Nyheter Vecka 40.

Untitled-1

Allmänna nyheter:

  • Ny kategori : “Alternativ Retro”. För dig som är retrointresserad men har en stram ekonomi. Här hamnar icke-orginalen. Flashbacks, olicensierade retrokonsoller, kinesiska piratprylar etc. De gör oftast samma grej som orginalen, men gör de det lika bra? Det kommer du att få reda på här!
  • CRT på G : Tack vare min kära flickvän så kommer jag att få en hederlig gammal Crt-tv levererad på Söndag! Med andra ord kan jag rescensera den lcd/led-inkompatibla hårdvara jag har liggandes i hyllorna. Har jag världens goaste flickvän eller? Most likely <3.

Kommande inlägg:

DSC_1690

Har en drös Mastersystem spel som ska gås igenom, däribland ovanstående som landade hos mig idag. 20-talet spel anlände under föregående månad, så ni kan nog räkna med en hel del “Replay” poster. Ska försöka varva lite med andra system för att få lite variation 🙂 Which brings me to…

DSC_1694

Jag ska göra en speciell Replay-post om just Super Mario Bros 2! Det kommer att handla om den “kända” varianten vs. det Japanska orginalet. Det är trots allt två helt olika spel, och för den som inte kan sin spelhistoria så tror jag att posten kommer att kunna bli ganska intressant. Den som lever får se!

Jag kommer att vara upptagen fram till slutet av veckan, men sen…

Tills dess:

//Z

Playstation : 20 år i Sverige!

Idag är det 20 år sedan den allra första Playstation konsollen lanserades i Sverige! 20 år! Man får lite tunnelseende när man tänker på hur snabbt tiden har gått och hur mycket marknaden utvecklats sen dess. Denna gråa (och tämligen fula) låda kommer alltid att ha en speciell plats i mitt gamerhjärta. Det var verkligen maskinen som definierade “Next Gen” för mig (och säkerligen väldigt många andra).

Playstation tog oss gamers ur en era bestående av tvådimensionella spel och skickade oss rakt in i en framtid fylld till bredden av 3d! Det kanske inte låter så stort, men på den tiden var det en massiv förändring. Visst hade det försökts tidigare på andra maskiner (med blandade resultat), men Playstation gjorde det hela definitivt: Framtiden är 3d, och den här gången fanns hårdvaran för att möjliggöra det!

Vi tar en titt på delar av historien från denna fantastiska maskin:

Många kära minnen väcks när man ser ovanstående video. Ett inte fullt lika kärt minne som poppar upp är hur mycket jag betalade för maskinen när den lanserades 🙂 Jag betalade 4400:- för den första jag köpte. Minns även att jag handlade en extra handkontroll, minneskort samt spelen Battle Arena Toshinden, Wipeout och Twisted Metal. Allt som allt hamnade prislappen på runt 6500:- eller något sådant. Det var riktigt dyrt, men så här i retrospekt så var det värt varenda krona. Så mycket roligt som jag och vänner hade med denna maskin har jag nog inte haft tidigare. Smakar det så kostar det!

Highlights:

DSC_1689

Ovanstående bild summerar det mesta för mig. Visst har jag spelat många bra spel till Playstation, men Final Fantasy VII och det första Resident Evil var revolutionerande för mig. Ett FF i 3d och introduktionen till “Survival Horror” genren naglade fast mig framför tv’n på samma sätt som första gången jag satte mig framför en dator. Jag var totalt fast i dessa två spel! Vilka favoritminnen har ni från denna maskin? Dela gärna med er av dem i FB-gruppen 🙂

Sist men inte minst kan jag inte göra annat än att gratulera Sony till framgångarna med PS. En kaxig uppstickare som förändrade spelindustrin totalt och banade väg för spelmediet på ett sätt som ingen hade kunnat förutspå. Jag är glad att jag fick vara med från början på revolutionen 🙂

//Z

Jag hade tänkt att skriva om dessa, men..

DSC_1679

..för att kunna göra det behöver jag en CRT-tv!..

