Förseningar!

God kväll!

Av flera olika anledningar dröjer artiklarna jag planerat att skriva ett tag till. Ni som följer bloggen eller tittar in här ibland får ge er till tåls en stund till. 🙂

Mvh : Stefan

 

The Elder Scrolls online – Second opinion.

God kväll!

Det är inte ofta jag spelar nya spel, och det är ytterst sällsynt att jag köper på mig ett efter att jag inte har fastnat för det som betatestare. Som ni läsare redan vet så är jag ganska såld på svunna eror där spelen var lika pixliga som valda sektioner av “Britney_upskirt,jpg”, men ibland får jag för mig att göra irrationella saker. De flesta som har hängt med i mina bloggar vet även att jag är en fan av mmorpg-genren, och att jag har varit en mer eller mindre hängiven spelare av World of Warcraft. Denna titel har dock blivit lagd på hyllan efter dryga 9 års spelande då jag känner att Blizzard (som ger ut spelet) kanske håller på att tappa greppet om sin skapelse. Jag kan nog inte säga säga det med 100% säkerhet förrän nästa expansion kommer ut.. om en halv evighet, men som det är just nu förutspår jag att de kommer att tappa väldigt många spelare under 2014. Men det är inte WoW det ska handla om nu!

Det ska handla om second opinions & TESO:

Screenshot_20140404_083048

Jag har en gedigen bakgrund som betatestare av mmorpg’s. Jag har testat alla de riktigt stora mmo-titlarna ända sedan WoW var på väg ut (slutet på 1994 dvs), fram till nu. Varför? Mmo’s är en speltyp som kräver att man investerar lite tid (eller som jag gjorde förut : halva mitt liv), och jag vill inte köpa på mig titlar som är halvdana hafsverk. De allra flesta titlar jag har kört igenom under åren har fallit under just den kategorin : “Halvdana hafsverk”. Vill jag förtränga verkligheten en stund så ska spelet vara något alldeles extra, och helst ha ett djup som upptar mer än 1% av min totala hjärnkapacitet. Spelet det handlar om ikväll är The Elder Scrolls online, och precis som med alla andra mmo’s (hittills) fick jag en inbjudan som betatestare. Jag ska ta och erkänna att jag avskrev spelet som en parantes nästan direkt!

Screenshot_20140404_083400

Varför?

Många andra mmo’s har som uppgift att dra dig rakt in i spelet, för att sedan uppsluka dig totalt. TESO gjorde inte det för mig under betafasen, på något vis. Jag skakade på huvudet och undrade hur fan de tänkte när de förde över en av världens absoluta största singeplayer serier till onlinevärlden. Nästan alla andra mmo’s jag testat brukade ha en eller flera features som jag verkligen kände att “det här vill jag kika närmare på”, men inte TESO. Jag stängde ner det efter typ 3 genomspelningar och gjorde min sedevanliga “betatester survey”, där jag förklarade att jag med högsta sannolikhet inte skulle spela spelet när det väl släpptes för allmänheten. Det drog helt enkelt inte in mig på något sätt, och jag tyckte att det kändes platt som en pannkaka. Sen sade jag upp min prenumeration på WoW och tänkte att jag skulle få lida igenom Farm hero Saga under resten av mina dagar. Sen agerade jag irrationellt!

I väntan på något annat:

Samtidigt som jag betatestade TESO, så betatestade jag även Wildstar (slå upp det, för jag tänker inte beskriva det). Releasedatumet för det spelet är den 3:e Juni (tror jag), och jag gillar verkligen det spelet. WoW hade jag som sagt stängt av helt, men TESO hade ett datum för pre-release för ett par dagar sedan. Jag tänkte : Vad fan, jag har ändå inget annat att fördriva dödtiden på. Jag köpte på mig en kopia och provade spelet igen, trots att jag inte gillat det alls under betan. Jag kan erkänna att det kändes motigt i början, och jag funderade på om investeringen egentligen hade varit så smart.. men efter ett par timmar så växte spelet faktiskt på mig. Jag övergav inställningen från WoW (där allt egentligen bara handlar om att en sak : En evighetsloop med gruppspelande för att hitta grejor som gör din elektroniska penis (eller muff) lite större eller slipprigare än alla andras. Jag tog mig an TESO som ett singeplayer spel, fast med sällskapet av andra människor, och vips så fastnade jag. När jag väl kopplade bort den smått extrema tävlingsinstinkten från WoW så infann sig nöjet med att verkligen spela spelet. Då gillade jag The Elder Scrolls online.Jag hade fel om spel helt enkelt, och det händer fan inte ofta!

Screenshot_20140404_132527

Mmo-skadad?

