SD2IEC – Återuppliva din gamla C-64!

 

God Eftermiddag!

Idag tänkte jag att vi skulle damma av våra gamla C-64’or (förutsatt att man har någon kvar dvs). Denna “folkdator” lever faktiskt kvar än idag, över 30 år efter sin lansering. Det är ganska fantastiskt tycker jag, och att titta på produkterna av folks programmerande av den år 2014 får mig att förstå hur mycket man faktiskt kan vrida ur en sån gammal relik. Hur som helst : Man kanske kan fråga sig varför jag inte bara startar upp en emulator och kör alla gamla spel/demos etc via den? Nerdcore är svaret! Att sätta sig ner med sin gamla orginalmaskin är en känsla som inte går att slå, och tillbehöret till maskinen som jag ska recsensera idag underlättar handhavandet rejält! SD2IEC heter mojängen, och nu ska jag berätta varför man som retronörd bör ha en i sin ägo: Sitt kvar!

From wobbly to solid:

DSC_0927

Känns den igen? Man bör ha några år på nacken för att ha upplevt en 5¼ diskettstation! Disketterna var stora, vobbliga, sköra och rymde dessutom i princip absolut ingenting med dagens mått mätt. Ovanpå diskettstationen kan vi se prylen som denna rescension ska handla om, nämligen SD2IEC! Den är liten, coolt designad och tar med sig din gamla dator in i rätt årtusende (åtminstone till viss del). Så, vad är det här för en liten mojäng då? En hårddisk för C-64? Ja, svaret ligger ganska nära sanningen.

DSC_0930

Den lilla apparaten är egentligen inte mycket mer än en emulerad 1541-diskettstation, fast med nutida lagringsmedium. Du kan dumpa hela C-64’ans spelbibliotek på ett och samma SD-kort, enkelt koppla upp mojängen till din gamla dator och sen köra. Allt sköts via en enkel filhanterare! För mig som fullkomligen älskar att sitta och spela på orginalmaskiner var den här lilla prylen en skänk från ovan.

DSC_0935

..Cybernoid 2..

DSC_0948

..The last Ninja 2..

Är SD2IEC “foolproof” då?

Nej, det är den inte! Det vore inte rättvist att presentera den som den slutgiltiga masslagringslösningen till C-64. Väldigt många spel fungerar, men inte alla. Spel som kräver 100% “true drive emulation” kommer troligtvis inte att hoppa igång. Dessa är dock inte så många (enligt tillverkaren själv). Det finns lösningar som liknar SD2IEC som har just denna fullständiga emulering, men då sticker priserna iväg ganska rejält. Efter mina egna tester kan jag iaf konstatera att det allra mesta fungerar utan problem. Än bättre är att maskinen stödjer format som emulatorerna kör (D64,D81,D71 osv), så du behöver inte göra mer än att tanka hem prylarna från nätet. Det blir lite extra krånglande när det gäller spel som ligger på fler disketter, men det är inget som den händige inte fixar. Helt klart värt det om du frågar mig!

DSC_0947

Ekonomi!

SD2IEC finns i en hel hög med varianter, men riktpriset är runt 450:- (give or take). Lösningen är som jag beskrev ovan inte perfekt, men helt klart prisvärd om du som jag gillar att spela retrospel på “the real stuff”. Det finns inte mycket som går upp mot att sitta med en hederlig microswitchad joystick och hamra sig fram genom halvt omöjliga spel på den där lite lagomt gryniga skärmen.. och bara minnas! För retronörden är den här mackapären ett måste 🙂 Ett jättepack datorhistoria i pyttlelitet format!

//Stefan

Atari Lynx : En bärbar historia för dig med enorma fickor!

God dag!

Jag hade utlovat material till helgen som var, men tack vare en omåttlig mängd slöhet blev det inte mycket skrivande. Här kommer nu iaf en av de utlovade artiklarna, och denna gång ska det handla om avancerat bärbart spelande i sin linda. Vi ska tillbaka till 1989 och ta en titt på Atari Lynx, en maskin som var tänkt att konkurrera på samma plan som Nintendo’s Game Boy. Idag vet alla vad en Game Boy är, men inte lika många känner till maskinen i denna artikel. Varför försvann den i periferin, och är den värd att skriva om? Helt uppenbart! Med rätt förutsättningar hade Lynx kunnat dominera den bärbara delen av marknaden, och nu ska vi ta reda på varför: Ni hänger precis som vanligt med! 🙂

1989!