Innan jag kastar mig ut bland loppmarknader och auktioner för ett leta efter en tänkte jag fråga er som tittar in på bloggen ibland om ni har någon stående? Jag är inte ute efter någon 32″ som väger lika mycket som jag, utan helst något mellan 14-19″. En hederlig tjock-tv som kan användas för att rescensera gammal hårdvara, men som enkelt kan stuvas undan när man är klar! De enda övriga krav jag har är att den ska fungera hyfsat felfritt samt ha scartingång. Har du något liknande som står och och samlar damm så får du gärna höra av dig till mig (antingen via bloggen eller via Facebook-sidan).

Jag betalar gärna en liten slant 🙂

//Z

Colecovision // Flashback.

God Kväll!

Den här gången tänkte jag knattra lite om ett system som jag har “hoppat över” tidigare. Intresset har funnits, men jag har helt enkelt inte varit motiverad nog att investera i det. Priset för en konsoll i sin orginalbox samt en bunt kompletta spel hamnar än idag på ett par tusen. Jag anser det vara lite väl saftigt för ett system som legat på min “kanske” lista. Istället har jag valt att ta en genväg och köpt en Colecovision Flashback konsoll. Vi återkommer till den senare i posten : Nu blir det reklam minsann 🙂

Stor i orden, liten på jorden?

Reklamen ovan innehåller för sin tid ganska grandiosa ord. “We bring the arcade experience home” är inget man tog lättvindigt på den tiden, och frågan är väl hur mycket sanning det låg i det? Faktiskt en hel del kan jag tala om. 1982 släpptes denna gamla klenod, och jag minns än idag hur jag såg reklam för den i tidningarna. På den tiden satt jag med mitt Intellivision och jag minns hur jag såg Colecovision som den lite yngre och kaxigare “brodern”. På något vis var den mer spännande, men att önska sig ännu ett tv-spel var i princip otänkbart på den tiden. Föga anade jag att det skulle ta 33 år innan jag fick testa apparaten. Bättre sent än aldrig, eller hur?

Orginalet vs. Flashback:

Ovan kan ni se en bild på orginalet i all sin “prakt”. Designmässigt känns den väl inte särskilt speciell, men jag gillar att man dragit inspiration till kontrollerna från just Intellivision. Något som var ganska speciellt var de expansionsmoduler som fanns att köpa till Colecovision. Några exempel kommer här:

..Ratt & gaspedal var ett inte helt vanligt tillbehör till konsollerna på den tiden..

..och ej heller en “expansionmodul” som förvandlade tv-spelet till en komplett dator..

Nu har ni tagit en titt på orginalmaskinen med tillbehör, och därmed är det dags för mig att visa snålvarianten jag köpt 😉 Den är inte riktigt lika spännande, men den är en värdig representant!

Enter Colecovision Flashback!

DSC_1667

Den ser inte mycket ut för världen i jämnförelse med sitt fullvuxna orginal (jämnför bara handkontroll vs konsoll med bilden ovan). Den har dessutom ingen cartridgeport, och ej heller några möjligheter att expanderas. Det man får är helt enkelt en avskalad Colecovision i miniatyr med 60 inbyggda spel! Frågar man mig så är det mer än tillräckligt för att man ska få sig en bra bild av vad maskinen går för 🙂

Enkelt och helt ok:

DSC_1672

Detta är vad man möts av när man startar upp maskinen; En enkel meny som presenterar spelen som finns inbyggda. Det rör sig om allt från dåtidens arkadhits, platformsspel, bilspel och mycket mer. Något som är speciellt roligt är att man har kastat med ett par hemmasnickrade spel som programmerats på 2000-talet. Skoj att se att folk fortfarande gör saker till denna gamla klenod 🙂 Vi kör ett par bilder på några av spelen.

DSC_1671

..Miner 2049’er..

DSC_1673

..Zaxxon..

Man kan inte låta bli att vara nostalgisk när man går igenom dessa gamla spel. Många gamla minnen poppar upp medan man avverkar samlingen 🙂 Som ni kan se på bilderna så är det inga moderna mästerverk vi talar om, utan robusta klassiker från en svunnen tid. Gillar man retrospel så är det här en del av himlen, och de 60 inbyggda spelen serverar en rejäl tårtbit av den.