Som ni kanske har märkt så är det här inte en rescension av spelet, utan mest en reflektion av hur inrotad man kan bli i ett beteende. Jag tror jag är (som underrubriken beskriver) mmo-skadad. Det är en genre som gått från spel till tävling! Det är alltid nyttigt med lite tävlan, men i samma sekund som det går över i ett rent vansinne att bevisa sig online så förändras kulturen mellan spelarna som spelar (insert game X here). WoW är ett praktexempel på hur anonyma idioter kan förstöra en hel spelupplevelse. Det är inte längre en frågan om att ha roligt, det är en frågan om elitklass och B-klass. Fråga vem som helst som fortfarande spelar det, och de kan intyga på att jag har rätt. TESO tog sin goda tid på sig att slita det tankesättet ur mig, men när jag väl släppte det så var det riktigt roligt. Man inspireras till upptäckarlust, till att uppleva historier, och att fritt bygga den karaktär man skapar när man startar spelet för första gången. När jag för första gången körde igång spelet “i sin live version”, så letade jag direkt efter all möjlig “min/max” matematik som var möjlig. Fråga gärna en mmorpg nörd nära dig vad det betyder! Man handlar instinktivt i en situation man tror sig känna igen helt enkelt.

Screenshot_20140404_194012

Jag hade fel!

Det går faktiskt att spela mmorpg’s för att de är roliga, och jag blir förbannad på mig själv för att jag tappat den instinkten. WoW-skadad for life? Ju mer jag tänker på det, destå mindre vill jag någonsin starta mitt WoW-konto igen. Jag har alltid haft mitt retrospelande på alla gamla godingkonsoller och datorer för att minnas hur skoj det var, men det kanske går att spela ett mmorpg för att det faktiskt är underhållande år 2014? TESO fick mig att tänka till på allvar så fort jag gett det ganska mycket extra tid. Man kan spela på ett sätt som inte kräver att man alltid tävlar för att vara bäst…tydligen?

Summa sumarum:

I skrivande stund spelar jag med ett gille som har 500 medlemmar (ett gille är en folksamling som spelar under samma “flagg”). Många av dem verkar ha flytt undan WoW precis som mig, och för första gången på länge så ser jag nästan uteslutande positiva kommentarer och meddelanden i en miljö som var på gränsen till fientlig varje gång jag loggade på i ett spel.. som jag nästan tror har spelat ut sin roll år 2014. Den som lever får se : Jag rekommenderar iaf TESO till den som vill kunna slappna av i sitt spelande, i en genre som de (troligtvis som mig) trott gått förlorad för länge, länge sedan.

Ibland blir man glad över att ha fel 🙂

Nu dricker vi öl och kastar trosor på varandra!

//Stefan

Sega 32X – Mellan generationsskiften.

Guten Abend!

Ikväll ska det handla om en ganska udda skapelse, nämligen Sega 32X. Den är ingen fristående konsoll, utan en “addon” till Sega Megadrive och var tänkt som en naturlig övergång till 32-bit eran innan företaget skulle lansera sin Saturn. Så vitt jag vet så utveklades denna mackapär som en direkt respons på Atari’s släpp av sin Jaguar (“64-bits” monstret som jag än idag har svårt att skriva en vettig rescension om). Riktigt varför man producerar ett sånt här tillägg strax innan man ska släppa sin “genuina” 32-bits konsoll kommer jag aldrig att förstå, men jag tänker ändå rescensera den som den ganska roliga parantes den är i tv-spelshistorien. Ni som gillar retroprylar slår som vanligt ner era bakdelar i närmsta stol, häller upp ett glas av valfri dryck och läser vidare. Here goes nothing!

Vansinng reklam – onödig addon?

Vad gjorde egentligen Sega 32X, vilken funktion fyllde den? Om detta ska jag berätta! Den förvandlade din gamla Sega Megadrive från en 16-bitars till en 32-bitarskonsoll. Så vad innebar det på den gamla goda tiden (närmare bestämt 1994)? Jo, den här lilla manicken gav dig tillgång till en mer avancerad era före Sony Playstation och Sega Saturn. Med sina dubbla 32-bits RISC-cpu’s och ett 3d-chip försökte Sega att tjuvstarta eran som komma skulle. Tjuvstarta är nyckelordet här, då Sega betedde sig som heroinmissbrukare i jakt på dagens första fix när det gäller utvecklingshastighet. De ville helt enkelt riva åt sig marknadsandelar av den kommande eran, och var beredda att skynda på till vansinne för att få det att hända. De misslyckades kapitalt när resultatet i slutändan nästan blev en simultanrelease med deras nästa flagskepp : Saturn!

32X – ett budgetalternativ till Saturn?

Det kan man lugnt säga! 32X hade ett ungefärligt retailpris på $159 när den släpptes medan Saturn kostade drygt $400. Så vitt jag vet skiljde det drygt en dag mellan de båda konsollsläppen i Japan. Naturligtvis åt deras “äkta” 32-bitars konsoll upp merparten av uppmärksamheten. Där Saturn var nextgen var 32X Billiga Nisse på steroider typ. Rushandet för att få ut den på marknaden resulterade i drygt 40 titlar som var mer eller mindre risiga på att hantera den nya hårdvaran. Lägg till ett kasst tredjeparts stöd så har du helt plötsligt en ordentlig soppa att beakta. Sega måste ha varit bra förvirrade under den här tidsperioden! Men var 32x bara skräp som ingen köpte? Den levde trots allt drygt två år på en marknad som var i smått abnorm förändring, och den lyckades sälja över 650000 exemplar på ett år. Själv tycker jag att den är ganska intressant på sitt eget lilla vis, och just därför köpte jag en!

