Magnavox Odyssey 2 / Philips Videopac G7000 : The Review! (Rev 2)

(Text reviderad då orginalet kändes helt oinspirerat. Mer precisa marknadspriser tillförda)

God Kväll!

Det har än en gång blivit dags att gå tillbaka i tiden och studera gamla TV-spel, och denna gång ska vi sträcka oss hela vägen till 1978 (då yours truly inte var mer än 4 år gammal). Konsollen i fråga heter Magnavox Odyssey 2 (eller Philips Videopac G7000 här i Europa), och så vitt jag vet så har åtminstone ett par av mina läsare kommit i kontakt med, eller själva ägt ett exemplar av denna maskin. Vi tar som vanligt och börjar rescensionen med en reklamfilm för sagda konsoll från då det begav sig : Varsågoda!

1978!

Magnavox var innovatörer inom Tv-spelsindustrin, och jag skulle tom vilja använda uttrycket pionjärer när de släppte sin första Odyssey år 1972. Sex år senare var det dags för den officiella uppföljaren, och det är den som vi ska ägna oss åt idag. På sin tid var den faktiskt en tämligen fantastisk maskin, och vi tar väl och kör igång med vad det var som faktiskt gjorde den unik. Here we go!

DSC_1022

During a time of paddles, keyboard is king!

Odyssey 2 slog på den stora trumman och gick ifrån den rena tv-spels känslan (vilket var unikt på den tiden). Visst fanns joystickar, men hur många tv-spel hade ett “ordentligt” tangentbord? Ovan kan ni se bilden på min egen Odyssey som jag köpte från USA (där de är vanligare än här i Europa). Hursom: Magnavox hade stora planer med sin maskin! Den skulle inte bara vara ett simpelt tv-spel, utan även en liten dator. Det fanns kassetter för utbildning inom matematik, en option att köpa till en röst-synth modul (likt Mattel’s Intellivision), och tom en separat schack-modul med egen cpu. För sin tid var den helt enkelt innovativ på många olika vis. I slutändan var det dock (inte helt oväntat) spelen som skulle komma att ta den största platsen.

DSC_1027

Tech-specs:

  • CPU
  • Memory:
    • CPU-internal RAM: 64 bytes
    • Audio/video RAM: 128 bytes
    • BIOS ROM: 1024 bytes
  • Video:
    • Intel 8244 (NTSC) or 8245 (PAL) custom IC
    • 160×200 resolution (NTSC)
    • 16-color fixed palette; sprites may only use 8 of these colors
    • 4 8×8 single-color user-defined sprites; each sprite’s color may be set independently
    • 12 8×8 single-color characters; must be one of the 64 shapes built into the ROM BIOS; can be freely positioned like sprites, but cannot overlap each other; each character’s color may be set independently
    • 4 quad characters; groups of four characters displayed in a row
    • 9×8 background grid; dots, lines, or solid blocks
  • Audio:
    • Intel 8244/8245 custom IC
    • mono
    • 24-bit shift register, clockable at 2 frequencies
    • noise generator
    • NOTE: There is only one 8244/8245 chip in the system, which performs both audio and video functions.
  • Input:
    • Two 8-way, one-button, digital joysticks. In the first production runs of the Magnavox Odyssey and the Philips 7000, these were permanently attached to the console; in later models, they were removable and replaceable.
    • QWERTY-layout membrane keyboard
  • Output:

Som den teknikintresserade kan se så talar vi om extremt begränsade specs i den här maskinen. Den ligger ungefär i linje med Intellivision, och spelen är faktiskt ganska likvärdiga på alla sätt och vis. Det var stort, blockigt och inte särskilt avancerat. Till skillnad från just Mattel’s Intellivision så hade inte Magnavox tredjepartstillverkare till en början, och det bet hårt på maskinens försäljningar. Man sålde drygt 1 miljon maskiner i USA fram till 1983, men just tack vare den lukrativa Europamarknaden (G7000 remember?) så lyckades man fortsätta skapa intresse för denna gamla hybridmaskin. Vi kommer att åtkerkomma till spelen lite senare, men just nu vill jag adressera aspekten som gjorde Odyssey 2 unik (förutom tangentbordet) : Nämligen “multi-purpose” spelen som kombinerade tv-spel med klassiska brädspel: Ett grepp som inte var helt vanligt när det begav sig.