Den tekniska biten:

(Saxat från Wikipedia)

Den som gillar teknisk mumbo jumbo förstår snart att dagens miniräknare har mer krut under huven än en Colecovision 🙂 När det begav sig så var ovanstående data faktiskt riktigt bra. Om jag återgår till jämnförelsen med Intellivision så hamnar den i skuggan av detta “monster”, något som faktiskt reflekteras väl i spelen. Colecovision är helt enkelt den yngre och kaxigare “brodern” precis som jag trodde en gång i tiden. Vi kör en film så att ni får en känsla av spelen ser ut i rörelse.

Det är klassiskt så det räcker och blir över! Det ska nämnas att långt ifrån alla “de stora” titlarna är inkluderade i Flashback-versionen. Vill man ha dem så får man gott investera i en orginalkonsoll.

Slutvärdering/Priser:

Det kaxiga uttrycket “We bring the arcade experience home” i början av posten.. stämmer det då? Jag är faktiskt böjd att hålla med, tro det eller ej! Colecovision levererar en tämligen arkadnära upplevelse från den tiden. Spelkvaliteten ligger generellt högre än både Intellivision och Atari 2600, och det känns att den har (med den tidens mått) ganska mycket kräm under huven. Jag gillar maskinen helt klart, även om jag tycker att kontrollen känns lite halvdryg ibland. Det påminner om att hålla en Intellivisionkontroll upp och ner, och det är inte alltid som fingersättningen känns helt naturlig. Förutom det är Colecovsion en trevlig bekantskap och en fin bit spelhistoria.

Priserna då..

Vill man investera i en orginalkonsoll och spel bör man vara beredd på att öppna plånboken (på vid gavel). En boxad version i hyfsat gott skick går loss på runt 1500:-, och spelen (cib) hamnar på allt från hundralappen upp till flera tusen kronor styck. Det är med andra ord en ganska brysk prissättning på orginalprylarna, och är man inte “maskinfrälst” så anser jag att det inte är värt investeringen.

Flashback versionen som jag äger är mycket snällare mot plånboken och kostar strax över 200:- (!!). Tack vare att kontrollerna är designade efter orginalen så blir känslan genuin, och de 60 spel som finns tillgängliga räcker länge. Det är rent ut sagt en skitsumma att betala för så pass mycket retromaskin. Om du skulle känna för att köpa en själv så kan du styra webbläsaren till http://www.amazon.com och skaffa ditt exemplar redan idag 🙂

Det var allt för denna gång, ha en trevlig fredag 🙂

//Stefan

VGC finns nu på Facebook.

Terve!

Vill bara kort meddela att jag skapat en Facebook grupp som direkt knyter an till denna blogg. Varför? För det första vill jag inte spamma min privata FB-sida med uppdateringar från bloggen (även om jag länkar hit någon gång ibland). För det andra så underlättar det för dem som inte finns med på min mailinglista att hålla sig uppdaterade med inlägg etc. Man kanske inte alltid har koll på mailen, men säkert som amen i kyrkan är att man loggar in på FB varenda dag (vare sig man vill eller ej). 😉

Hur hittar jag dit?

howto

Gå upp till sökfältet i Facebook, skriv in videogamecollector och du kommer att hitta gruppen. För närvarande måste jag godkänna ansökningar om medlemsskap, men jag kanske ändrar på det vid ett senare tillfälle. Sist men inte minst planerar jag att eventuellt lägga in privata foton eller tom videos i gruppen (ämnesrelaterade ofc), något som jag troligtvis inte kommer att göra här i bloggen. Håll dig uppdaterad och gå med redan idag. Känner du någon som har intresse av retrospel så får du självklart tipsa dem också 🙂

Mvh // Stefan

Replay : Wonderboy in Monsterland (SMS).

WonderBoyInMonsterLand-Title

God Kväll!