Ett spännande år i det bärbara spelandets historia! Game & Watch (för er som minns dem) hade tidigare regerat genren, men nu var det dags för både Nintendo & Atari att ta det hela till nästa nivå. Atari var faktiskt först ut med sin Lynx (drygt en månad) innan Game Boy släpptes på marknaden. Precis som jag berättade här ovan så blev Nintendo’s apparat hela folkets pryl (mycket tack vare lågt pris & en solid spelkatalog), men där Game Boy var genrens Volvo var Atari Lynx dess Ferrari. Varför? Vi tar och gör lite jämnförelser mellan maskinerna:

Tech Specs // Wikipedia. (Scrolla ner om du inte är intresserad):

–> Atari Lynx <–

  • MOS 65SC02 processor running at up to 4 MHz (~3.6 MHz average)
    • 8-bit CPU, 16-bit address space
  • Sound engine
    • 4 channel sound (Lynx II with panning)
    • 8-bit DAC for each channel (4 channels × 8-bits/channel = 32 bits commonly quoted)
  • Video DMA driver for liquid-crystal display
    • 4,096 color (12-bit) palette
    • 16 simultaneous colors (4 bits) from palette per scanline (more than 16 colors can be displayed by changing palettes after each scanline)
  • Suzy (16-bit custom CMOS chip running at 16 MHz)
    • Graphics engine
      • Hardware drawing support
      • Unlimited number of high-speed sprites with collision detection
      • Hardware high-speed sprite scaling, distortion, and tilting effects
      • Hardware decoding of compressed sprite data
      • Hardware clipping and multi-directional scrolling
      • Variable frame rate (up to 75 frames/second)
      • 160 × 102 standard resolution (16,320 addressable pixels)
    • Math co-processor
      • Hardware 16-bit × 16-bit → 32-bit multiply with optional accumulation; 32-bit ÷ 16-bit → 16-bit divide
      • Parallel processing of CPU and a single multiply or a divide instruction
  • RAM: 64 KB 120ns DRAM
  • Storage
    • Cartridge – 128, 256 and 512 KB exist, up to 2 MB is possible with bank-switching logic.
    • Some (homebrew) carts with EEPROM to save hi-scores and other data.
  • Other System Support
    • 8 System timers (2 reserved for LCD timing, one for UART)
    • Interrupt controller
    • UART (for Comlynx) (fixed format 8E1, up to 62500 Bd)
    • 512 bytes of bootstrap and game-card loading ROM
  • Ports:
    • Headphone port (3.5 mm stereo; wired for mono on the original Lynx)
    • Comlynx (multiple unit communications, serial)
  • LCD Screen: 3.5″ diagonal
  • Battery holder (six AA) ~4–5 hours (Lynx I) ~5–6 hours (Lynx II)

–> Nintendo Game Boy <–

  • CPU: Custom 8-bit Sharp LR35902[19] core at 4.19 MHz.
  • RAM: 8 kB internal S-RAM[21] (can be extended up to 32 kB)[22]
  • Video RAM: 8 kB internal[22]
  • ROM: On-CPU-Die 256-byte bootstrap;[23] 256 kb, 512 kb, 1 Mb, 2 Mb, 4 Mb and 8 Mb cartridges
  • Sound: 2 pulse wave generators, 1 PCM 4-bit wave sample (64 4-bit samples played in 1×64 bank or 2×32 bank) channel, 1 noise generator, and one audio input from the cartridge.[24]
  • Display: Reflective STN LCD[25] 160 × 144 pixels[22]
  • Frame Rate: Approx. 59.7 frames per second on a regular Game Boy, 61.1 on a Super Game Boy[26]
  • Vertical Blank Rate: Approx 1.1 ms[26]
  • Screen size: 66 mm (2.6 in) diagonal[20]
  • Color Palette: 2-bit (4 shades of “gray” {light to very dark olive green})[22]
  • Communication: Up to 2 Game Boys can be linked together via built-in serial ports, up to 4 with a DMG-07 4-player adapter.[22]
  • Power: 6 V, 0.7 W (4 AA batteries provide 15–30+ hours)[25]
  • Dimensions: 90 mm (W) × 148 mm (H) × 32 mm (D) / 3.5″ × 5.8″ × 1.3″ [25]

Den som uppskattar att läsa tekniska data inser ganska snart att Atari Lynx är tämligen överlägsen Game Boy i de flesta aspekter. Ferrari vs. Volvo som sagt 🙂 Atari Lynx var världens första bärbara konsoll som hade en LCD-skärm i färg, och den låg också väldigt långt fram när det gällde avancerade grafikfunktioner. En parantes värd att nämnas var att den tack vare sin design fungerade precis lika bra för vänster som högerhänta. Sammantaget kan man säga att den rappade Nintendo’s konsoll på fingrarna med råge rent tekniskt! Men hur kunde då Game Boy med sin lilla monokroma skärm, blippiga ljud och halvrassliga byggkvalitet komma att dominera marknaden så fullständigt? Svaret låg i folks plånböcker!

