Replay Special – Shadow of the Beast (Multiformat).

God Eftermiddag!

Äntligen (?) dags för ännu en installation av “Replay” här på bloggen! Den här gången ska vi resa tillbaka till 1989 och spelet “Shadow of the Beast”. Anledningen till att jag valde just detta spel är att en nylansering av spelet är på G till Playstation 4, och då känns det ju ganska roligt att titta tillbaka på orginalet. Sex olika portningar av detta mastodontspel kommer jag att titta närmare på, och det kommer även att bjudas på lite tidningshistoria. Innan vi reser tillbaka i tiden så tänkte jag att vi kan ta en titt på den kommande nylanseringen. Luta er tillbaka och ha en trevlig läsar/tittar stund. 🙂

Från PS4 2015 till Amiga 1989:

Steget mellan de två maskinerna är inget annat än astronomiskt! Det ska dock sägas att jag hade mycket större förväntningar på Amigaversionen från 1989 än vad jag har på versionen på PS4 som snart kommer ut. På tiden det begav sig så var Shadow of the Beast något som revolutionerade plattformsgenren. Visst fanns det bra plattformsspel till Amiga redan innan, men just Shadow of the Beast startade en rejäl hype. Det handlade om tung grafik i 128 (!) färger, massiv parallax scrollning och professionellt programmerad musik. Det låter som skitsaker 2015, men 1989 var detta riktigt stort. Jag minns än idag annonserna som visade skärmbilder från spelet tillsammans med grandiosa texter om dess storhet. Man blev verkligen taggad att försöka lägga händerna på denna fantastiska titel.

Hur bra var det när det begav sig?

Jag minns att det var väldigt mycket wow första gången jag startade upp det på min gamla Amiga 500. Grafiken var verkligen out of this world och spelet i sig var riktigt intressant. Bara en sån sak att man kunde välja åt vilket håll man ville springa i början av spelet… det var nytt. Man var van att löpa åt höger för att “komma i mål” i andra plattformsspel, men här fick man sätta av åt vänster för att leta efter nycklar som öppnade underjordiska grottor (som man naturligtvis gick vilse i). Mycket handlade om utforskande, och på den tiden så tillförde det en helt ny dimension till den annars ganska stagnerade genren. Det är ungefär vad jag minns från den tiden…

Hur bra är det år 2015?

Det ska sägas att jag var ganska nyfiken när jag tog mig an alla sex format jag kommer att gå in på om en stund. Skulle spelet kännas roligt även idag, 26 år senare? Jag började naturligtvis med Amiga-versionen som tillsammans med portningen till C64 var de två jag testade när det begav sig. Jag kan nog inte säga annat än att man blivit kräsen med åren. Redan innan disketterna laddat titelskärmen kände jag en viss irritation i kroppen : “Tog det verkligen så här lång tid att ladda spelet?”, “Diskbyte redan innan jag ens har börjat spela?”. Man glömmer såna saker med åren, och i en tidsålder där ssd regerar blir skillnaden om möjligt ännu mer tydlig 🙂 Quality of life ni vet..

När spelet väl var inladdat och jag äntligen fick trycka på fire-knappen på min skrangliga gamla joystick (till Amigan) så kände jag faktiskt retrovibbarna rejält. Någonstans i sinnet bubblade minnena upp och jag fick en liten kick som påminde om hur man kände sig på den tiden (jag var 15 år då). Associationsminnen skall icke underskattas! 26 år efter spelets release var jag redo att än en gång utforska den värld jag en gång varit så imponerad av…

Var vi sadister på 80-talet?

En dryg minut in i min spelsession på Amigan var det frågan jag ställde mig. Fråga nummer två var “Är det min ålder det beror på?” Herredjävlar, hur kan ett spel vara så svårt? Nu märktes verkligen hur van man blivit med dagens spel. Det är lite väl mycket “hålla i handen”, men Shadow of the Beast påminde mig snart om att 1989 var packat till bredden med läderklädda sadister vars mantra måste ha varit “Pixel perfection or death!” Det ska sägas att jag älskar utmaningen med ett svårt spel, men sekundsnabba reaktioner, pixelperfekta hopp och en kollisionsdetektering som verkar ha programmerats av lagerpersonalen på Buttericks är något knepigare att acceptera vid min nuvarande ålder :)..Skratta icke, somliga av er vet precis hur det är!

Trots ovanstående frustrationer så tycker jag fortfarande att Shadow of the Beast är ett roligt spel. Fokusen ligger som sagt på utforskande istället för det sedevanliga plattformshoppandet, och det håller än idag. Kombinationen av frihet, föremålsletande, roliga grottor/labyrinter och helvetiskt dryga bossar håller intresset uppe. Med det sagt hoppar vi in på de olika versionerna jag testat!

