Amiga CD32 – En dator blir till konsoll.

(reviderad post)

God kväll på er!

Idag ska vi ta en titt på en udda produkt producerad av ett av mina favoritföretag : Commodore! Maskinen det kommer att handla om är Amiga CD32 och vad den försökte åstadkomma under sin väldigt korta livslängd. Trots att maskinen inte var någon storsäljare är jag en total sucker för allt som Commodore någonsin har pruttat ur sitt regnbågsfärgade anus, och därmed har deras CD32 en ganska given plats i min konsollsamling. Jag hoppas att ni kommer att uppskatta rescensionen! Vi börjar som vanligt med lite lanseringsreklam för produkten för att ni ska få en hum om vad man hade för idéer 🙂

Project Spellbound:

Så hette maskinen innan sin lansering under September 1993. Fram till dess hade Commodore nästan uteslutande sysslat med hemdatorer (med undantag för C64 GS). Man hade skördat stora framgångar med sin Amiga 1200 (som var THE hemdator back then), men tydligen bestämde man sig för att expandera sin närvaro hela vägen in i konsollträsket. Sagt och gjort : Man tog en Amiga 1200, rev ur tangentbord och mus, lade till en cd-spelare, skapade en synnerligen udda handkontroll och förpackade det hela i en bunt grå hårdplast. Här nedan har vi en bild på resultatet!

DSC_1188

“The world’s first 32-bit CD games console”:

Så kallade Commodore stolt denna “konsolliderade” Amiga 1200. Sanningen är förvisso att en maskin som heter FM Towns Marty hann ungefär 7 månader före. Det var en obskyr Japansk maskin som var en blandning mellan 16 och 32-bit, så egentligen kanske man kan ge Amiga segern där. Den kördes ju trots allt i ett fullständigt 32-bits system. Hur som helst : Vad ville man då åstadkomma med denna maskin? Självklart önskade man ta en del av den vid tillfället explosiva marknaden för cd-baserade konsoller. Man ville slåss med 3DO, Atari Jaguar, Philips CD-i, Sega Mega CD unt so weiter. De som var med under konsollkrigen på 90-talet vet precis vad jag talar om. Vi konsumenter blev överösta av nya system, och enligt Commodore så skulle deras CD32 vara “the weapon of choice” för framtiden. Jag är dock inte så säker på att Commodore hade tänkt igenom hur man skulle utmärka sig i konsollträsket förutom med råstyrka under huven. Förvirringen hos företaget kommer att bli tydligare under tiden jag fortsätter rescensionen. Innan vi kör vidare med nästa underrubrik bjuder jag på en bild av kartongen till konsollen (mest för att ni ska få se hur många tuffa fakta man försökte få in på den).

DSC_1181

Att försvara ett kungligt arv:

Jag är lite biased när det gäller just produkter från Commodore, men just i det här fallet känner jag att ledningsgruppen hostade lite extra när man lanserade denna konsoll. Vilken var målpubliken? Man lanserade SCSI-drives som förvandlade en Amiga 1200 till en CD-32. Varför behövdes denna konsoll över huvud taget? Var det publiken som inte fattade hur man använde datorn som var målet? Ägare av datorer från Commodore visste oftast precis vad de gjorde, så jag blir lite förvirrad. Att försöka snärja konsollpubliken under 90-talet borde ha framstått som omöjligt, men mitt favoritföretag tänkte tydligen inte på det. Än mer grumligt blev det när man till stor del producerade portningar av de mest vanliga Amiga-spelen utan några direkta ändringar. Man kanske lade till lite musik eller ett par videos. Att man helt plötsligt hade tillgång till 100x lagringsutrymmet jämnfört med floppys verkade inte vara en prioritet hos Commodore. Man kanske kan fråga sig : Varför gjorde man då den här konsollen?

Som ni kan se så lämnas man förundrad över frågan jag just ställde. Amigan kunde inte producera realistisk och snabb 3d-grafik. Den hamnade i kölvattnet när Playstation och Saturn kom ut. Vad den däremot hade för sig var att flera av de bästa Amiga-titlarna fick sig en facelift som hette duga. Man adderade tal till tex “Simon the Sorcerer” & “Beneath a Steel Sky” : Spel som vi Amigafreaks redan älskade fick ett extra djup, men tyvärr var det allt. Amiga CD32 sålde knappt 100000 exemplar i Europa, och Commodore gick under strax efter detta (om mitt minne inte sviker mig). Amiga CD32 var den sista konsollen från giganten som jag lärt mig att älska under hela min uppväxt.

Jag vill ändå köpa en, eller hur?

För freaks som älskar Commodore är det här en gjuten del i samlingen. Den är definitivt inte vanlig, och att få tag på en är därmed är inte helt lätt. Du får räkna med runt 2500:- för konsollen med kartong och allt (i fint skick). Ska du expandera med SX1 (multimedia modul) så får du betala 4000:- till. Å andra sidan sett kan du bygga en komplett dator av den om du gör det. En fingervisning är att försöka komma över en PAL-variant. Den som jag har är en NTSC från USA (ovanlig variant). 80% av allt Amiga-material är PAL-anpassat, och jag har fått köra med hacks till höger och vänster för att få min egen maskin att fungera utan konstiga buggar. Är du en Commodore fanatiker så är det här iaf maskinen du söker. Lycka till!

//Z

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s