Den eviga frågan om pengar:

Atari lanserade sin maskin till introduktionspriset $179.95, vilket var en halv förmögenhet på den tiden. Nintendo å andra sidan lanserade sin Game Boy för $89.99, vilket fortfarande var dyrt men tydligen inom ramarna för vad människor kunde tänka sig att betala. Resultatet lät inte vänta på sig: Trots sin tekniska överlägsenhet blev Ferarri’n omkörd och vid år 1995 hade Nintendo sålt mer än dubbelt så många maskiner som Atari. Vid den tidpunkten hade även Sega kastat sig med i den bärbara leken med sin Game Gear (annan rescension) och lyckats tvinga ner Atari’s underapparat till en tredjeplats. Trots försök att släppa en uppdaterad Lynx II till priset av $99 var det för sen att hävda sig. Tåget hade gått för Atari, och under 1996 stängde företaget ner sin interna utvecklingsavdelning för maskinen.

Men det är inte därför jag är här:

Jag skriver precis som vanligt för att jag samlar på tv-spelshistoria, och en Lynx har jag länge önskat mig! Den är snudd på ett tekniskt mirakel för sin tid, och därmed är den värd sin plats i samlingen 🙂 Tack vare en samlare i USA fick jag tag på ett riktigt härligt paket till ett hyfsat humant pris, och vi ska ta en liten titt på hur den ser ut. (Min telefon används för storleksjämnförelse)

DSC_0919

Den är en kluns med stort K, det är ett som är säkert! Att försöka få ner den i byxfickorna är som ni säkerligen förstår helt och hållet omöjligt. Begreppet “bärbart spelande” hade en annorlunda betydelse 1989. Det är nästan så att man misstänker att det var Atari som låg bakom lanseringen av baggypants 🙂 Hur som helst : Trots sin storlek ligger kolossen ganska bra i nävarna, och det enda jag egentligen skulle vilja gnälla på är den ganska udda placeringen av “actionknapparna”. Det känns inte riktigt naturligt att ha dem så nära kanten på konsollen.

DSC_0921

Spelen levererades på små rom-cards, och kom i alla möjliga smaker. Allt från sport till action, arkadkonverteringar och racingspel fanns till denna maskin. Jag har inte testat så många av de 19 jag äger då flertalet av dem fortfarande är inplastade fabriksorginal, men de jag har provat har faktiskt imponerat ordentligt. Vi talar trots allt om 25 år gamla spel till en bärbar maskin. Man kanske kan förvänta sig att det ser ut och låter som skräp, men med den tidens mått lär spelen ha haft en ganska rejäl wow-faktor. Klart imponerande som sagt!

DSC_0924

En liten bild på maskinen in action. Som ni kan se så har jag kopplat en ac-adapter till den, och jag vågar nästan säga att man är tvungen att han en till handa när man spelar Lynx. Den kan förvisso drivas med 6st AA-batterier, men dessa räcker på sin höjd i 4 timmar. Kort och gott så käkar Lynx batterier lika snabbt som jag trycker i mig en bakfyllepizza. Jag undrar just hur mycket pengar man kastade bort på batterier back then? Jag menar, det var inte direkt vanligt med återuppladdningsbara batterier på den tiden. Miljötänket var inte så.. uhm.. utvecklat 🙂

Vi ska ta en titt på ett urval av spelen till Lynx via video så ni får en hum om vad maskinen kunde göra:

Inte så illa med tanke på hur gammal maskinen är, och att det handlar om ett bärbart format!

Sist men inte minst : Lynx för oss samlare:

Som maskin är den väl inte superpopulär i samlarkretsar, men det finns helt klart en nischmarknad för den. Maskinen kan köpas för någon tusenlapp begagnad, och spelen ligger mellan 100-400:- (med undantag för vissa rariteter). I Sverige är den inte helt lätt att få tag på, så jag föreslår att den som önskar köpa en vänder sig utomlands istället. Man tjänar helt klart pengar på att importera en själv! Det finns somliga återförsäljare i Sverige som säljer dessa apparater, men jag tycker inte att priserna är skäliga (2-4000:- för en ny, boxad maskin). Anledningen till att jag köpte mitt exemplar är enkel : Cutting edge retro är alltid intressant, och något som dessutom bär den legendariska Atari-loggan väcker den nostalgiska ådran i mig 🙂

Tack för mig!

//Stefan

Kommande material på VGC!

Untitled-1God Kväll!