Amiga:

DSC_1781

Orginalet från 1989! Det spelar nog ingen roll vilken version jag testar : Det är på Amigan det här spelet hör hemma för mig! Jag höll knappt på att kunna testa det dock. Min disk 2 visade sig vara allt annat än fungerande efter alla dessa år. Tack vare mitt CF transferkit kunde jag snabbt få tag på en adf-version från nätet och extrahera den till en fungerande floppy. Amigaversionen får agera referens när jag skriver om de andra testade formaten. För att ni som inte har sett spelet in action ska förstå hur det ser ut så bjuder jag på en liten video: Håll till godo 🙂

Commodore 64:

DSC_1779

8-bit love? C64 versionen är självklart rejält bantad jämnfört med Amigan men jag tycker ändå att man gjorde ett riktigt bra jobb med den. Parallax scrollningen finns där, musiken är precis lika härlig via sid-chippet, men jag saknar de färgglada bakgrunderna. Stämningen blir helt annorlunda jämnfört med orginalversionen, vilket jag tycker är lite synd. Sist men inte minst : Japp, jag använde en joystick från min Atari 2600 för det här testet. Min trogna gamla c64 joystick gav upp helt :/

Sega Megadrive/Genesis:

DSC_1783

En programmeringsmiss i källkoden till denna portning fick spelet att gå dryga 16% snabbare på Sega Genesis (den Amerikanska versionen). Jag äger en Multi-X version av denna maskin, och självklart valde jag att sätta den i “Genesis mode” för att få uppleva spelet på en (om möjligt) ännu högre svårighetsgrad. Resultatet? Jag gillade det skarpt! Jag vet inte om jag är helt knäpp i bollen, men spelet kändes mer flytande än orginalet just tack vare detta. Genesis/Megadrive versionen ligger väldigt nära Amigan, och måste jag välja mellan de två så vette fanken om jag inte föredrar konsollvarianten.

Super Nintendo:

DSC_1785

Här kommer verkligen en “special snowflake”. När spelet skulle portas till Super Nintendo så fastnade programmerarna (IGS) direkt vid Nintendo’s censuravdelning. På den tiden förespråkade Nintendo familjevänlighet framför allt, och därmed fick man censurera både ett och annat av spelets innehåll. Grafiken fick göras om med en mer “levande” färgpalett, och musiken byttes ut helt och hållet (vilket framstår som ett mysterium för mig). Enligt mig så tog man ett riktigt bra spel och förstörde det helt och hållet! I slutänden så godkändes inte denna portning av Nintendo of America och är därmed icke utgiven över huvud taget. Versionen ni ser här ovan är en prototyp som jag spelar på en custom cartridge till Snes. Jag avskyr den här versionen!

Atari Lynx:

DSC_1795

Den enda bärbara versionen av spelet. Jag är faktiskt riktigt imponerad av vad man har gjort med den! Alla element från orginalversionen finns där, och man har tom kastat in några justa scaling-effekter (på titelskärmen etc). Det bevisar att Atari’s Lynx faktiskt hade en hel del kräm under huven! Vad jag däremot inte gillar med denna version är att den är svårare än någon av de andra. Spritekollisionen är helt off, och dessutom dör inte alla fiender på en smocka vilket innebär en smått vansinnig frustration.

Sega Mastersystem:

DSC_1800

Då jag samlar på Sega Mastersystem spel hade jag önskat att denna version skulle vara riktigt bra (för att vara 8-bit). Jag kan garantera att programmerarna har försökt för det syns och hörs. Grafiken och musiken pressar skiten ur Mastersystem, men man har skurit ner på spelvärldens utseende till den milda gräns att det känns som att kuta omkring naken i ens eget kvarter med alla hus nermejade. Det är inte en angenäm upplevelse, och jag blev rejält besviken över att c64 versionen kändes roligare att spela. Well, allt kan inte vara roligt, eller hur?

Verdict:

Shadow of the Beast var ett riktigt stort spel som avancerade sin genre på flera vis när det begav sig. Grafik, musik och spelglädje var en nivå högre än det mesta som fanns på den tiden. Det gav Amigan en rejäl dos extra publicitet, och jag kan förstå varför spelet portades till nästan varje maskin som fanns på den tiden. Det roliga med att titta tillbaka på den tiden är att konverteringar betydde så mycket mer då. Det handlade inte om subtil shaderhantering, det handlade inte om framerates: Det handlade om 8 och 16 bitar. Det handlade om allt från 8 (ZX Spectrum) till 128 (Amiga) färger på skärmen. Det handlade om fantasi och kreativitet för att kunna leverera ett toppspel till en marknad där inget format liknade ett annat. Det hela var (enligt mig) en sanslöst vacker kakafoni där nästan varje format hade sin charm. Ibland längtar jag tillbaka till den tiden. Det var helt enkelt mer spännande då, oavsett vilken maskin man än ägde.

Kuriosa:

Datormagazin gav Shadow of the Beast en “Screen Star” i November 1989 : Vi tar en koll 🙂

combined

(Klicka på bilden och läs i fullscreen är ni hyggliga.)

DSC_1740

(Testet av Lynx-versionen krävde att jag öppnade ett 24 år gammalt, fabriksförseglat orginal. Det sved!)

DSC_1801

(Mastermix ’92 skrev man i Sega Mastersystem versionen. Låter mer som om de var DJ’s)

(Spelets soundtrack producerades av David Whittaker och kan lyssnas på här)

Slutord:

Shadow of the Beast var på sin tid en storhet i spelvärlden. Det spreds över nästan alla tillgängliga format som fanns då det begav sig. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat rescensera alla versioner, men ekonomin som krävs för det är utom mitt räckhåll. Skam den som ger sig dock : En retrosamlare ger inte upp så lätt, eller hur? 🙂

//Z

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s