dags att leta reda på själva handkontrollen. Den finns på bilden ovan, men jag kan erkänna att det tog en liten stund att förstå hur man fick tag på den. Invikt i maskinen med ett litet lås så flippade man bara ut den, och vips så satt du med 80-talets arkadkontroller i handen. Värt att nämna är att handkontrollen håller ganska hög kvalitet på både spak och knappar jämnfört med andra maskiner från eran. Inte illa! Ni ser ju även vilket spel jag tänkte prova : På den tiden var det en av världens hetaste spel! Minns att jag körde det ganska ofta 🙂

DSC_0882

Vectrex är som sagt monokrom (dvs svartvit), och man gjorde sitt bästa för att ändra på den upplevelsen. Förutom spel och manual fick man även med en overlay att fästa på maskinen. I många fall handlar det om rasters som ger lite färg åt spelen, och ibland bara något för att ge lite fyllnad till arkadkänslan. I dagens läge känns det lite mesigt, men på den tiden kan jag tänka mig att det var riktigt stort! Jag minns ju själv hur arkadspelen såg ut på den tiden, och ska jag jämnföra med hur Vectrex hanterar det så är det näst intill perfekt. Man hade helt enkelt ett litet arkadsystem där hemma.

Är det skoj idag?

Faktiskt : Spelen har sin charm, och även om de är gamla så minns såna som jag hur det var att spela dem i arkadhallarna. Vectrex återger dem på ett sätt som ingen annan maskin kunde på den tiden, och därmed är maskinen värd en plats i min retro hall of fame! Jag kan sitta och le lite åt hitsen från arkadhallarna på den tiden presenterade på ett nytt sätt. Framför allt så förstår jag värdet av ett sånt här nytänkande 20 år före man verkligen börja göra nytta av vektorer på allvar. Det, mina vänner är ganska speciellt 🙂 Så, vill du ha ett exemplar? Vi går vidare till den sista sektionen.

DSC_0885

Ekonomi:

Vectrex är tämligen sällsynt på marknaden i dagens läge. Den fanns på marknaden under drygt 2 år, och har aldrig reproducerats. Det bästa jag kan säga är att en Vectrex i gott skick (med orginalkartong) är väldigt dyr. Vill du ha en i mint condition med orginalbox & manualer så får du spotta upp minst 5000:-. Spelen kan variera i pris, men i Sverige är de inte vanliga (i komplett form). Allt mellan 400-500:- med overlays och manualer är vad du får betala. Mitt eget exemplar (mint condition) är av lågt serienummer (och därmed producerad i början av konsollcykeln), och är värt någonstans runt 6-7000:-. Den är en stolthet att ha i hyllan, och den är en stolthet att testköra. Än idag är den unik, men på sin tid var den banbrytande. Genialitet i ett litet komprimerat system som förundrar än idag!

Stay retro!

//Stefan

Retrosamlaren når en milestone! Jag är även lat med uppdateringar.

piss1.jpg

2014!

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev något i denna blogg! En kombination av “Jag hinner inte” samt “Jag orkar inte” har avlöst varandra, men nu tänker jag försöka skriva något kreativt. Det blir ingen rescension den här vändan, utan mest en summering av vad som komma skall. Hoppas att det är ok för er retronördar där ute. Jag räknar inte med att få så många hits under året via Facebook, men precis som vanligt dumpar jag länken till min lilla site där också. Flest läsare verkar jag få via “word of mouth”, och jag får tacka varenda buse som läst min blogg under 2013. Ni kommer från alla länder, och jag antar att Google translate har försökt göra jobbet hyfsat ok för er. Men men, nu är det dags att sparka 2013 åt helsefyr och fortsätta in i 2014. Vad kan förväntas från mig och denna blogg? Well, vi tar en titt på vad jag tänkt mig så får vi se vad ni tycker.

Milestone!

Under Januari månad nådde jag och siten en riktig milestone : 30 olika konsoller samlade! Det är fan inte helt illa! Det har tagit ganska duktigt med tid och investeringar, men nu har jag nått det första målet jag önskade. Ett jämnt och bra tal om du frågar mig! Det finns så himla många retrokonsoller att shoppa på sig, men nu har jag de allra flesta som är kända. Jag kommer att fortsätta med “handheld” system ett tag framöver, så siffran kommer att växa. Det tar inte slut här, och det är ett löfte.

Rescensioner under Q1 2014:

> Vectrex Arcade System

> Panasonic 3DO

> Nintendo Virtual Boy

> Sega Game Gear

> Philips G7000 (om omständigheterna tillåter).

Det finns mycket roligt för retronörden att läsa om, det kan jag lova. En maskin blev jag tyvärr tvungen att släppa, och det var Philips CD-i. Den är helt enkelt för dyr att köpa in (tillsammans med Mario & Zelda licenserna) för att det ska vara värt det. Spelen är inte bra, och maskinen är värre än värst. Jag ser helt enkelt ingen framtida avkastning på den, och därmed utgår den ur mitt retrosortiment. Om någon där ute känner för att skänka mig en maskin så kan jag ta upp den i bloggen, annars får det vara.

Videorescensioner:

Jag har testat en del med min Nikon D600 och ett enkelt manuskript, men kommit fram till att jag låter som kocken i mupparna när jag snackar live (har ni hört Fagerstamål?). Vi får se om jag gör något av idén eller inte. Egentligen är det väl upp till läsarna om det funkar, och kanske vore en testrun på sin plats. Well well, framtiden får säga vad som kommer att ske.

Sist men inte minst:

Jag har funderat på att söka en partner till siten för att hålla den mer reguljärt uppdaterad. Jag jobbar trots allt skift och sköter mina affärer “stötvis”. Det är inte lätt att underhålla den ensam. Förutom att det kostar pengar så skulle jag gärna ha ännu en retronörd vid min sida. Vi får väl se om någon vågar anmäla sig under året som kommer.

I övrigt : Stay retro, stay healthy!

Mvh : Z