Tänkte bara lite kort skumma igenom material som kommer att hamna på bloggen inom snar framtid. Jag har inte så mycket ork att skriva under veckorna (då jag jobbar skift), så helgerna blir nästan riktmärket för varje kommande post. Jag har en del nytt på gång iaf, och ett fåtal poster i “backlog” som egentligen redan skulle ha varit färdiga (men av olika anledningar inte blivit slutförda). Here goes:

  1. Atari Jaguar rescension (Backloggad post då det jag skrivit hittills inte känns ok).
  2. Atari Lynx rescension (På gång under helgen då jag inte hunnit testa maskinen ordentligt).
  3. Sega Gamegear rescension (Backloggad post då jag har haft vissa problem med hårdvaran).
  4. Gameboy History (Jätterescension! . Backloggad pga att jag inte fått in all hårdvara).
  5. CF-mod Amiga (Flashdriva din Amiga! Inväntar ny Amiga då min gick sönder).
  6. IEC-mod C64 (Flashdriva din C64! Inväntar hårdvara från England).
  7. Atari 2600 History (10 random spel ur samlingen testas och analyseras).
  8. Let’s rip one open! (Jag öppnar och rescenserar ett spel som läsarna väljer).
  9. Philips G7000 (Väntar på affärstillfälle via en gammal vän).

Så ser det ut gott folk! Det finns en del att ta itu med under den närmaste tiden. 🙂

På återseende under helgen!

//Stefan

../ It’s hard to stay analog in an age of digital madness /..

 

Nintendo Virtual Boy : Genvägen till huvudvärk & dubbelseende!

God Kväll!

Bloggen är uppdaterad, men långt ifrån klar tyvärr! Ni får se det hela som ett work in progress under tiden jag lär mig hur man trixar med olika saker och ting. Innan jag hoppar på kvällens rescension vill jag kort recappa vad som har förändrats på bloggen: Förutom utseendet (doh), så kommer jag from denna post att vidga tidsspannet över vilka konsoller, datorer och spel jag tar upp här. Retrosamlaren goes Videogame Collector V1.0. Domänen förblir densamma än så länge, man jag planerar på att göra en redirect inom kort. Vi får helt enkelt se vart det slutar! Nu, kära läsare ska vi inrikta oss på att både få ont i huvudet och ögonen med hjälp av kvällens rescension : Nintendo Virtual Boy. Enjoy!

Stor i orden, liten på jorden?

Konsoller ur 16-bit generation var fortfararande det som gällde i början på 90-talet (Super Nintendo & Sega Megadrive dvs), och det skulle dröja ännu ett litet tag innan nästa generation av konsoller slog ett nacksving på allt vi trodde var möjligt inom tv-spel. Nintendo hade märkt en avmattning i intresset för deras konsoll, men naturligtvis hade företaget ett ess i rockärmen. Denna gång hette esset “Virtual Boy”, ett unikum i konsollvärlden (även idag). Virtual Reality på den tiden var ett koncept som kändes “hippt”, och tanken var att man skulle uppleva en digital värld istället för att titta på den på TV. För ändamålet byggde man hjälmar med inbyggda skärmar, där användaren kunde bära en av dessa och helt enkelt “vara i” spelet istället för att titta på det på en TV. Jag minns att utvecklare för Amiga designade något som en vanlig konsument aldrig skulle kunna drömma att ha råd med. Nintendo satte en herre vid namn Gunpei Yokoi vid rodret för att designa en maskin för hemmamarknaden som alla kunde ha råd med : Enter Virtual Boy! Enter ogenomtänkta idéer! Enter “What..the..fuck”?

Nintendo’s absolut största misstag!

Det är stort, rött och klumpigt : Det är Virtual Boy! Designen är inte den enda som är rödsvart, även skärmarna man tittar i är rödsvarta. Om du äger en Nintendo 3ds så vet du att det kan bli lite jobbigt för ögonen att uppleva 3d-effekten efter ett tag, men det är absolut ingenting jämnfört med vad Virtual Boy kunde göra för dig… på drygt 5 minuter. Jag undrar vad man tänkte på när man designade den här konsollen? Hur gick denna maskin genom Nintendo’s kvalitetskontroller?

Alla fel:

Efter NES & Super NES kan man tro att Nintendo skulle göra något fantastiskt, men så blev det icke! Jag ska ta upp problemen som jag själv upplevt med denna maskin så förstår ni kanske.lite bättre.

-> Omöjligt att hitta en ergonomisk ställning att spela i!

-> 3d-effekten är oftast riktigt dålig!

-> Skärmarna ger dig huvudvärk!

-> Skärmarna ger dig blurred vision!

-> Konsollen ÄTER batterier (om du inte har en ac-adapter)!

-> Det känns som att spela en Gameboy på fyllan!

Då kan man ställa sig frågan : Finns det något som jag över huvud taget gillar med denna konsoll? Well, jag låter min slutplädering visas genom en video istället för att göra den vanliga varianten. Enjoy!

Ber om ursäkt för kvaliteten på videon. Jag måste lösa några problem med formatkonvertering, och dessutom behöver jag starkare ljuskällor 🙂

Stay digital : Antingen dricker du öl, eller också gör du det inte. Resten är irrelevant 🙂

//Z