3DO – Den lyxiga utmanaren.

God Kväll!

Idag ska vi ta upp en riktigt udda maskin som ramlade in på marknaden under den första delen av 90-talet, nämligen 3DO! Maskinen föddes ur geniet Trip Hawkins huvud, som förutom att vara entrepenör även grundade företaget Electronic Arts en gång i tiden. Han gjorde något ganska unikt med maskinen redan från början: Istället för att bygga sin maskin under The 3DO Company så licensierade han ut tillverkningen till flertalet andra företag. Den vi ska titta på idag är “orginalet” som byggdes av Panasonic (tro det eller ej). Maskinen skulle även komma att byggas av Goldstar & Sanyo vid senare tillfällen. Så, hur funkade 3DO i en tid där Sega & Nintendo regerade med sina respektive maskiner? Det är där historien tar sin början. Vi börjar med lite reklam från när det begav sig 🙂

Put away your toys!

Värt att minnas är att denna maskin krigade om uppmärksamheten med konsoller som Sega Megadrive & Super Nintendo. 3DO låg långt före rent tekniskt, och hade även inriktning på dåtidens absolut mest överanvända uttryck : “Multimedia”. Man kan säga vad man vill om Trip Hawkins, men han hade en vision om att ligga före, och allra helst först. Jämnfört med Sega & Nintendo hade han här en maskin som faktiskt kunde nå bortom termen “leksak”, och han hade det innan Sony släppte sin första Playstation. Ganska imponerande om du frågar mig. Men hur gick det då kan man fråga sig? Varför är inte 3DO den milstolpe som den kanske egentligen borde ha varit? När den släpptes under 1993 med buller, bång & brak (där bla Times Magazine utsåg den till Product of the year) så var det en sak som skapade en hel del problem : Priset! All teknologi som var nedstoppad i maskinen (RISC cpu, dubbla FPU-enheter etc etc) var inte gratis, och introduktionspriset på $699 fick många amerikanska invånare att sätta kaffet i vrångstrupen. Jag sympatiserar helt klart med dem! Gör man en oprecis överslagsräkning med inflation och allt skulle jag gissa på att konsollen skulle ha kostat runt 11000:- i dagsläget. Jag vet inte många som skulle betala något liknande för en konsoll ens idag.

Men vad fick man för pengarna då?

DSC_0903

På bilden här ovan kan ni se min egen 3DO. För sin tid lär jag säga att designen var helt ok. Den stack inte ut så mycket och skulle nog faktiskt ha passat ganska bra i den tidens tv-hyllor. Den är helt enkelt ganska clean i sin design, även om hörnen kan kännas lite “pelaraktiga”. Min handkontroll är en tredjepartare, men har orginalets ungefärliga design. Ligger rätt bra i näven och har en del nytänkande i sig. Som ni kan se på konsollen så finns bara ett uttag för handkontroller, men istället så byggde man in flerspelarmöjligheten direkt i paddan. Lyft på ett litet lock och vips så kunde man koppla in ännu en handkontroll där. Samma sak gällde hörlursuttag. Flippa dosan och koppla in ett par direkt i handkontrollen. Det var nytänkande på den tiden, och riktigt smart om jag får säga min mening 🙂

DSC_0898

Spelen då?

3DO hade tyvärr väldigt begränsat antal tredjepartstillverkare, och det bet nog ganska hårt i den tidens konsollklimat. Marknaden var redan mättad tack vare Sega & Nintendo, och det var inte mycket 3DO kunde göra för att dra uppmärksamheten till sin superdyra konsoll. Istället fick man till största delen dras med konverteringar från PC-formatet (och tro mig, de gör sig bättre på 3DO). Det funkade dock inte så bra med dåtidens konsollpublik, och det tillsammans med det smått vansinniga priset på apparaten gjorde det mycket svårt för konsollen att överleva. Trots en prissänkning till $399 (vilket fortfarande är dyrt) så överlevde inte konsollen mer än tre år på marknaden. Var det priset som tog livet av den kan man fråga sig? Nix, det var det inte. Anledningarna till konsollens död hette Sony Playstation & Sega Saturn. Vem som helst i “branschen” kan förstå vilken omöjlighet det måste ha varit att tävla med de giganterna. 3DO hade de flesta trumfkorten på handen när den släpptes, men tack vare att konsumenterna inte ville ta lån på sitt hus för att kunna köpa en så gick det utför, och det snabbt! Egentligen är det synd, för med rätt omständigheter tror jag att den hade kunnat bryta branschdominansen där Sega, Nintendo och även Sony var totalt dominerande. 1996 var äventyret med 3DO över, och idag lever den endast vidare tack vare samlare som mig. Vi ska ta en titt på urvalet av speltitlar som kom till maskinen innan vi går in på den sista sektionen : Ekonomi!

Vill du äga en egen 3DO?

Det är inte dyrt att köpa på sig en i dagens läge. Räkna med att betala från 1100:- och uppåt för en FZ-1 från Panasonic, och spelen kan variera från drygt hundralappen till 4-500:- beroende på sällsynthet. Det är en tacksam affär att göra för en retrosamlare. Vissa svenska importörer vill ha upp till 3000:- för en konsoll, men det är det bara att skratta åt och gå vidare i sökandet. Du som gillade Sony’s första Playstation kan ha intresse av denna konsoll. Den här var först på marknaden med tung teknik som Sony sedan gjorde mainstream genom bättre priser & bättre spel. Den är dock historiskt intressant pga hur mycket före sin tid den egentligen var. Jag tycker att den är rolig att plocka fram och spela på ibland, och för mig är den värd vartenda öre!

Stay retro, drink old beer!

//Stefan

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s