Dags för ännu en sektion av “Replay”, och den här gången ska det handla om ett av mina favoritspel till Sega Mastersystem : Wonderboy in Monsterland! Den här titeln faller helt klart under kategorin “tidlösa klassiker”, då den än idag lyckas roa mig som när det begav sig. Varför? Om detta ska jag berätta 🙂

Plattformar & en skvätt Rpg:

Det ska erkännas att jag är en sucker för plattformsspel! Mariospelen, Sonic, Metroid, you name it! Jag gillar dem alla på sitt eget vis, men det jag gillar med just Wonderboy in Monsterland är att man gör en ganska egen take på genren. Förutom allt hoppande och bossfightande så har man även adderat en par stänk från rpg-genren. Man har lagt till en liten story (även om den är långt ifrån djuplodande) och möjligheten att köpa nya rustningsdelar, svärd och sköldar. Det kanske inte låter som så mycket, men det gör en hel del för spelet. Varför? Wbiml (som det får heta from nu) bygger inte så mycket på platformsperfektion a’la Mario, eller brutal hastighet a’la Sonic. Allt går i ett lägre tempo, och utan dessa extra attiraljer skulle spelet inte vara särskilt intressant. Storyn ger dig anledning att utforska världen noggrannare, och möjligheten till uppgraderingar gör att man faktiskt kämpar för att få ihop valuta nog att kunna köpa spelets olika grejor. Utan dem är man mer eller mindre chanslös senare in i spelet.

Från arkad till 8-bit:

Jag har testat många varianter av detta spel. Arkad, Megadrive, PC Engine, och sist men inte minst Sega Mastersystem! Ska jag vara helt ärlig så är den sistnämnda den absolut bästa av dem alla. Det låter kanske lite underligt.. en 8-bitsvariant bäst? Jag ska visa ett par bilder som demonstrerar varför:

large

Wonderboy in Monsterland / Arkad.

Wonder_Boy_in_Monster_World_GEN_ScreenShot2

Wonderboy in Monsterland / Sega Megadrive.

Om man jämnför de ovanstående versionerna med spelbilden längre upp i posten så kanske det går upp för er varför jag gillar SMS versionen bäst…inte det? Well, i alla andra versioner så har man irriterande användargränssnitt. I arkadversionen så går säkert 40% av bilden åt till enbart det. Versionen till Megadrive är lite snällare, men fortfarande enormt irriterande. SMS versionen känns väldigt ren och snygg i jämnförelse, och allt man behöver göra för att komma åt menyerna är att trycka på Pause-knappen på konsollen. Bra mycket bättre genomfört! Nu ska vi ta och gå vidare till det allra viktigaste :

Gameplay : Timing is everything!

Ovan kan ni kika på en video direkt från spelet. Kolla inte igenom hela om ni vill undvika spoilers!! Man får iaf en bra bild hur spelet faktiskt fungerar, och en sak som är säker är allt bygger på timing. Förutom allt hoppande och klättrande på rörliga/fallande plattformar så bjuder även spelets finder på en utmaning. Allt handlar om hur du positionerar dig och hur du timar svärdsviftandet. Ibland är det enormt irriterande när man är en sekund för sen eller för tidig med en sving, och där resultatet blir att man förlorar liv. Att ta sig igenom sektioner som är tätt packade med monster kan ibland vara tålamodsprövande till den mildra gräns att man nästan känner för att knäcka kontrollen över knät! Varför? Allt går naturligtvis på tid, och är man för långsam förlorar man (återigen) liv sakta men säkert.

Bossar:

Vad vore ett plattformsspel utan en stadig skara bossmonster? Wbiml har självklart sin uppställning med knasiga och tålamodsprövande bossar! Allt ifrån döden själv, till hoppande jättesvampar (!?) till den udda sfinxbossen (porträtterad här under)…Jag tänker inte berätta något extra om bossarna, men de varierar ordentligt i svårighetsgrad och lär säkerligen framkalla en och annan svordom under tiden du avverkar dem i jakt på nycklar som låser upp dörren till nästa level 🙂

Slutmålet då?:

Som i så många andra spel så är ditt mål att avverka nivå efter nivå i jakt på den slutgiltiga bossen (i detta fall en drake). Det behöver inte vara så mycket svårare än så tycker jag. Det är resan dit som är rolig. Jag har själv inte klarat av spelet (vare sig när det begav sig eller nu), men jag tänker göra mitt bästa för att en dag få se hur spelet slutar. Gillar du plattformsspel så rekommenderar jag att du gör detsamma 🙂

Slutord:

Vill du testa spelet så kan du helt enkelt tanka hem en emulator och romfilen från någon obskyr site, eller också kan man göra som mig och köpa orginalet för ett par hundra spänn och faktiskt uppleva det på den riktiga maskinen!