DSC_0956

Av företaget – för samlaren:

Det ska sägas att jag köpte den här “konsollen” mest för att jag lyckades trycka ner priset på den så mycket att det nästan blev löjligt. Jag var dock ganska nyfiken på hur mycket den här prylen förbättrade Megadriven’s prestanda. Efter testande av i princip hela spelbiblioteket till 32x kan jag säga att den gjorde sin grej! Den generade fler färger, fler sprites, avancerad 3d-grafik (för sin tid) osv. Jag förstår att Sega ville ha ut den här på marknaden, men att de prickade så enormt fel tidsmässigt att det sket sig i slutänden. Saker och ting som den “vanliga” Megadriven inte klarade av att prestera gjorde 32X med lätthet, och flera av Segas riktigt tunga arkadtitlar från den tiden finns perfekt återgivna i sina 32X versioner. Jag hade dock en del problem att få min 32X att fungera.. över huvud taget. Eftermarknaden när det gäller denna konsoll är långt ifrån rumsren! Sega designade maskinen väldigt dåligt… faktiskt på ett av de sämsta vis jag någonsin sett. “Just stick it into your Genesis” säger reklamen. Så enkelt är det inte. Vi tar och vänder på hela faderullan och spanar in baksidan. Här börjar problemen på allvar!

DSC_0958

32X är absolut ingen “Stick it in there” addon. Förutom att kräva ett helt eget powersupply så vill den ha en “pass through” kabel. På andrahandsmarknaden säljs 32X billgt… ganska ofta helt utan kablar! Jag kan säga att kablar och transformatorer kostar en del om man vill ha tag på dem separat. Först och främst lär du kolla undersidan av 32X och se vilken transformator den vill ha (det beror på version). Link (eller passthrough) kabeln är helt och hållet beroende av vilken version av Sega Megadrive du har. I mitt fall har jag en V1 Genesis, men en V2 32X. Kontakterna är helt olika, och det är kabeln du behöver för att ens kunna visa alla 32X konsollens fördelar. Visst, du kan cp-koppla 32X och missa sprite-layers osv, men det ger absolut ingenting. Sagt och gjort : Kirra link-kabel som går från V1 orginalkonsoll till V2 32X.. ett par hundra spänn.. för halva kabeln. En connector till 32X kostar lika mycket till från Sega själva. Fuck it! Jag letade rätt på en snubbe på internet som lödde iordning kablar som passade V1-V2 och köpte den för en hundring. En tredjepartstillverkare ordnade en transformator till mig för drygt 80:-. Ibland lönar det sig att kolla runt! Till slut fick jag iaf igång den!

DSC_0961

..Virtua Fighter 32X..

DSC_0962

..Kolibri 32X..

Rörliga bilder – The final proof!

Jag tror att ovanstående video summerar 32X ganska bra. Den flyttade 16-bits eran ganska långt fram, men tyvärr inte så bra som man kanske önskat sig. Den blev en Playstation eller Saturn, men inte riktigt lika bra. Idén var okej, men timingen var fullkomligt urusel. Hade Sega presenterat 32X ett år tidigare så hade den slagit stort, men nu är den bara en parantes i historien. Sorgligt men sant!

Ekonomi & sammanfattning:

Vem vill ha Sega 32X i dagens läge? Samlare helt klart! De som vill komplettera sin Segasystem samling, och den gruppen tillhör jag! Att köpa den i Sverige kostar mellan 600-2500:- beroende på om du vill ha den complete in box eller inte. Var noga med att kolla upp att alla kablar finns om du ska köpa en! Är priset på en 32X väldigt lågt är sannolikheten att kablarna saknas stor, och då får du vara beredd på att lägga ut extra pengar. Linkcables säljs inte retail här i Sverige (så vitt jag vet), och i såna fall måste du jaga privata tillverkare som mig. Samma sak gäller transformatorer! Allt är second hand, och då lär du vara beredd att öppna plånboken. Spelen till 32X kostar över 500:- här i Sverige i sin kompletta form, så jag rekommenderar Ebay för det ändamålet. Själv använde jag min Mega Everdrive (som ni kan se på bilderna), då jag bara ville ha hårdvaran i min ägo. Som avslutning vill jag säga att Sega 32X lyckades bra mycket bättre än Atari Jaguar med att övertyga mig om en “nextgen” idé. Timingen var som jag berättat om tidigare helt och hållet fel, men spelen presterade! Är man intresserad av Segas historia kan det vara på sin plats att prova en 32X.

Den är i allra högsta grad retro 🙂

//Stefan