DSC_1028

Inspiration från JRR Tolkien!

Som jag sa tidigare var Magnavox innovatörer, och ovan har vi ett exempel på en sån innovation : The quest for the rings! Det var inte bara ett simpelt spel för din tv, utan en kombination och videospel och brädspel. För sin tid var det vansinnigt snyggt presenterat (snudd på överdådigt), och gav helt klart en extra dimension till vad man kunde göra med en konsoll från 1978. När jag väl köpte min egen Odyssey 2 så var ovanstående spel den absolut största anledningen. Paketet jag köpte innehöll konsoll + 31 spel (27 i orginalkartong med manualer och allt), men just The Quest for the rings hade jag höga förhoppningar på. Jag hade lite extra tur med min kopia, då den faktiskt var ospelad och därmed i princip i nyskick.

DSC_1030

DSC_1031

Ganska fascinerande kombination om du frågar mig. Om inte annat har detta spel lite extra värde på andrahandsmarknaden. Jag har sett priser runt 600:- för oanvända orginal vilket är ett riktigt bra pris för spel till denna maskin. Det släpptes två till spel i samma stil, men de har jag inte lyckats få tag på.. än. Nu går vi över på de “vanliga” spelen till konsollen.

DSC_1033

The ordinary game!

De vanliga spelen till konsollen höll kraftigt varierande standard (enligt min åsikt), men det var väl egentligen inget ovanligt på den tiden. Både Intellivision & främst Atari led av samma typ av problem. Haken (som jag skrev om lite tidigare), var att Odyssey 2 till en början inte hade tillgång till tredjeparts tillverkare, och därmed aldrig fick ut så många titlar på marknaden. Allt som allt släpptes dryga 70 spel (tror jag), och på en marknad där Atari släppte hela syndafloder av spel kan jag tänka mig att det var svårt att hävda sig. Vi ska ta en titt på en hög av spelen som släpptes till denna maskin.

Som ni kan se så handlar det om ganska enkla koncept, men å andra sidan kanske man inte ska förvänta sig så mycket annat från en så pass gammal maskin. Jag tycker att spelen har en viss charm trots allt 🙂

Men var konsollen bra?

Med dåtidens mått så var den en konsoll bland alla andra om jag ska mäta kvaliteten på spelen. Jag gillar att man försökte vara innovativ, och hade man haft ett större tillverkarstöd kanske det hade gått bättre för den än vad det till slut gjorde. När jag växte upp ägde jag en Intellivision, men fick chansen att testa en kompis G7000. Jag vill minnas att jag gillade min Intellivision bättre, för det var något med spelen till den som bara “kändes” uhm… tilldragande (!?). Att jag köpte ett samlarpaket handlar mest om att den har ett högt sentimentalt värde för mig, och för att så många av spelen var helt intakta.

Ekonomi:

Det är svårt att hitta ett balanserat värde på andrahands marknaden, men runt 6-900:- för en konsoll i kartong verkar inte vara ovanligt. I Sverige kan du köpa enstaka spel (utan kartong) för typ 120:- styck, men jag rekommenderar varmt att man vänder sig till USA där spelen var vanligare (och därmed lättare att få tag på kompletta). De dyraste spelen är de som är hybrider mellan tv och brädspel, och där går priserna upp markant. Är du själv sugen på att köpa en konsoll så är det troligtvis inte för den superba kvaliteten på spelen, utan för att du precis som jag älskar nostalgi. Det är något som Odyssey 2 riktigt dryper av 🙂

//Z

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s