DSC_1644

DSC_1645

Jag rekommenderar spelet varmt till den som vill ha en lite annorlunda plattformsupplevelse 🙂

//Z

Replay : Conker’s Bad Fur Day / Live & Reloaded.

God Kväll!

Dags att köra en “Replay” av en kär gammal goding från det förgångna! Den här gången kommer det att handla om “Conker’s bad fur day”, ett spel som först släpptes till Nintendo 64, och sedan släpptes i uppdaterad version till Xbox/Xbox 360. Jag har valt att lira den senare varianten då det är direkt plågsamt för ögonen att köra Nintendo 64 spel på dagens stora tv-skärmar. Ja, precis så gräsligt ser det ut!

Bakgrundsinfo:

När det gäller kategorin “Replay” så försöker jag att välja spel som på ett eller annat sätt har varit extraordinära när det begav sig. De kan ha varit banbrytande för sin genre, de kan vara tidlösa klassiker, eller (som i detta fall) helt enkelt ha stuckit ut ur mängden så pass att de är värda att damma av och spela igen. Så, vad var det som fick just “Conker’s bad fur day” att vara speciellt?

Nintendo & familjevänlighet:

conkers-bad-fur-day-n64

Företaget Nintendo är något man allt som oftast förknippar med familjevänliga speltitlar. Frontfigurerna Mario, Zelda, Link, Kirby mfl persionifierar företagets inställning till spel, och där de figurerar råder familjevänligheten i allra högsta grad. Det handlar om rena, finslipade upplevelser för allt och alla. Jag har inget ont att säga om det, för spelen är trots allt riktigt roliga. Det som gör just “Conker’s bad fur day” värt att ta en närmare titt på är hur det avviker från alla Nintendo’s principer. Det är ett traditionellt plattformsspel med en ordentlig twist : Det handlar om en girig, självisk ekorre som älskar att dricka alldeles för mycket alkohol. Världen det hela utspelas i är inte mycket bättre: Den är fylld till bredden med svordomar, onödigt våld, nazifiender, pruttskämt och rapar… och så många andra saker som förvandlar hela spelet till en sanslös kakafoni/parodi på allt man trodde att man kände till om genren!

Rare did it:

Företaget bakom detta spel heter Rare och är kända för spel som Donkey Kong Country, Killer Instinct mfl. Fler av deras titlar var banbrytande för sin respektive konsoll, och när det begav sig var Rare ordentligt respekterade för sin kvalitet på spelen. Conker’s bad fur day behöll den sedevanligt höga kvaliteten, men vände upp & ner på precis allt när det gällde familjevänligheten som Nintendo stod för. Därför uppskattar jag detta spel. Humorn är ordentligt låg, och det bjuder in till många skratt 🙂

DSC_1633

Ovan kan ni se en bild från början av spelet. Conker är bakfull som en gris efter en alldeles för sen kväll på krogen, och målet med spelet är att ta honom hem till sin flickvän Berri. I scenen ovan får man grundläggande instruktioner av en aspackad fågelskrämma vid namn “Birdy”. Scenen sätter snabbt stämningen för resten av spelet. Man fattar att detta spel inte riktigt är som alla andra plattformslir. Innan 10 minuter av spelet har gått så har man spöat skiten ur fiender med en stekpanna och dessutom klubbat en Gargoyle med massiv arselvärk (från att ha suttit på gotiska byggnader). Detta ackompanjerat av svordomar i nästan varje dialog som utspelar sig titt som tätt. Det är så långt ifrån Nintendo som man kan komma. Ännu roligare blev det när jag för första gången dog i spelet.

DSC_1634

Inget tillbaka till titelskärmen här inte… Istället blir jag presenterad för döden själv som kommer springande och vrålar med mörk röst i en megafon. När megafonen plötsligt ger upp och avslöjar dennes riktiga röst kan jag inte låta bli att skratta. Alla som någon gång har provat på att andas in en osund mängd helium kommer att känna igen sig. Att han dessutom heter Gregg gör ju inte saken mindre rolig hehe. Så fortsätter det… och nu går vi in på det tunga artilleriet! 😉

Bossarna:

Ni har väl fått en liten bild av hur det här spelet verkar vara, eller hur? Höjdpunkterna är väl representerade av bossarna för varje level, och istället för att försöka beskriva dem så tror jag att jag låter en video göra spelet rättvisa. Fantasin hos utvecklarna är det inga fel på 😉

Behöver jag säga mer? En operasjungande bajshög som man ska bombardera med dasspapper! Lika genialiskt som det är lågt, och jag kan inte låta bli att garva. Jag vill inte spoila för mycket, men många av bossarna går i samma plumpa spår som denna. Det handlar inte nödvändigtvis om bajs, men det är precis lika lågt och roligt. Pubertalt så det heter duga, men man lär unna sig att garva åt grundläggade kroppshumor ibland 🙂 Again : Är det här ett spel som släppts till en Nintendomaskin en gång i tiden??

Slutsats:

Gillar du plattformsspel? Gillar du låg humor? Gillar du pussel? Prova gärna det här spelet! Även om kontrollen inte är perfekt och kameran kan lämna en del att önska så är det fortfarande genuint roligt och fyllt till bredden av humor. Conker’s bad fur day har sin plats i historien som det mest udda spel som någonsin släppts till Nintendo 64. Versionerna till Xbox/360 är snyggare men inte ett dugg bättre. Jag har inte kommit på någon finurlig betygsskala än, så jag lämnar er hängande i bollarna på den fronten.

DSC_1638

Until next time : Ha en trevlig kväll! Nu ska jag gräva vidare bland mina Xbox-spel. Kanske hittar jag ännu en klassiker? Den som lever får se. Vi hörs garanterat igen 😉

//Z

Blandad information – V37!

news

God Kväll!

Dags att köra en samlad bunt med nyheter om vad som komma skall på denna blogg! Sätt er i rullstolen, dra på er propellerkepsen och luta er tillbaka. Här kommer det senaste från eder bloggskapares retroskalle! Hoppas att ni kommer att uppskatta det hela. Enjoy!

Allmänt:

  • Min domän http://www.videogamecollector.org kommer snart att vara återställd. Rejoice!
  • Problem med videos i prenumerationsmail. Söker lösning på problemet i denna stund!
  • En rejäl urstädning av lägenheten frigjorde utrymme nog att markant utöka retrosamlingen!

Bloggen:

  • Funderar på att byta språk till Engelska för att underlätta för internationella läsare.
  • Ny kategori : “Lost in conversion”. Mer information kommer vid senare tillfälle 🙂
  • Replay” blir en egen kategori i utvecklat format. Jämnförelser nu & då etc etc.
  • Ny kategori : “Retro Pioneers”. Människorna bakom den digitala revolutionen!

Den närmsta framtiden:

  • Fokus på Sega Mastersystem, kommer att involvera de nya kategorierna.
  • Söker febrilt efter en 14″ CRT-skärm.
  • Utan ovanstående kan jag inte rescensera gammal hårdvara 😉
  • Gammal hårdvara från Kanada och USA anlände förra veckan!
  • Udda system på ingående, icke tidigare omtalade på bloggen.
  • Mycket nytt på G, undertecknad har retrofjong!

Där har ni en del av de sakerna jag pular med för tillfället. Det är mycket mer på gång, men det är nog bäst att ta lite i taget. En sak som är värd att nämnas är att jag än en gång lyckats utöka mitt nätverk av retrohandlare i Europa, USA & Japan och därmed kan pressa priserna lägre än någonsin. Jag har en känsla av att det närmaste året kan bli en ganska spännande period för er som läser denna nischade blogg. Sist men inte minst vill jag passa på att tacka min kära flickvän för styrkan hon har gett mig att orka köra vidare med allt jag tycker är roligt. Det må så vara att hon inte är mer retro än att hon kan lira lite Tetris för skojs skull, men : It’s good enough for me! 😉

Ha en trevlig vecka allesammans:

//Z

 

 

ZX Spectrum Vega – Något att investera i?

 

God kväll (natt) ?!

Det är inte ofta jag gör inlägg när det handlar om retrodatorer, men jag tänkte faktiskt smyga undan från konsollfronten en sväng och babbla lite om ett “retrorevival” projekt som faktiskt snappat upp mitt intresse. Denna gång handlar det om en nylansering av en gammal dator, nämligen ZX Spectrum. Jag hade inte höjt på ögonbrynen om det hade varit en direkt kopia av den gamla burken, men den här gången handlar det om ZX Spectrum Vega : Ett fundraisat projekt där Sir Clive Sinclair (som utvecklade orginaldatorn) är involverad. Det är lite nygammalt, och faktiskt ett ganska intressant projekt.

8-bit love:

ZX Spectrum… Brings back the memories! Jag ägde aldrig någon själv, men jag hade vänner som gjorde det. Mitt tidigaste minne av en ZX Spectrum presenterade sig själv genom en sportlovsaktivitet en gång för länge sedan. Jag tror att jag var 9 eller 10 år.. Jag och en vän besökte ett ställe i stan där man hade en hel hög med Spectrumdatorer uppkopplade. På den tiden var det inte helt vanligt med hemdatorer, så för en nörd som undertecknad var detta besök himlen! Framför alla flimrande skärmar satt människor och programmerade, spelade och diskuterade. Denna lilla svarta dator med sladdriga gummiknappar var centrum för upplevelsen, och jag var fast direkt. Det som hände på skärmen var som en drog för mig. Istället för att sitta passiv och bara blänga på tv så kunde man faktiskt göra något själv. Det är naturligtvis självklarheter idag, men på den tiden (dvs runt 1984-85) så var världen inte lika digitaliserad 🙂 Man kan inte låta bli att vara lite nostalgisk.

Minnen av seghet:

Senare kom jag som sagt i kontakt med en vän som hade en ZX Spectrum 48k hemma. Jag minns än idag spänningen när vi satt och laddade spel från kassett. ZX Spectrum hade ingen dedikerad bandspelare som tex Commodore 64, utan man körde med vad som fanns tillgängligt i hushållet. Jag minns så väl att vi kopplade en gammal bergssprängare till datorn.. Det såg så sjukt rustiskt och dumt ut att det inte var klokt. Än värre var att man inte visste om spelen funkade eller inte. Att ladda ett spel via kassett på ZX Spectrum kunde med lätthet ta 10 minuter, och gick något fel så fick man inte veta det. Ni som har ägt en Commodore 64 känner till syntaxet “Load error”. Det fanns inte på denna gamla burk 🙂

Men Spectrum Vega då?

Ja, varför ZX Spectrum Vega då? Man kan med lätthet emulera sagda maskin via en pc, så varför lägga pengar på en nyproduktion av en gammal dator? För mig handlar det om nostalgi, och att grundaren av märket är inblandad. Med tanke på att projektet är fundraisat så misstänker jag att maskinen inte kommer att massproduceras (på stor skala), och därmed kommer att bli värdefull i framtiden. Jag gillar idén bakom produktionen. Man har tagit allt som varit viktigt från den gamla datorn och tryckt ner i en handkontroll. Spana in detta!

Last Words:

Jag tror nog att det här kan vara ett värdigt tillägg till min retrosamling. Jag ska dock bida min tid litegrann. Barnsjukdomar vill jag gärna ha bort, men efter det är jag mer än beredd att investera de dryga 1500:- det kostar att införskaffa sig själv ett exemplar av denna (till synes) härliga maskin. Förhoppningsvis har jag inspirerat någon annan Spectrum-nörd där ute i vårt avlånga land med denna post! 🙂

Ha en trevlig kväll:

//Z