Nes Mini – Eller inte.

NintendoLogo

God Kväll!

Den här gången ska vi tala om Nes Mini, eller NES Classic Edition som den kallades på marknaden. Så, vad handlade detta koncept om? Eftersom du läser denna blogg så antar jag att du känner till NES väldigt väl, och under 2016 så bestämde sig Nintendo för att släppa en modern upplaga av denna fantastiska 8-bits konsoll. Man bakade in 30 kända titlar ur Nintendo’s bibliotek i en minimal rekonstruktion av orginalkonsollen och sålde den med ett liknande upplägg från när det begav sig. Själv tycker jag att det var ett genialt drag av företaget, dels för att låta yngre människor återuppleva alla gamla godingar som lade grunden till många av dagens spel, dels för att tjäna pengar bland alla samlare av Nintendos produkter runtom i världen.

Frågan är om Nintendo själva förstod vilken efterfrågan det skulle bli på produkten?

4874058-l

Med facit i hand kan jag konstatera att så var icke fallet!

Jag minns:

Självklart var jag som retrofantast väldans sugen på att investera i denna hyllning till en av min favoritkonsoller, och överallt på nätet såg man: “Förbeställ NES Classic här!” Sagt och gjort : Självklart gjorde jag det. Det här var en produkt från Nintendo som jag gärna hade i min hylla. Det fanns bara ett litet problem : Eller ja, vid närmare eftertanke så var det nog inte så litet trots allt. Denna apparat tog slut redan via alla förbokningar. Jag vet inte riktigt hur det var runtom i världen, men i Sverige fick man pengarna återbetalade när alla företag gång på gång sa att produkten var slut i lager..trots att man förbokat.

När jag tittade närmare på försäljningssiffrorna för ett par månader sedan förstod jag snart varför. Nes Mini hade en productionrun på drygt 5 månader världen över. Under den tiden sålde man drygt 2,3 miljoner enheter. Varför Nintendo valde att avsluta tillverkningen har jag ingen aning om, men de skulle ha kunnat tjäna hur mycket pengar som helst på denna maskin. Jag anade att priserna på andrahandsmarknaden skulle gå upp.. och det rejält.

..och det hade jag rätt i..

Nes Mini introducerades för drygt $60 (give or take). Själv tycker jag att det är ett ganska ok pris för något så ikoniskt som dessutom innehåller 30 titlar som återspeglade konsollens historia. Eftermarknaden dock, är allt annat än snäll. 2-300% påslag är inte helt ovanligt verkar det som, och det är inget jag är beredd att betala!

Enter China!

DSC_2449

Innan jag ens börjar skriva den här delen av rescensionen så vill jag påpeka att jag i princip aldrig investerar i kinesiska kopior av konsoller. Jag rekommenderar det inte, och ni kommer att förstå varför under den resterande delen av texten. Den här gången gjorde jag ett undantag eftersom jag önskade se vad kineserna stoppade in i sin variant av denna legendariska återutgivning 😉

Unboxing:

DSC_2450

När jag först öppnade boxen så verkade den innehålla det jag förväntade mig. Omslaget lovade mig två kontroller, antennkabel, kompabilitet med 110/220 volt, och framför allt “Game handle of Plug and play”. Kinesiska översättningar.. gotta love ’em 😉 Perfekt tänkte jag och grävde igenom lådan! Som vanligt när man har att göra med kopior från Kina så är det nästan alltid några pitstops på vägen: Denna gång följande saker.

  1. Ingen spänningskonverterare ingick.
  2. Man hade glömt lägga med en videokabel.

Om gemene man skulle ha köpt denna konsoll så hade det nog slitits ett par testar med hår från respektives huvud, men tack och lov så hade jag reservkablar och konverterare tillgängliga. Det är dock nog så illa att man inte ens kan lägga med hårdvaran som krävs för att man ska få konsollen att fungera.

Visuella jämnförelser:

DSC_2453

Nintendo orginal vs kopian av Nes mini.

DSC_2454

Jämnförelse av kontroller. Loggan saknas naturligtvis på kopian.

Uppstart:

DSC_2458.jpg

Den som var med när det begav sig känner säkerligen igen detta. Redan då fanns många kassetter med flera hundra spel “in 1”. Denna kopia av Nes Mini är egentligen inget annan än en av dessa kassetter, fast med nyare spel på.

DSC_2457

Bland de 500 spelen som fanns tillgängliga på konsollen så fanns flertalet dubletter på minnesbankerna, vilket är så typiskt kinesiska kopior. Flera “homebrews” låg även med. Jag menar : Vem fanken har hört talas om “Super Mario 13” tex?. Med det sagt så låg hyfsat många av Nintendo’s orginalspel med, och det är väl det som gör en kopia värd att investera i om man inte har några andra val. Själv är jag dock väldigt skeptisk till röran på dessa billiga kopior, och enligt mig finns det bara ett enda val om man är tvungen att köra något som tillåter dig att preservera orginalen på hyllorna:

DSC_2461.jpg

“Everdrive N8”

Den kinesiska kopian av Nes Mini må vara väldigt billig och estetiskt tilltalande, men vill du ha totalt kommando över dina Nes-roms så är ovanstående allt du behöver. Everdrive N8 tillåter dig att dumpa dina roms på ett sd-kort och sedan köra dem via ett custom pcb i en orginal NES. Vissa skills i skär och slipningsteknik tillkommer 🙂

Slutbetyg:

Den kinesiska kopian av NES mini är..ok. Varken mer eller mindre. Jag uppskattar hårdvarans utseende och den hyfsat identiska känslan i kontrollerna. Jag gillar dock inte att man än idag stoppar in 50% skit i konsollen för att fylla ut minnet. Å andra sidan är det en billig kopia. Tro mig : Jag hade hellre rescenerat en genuin Nes Mini här, men med rådande marknadspriser så är det bara hardcore samlare som lägger ut pengarna på en genuin produkt i andra hand.

Skäms Nintendo!

//Mvh Stefan

Retrovågor.

Untitled-1

För snart ett år sedan gjorde jag min senaste post på denna blogg. Det var en simpel, rak “senaste klumpen med spel” post som på sitt eget sätt indikerade att jag hade tappat lusten att skriva om ämnet. Att tvinga fram kreativitet (i vilken form den än uppstår) brukar sällan resultera i något gott, så jag bestämde mig för att lägga det mesta av mitt retrospelsintresse åt sidan. Istället har jag ägnat mig mycket åt musik tillsammans med min flickvän. Förutom allt eget plinkande och sjungande som vi pysslat med så tog vi tag i ett projekt där vi har försökt samla ihop gamla LP-skivor som vi hade i vår ägo när det begav sig. Skitroligt ärligt talat! 🙂 Ser jag tillbaka på det år som passerat så har det helt klart gått i musikens tecken, och precis som med mitt retrosamlande så har jag fått besöka och minnas många kära platser från det förflutna genom både kropp och sinne.

The Blue Room:

Det är vad jag kallar mitt “retrorum”. Det är inte blått över huvud taget, men på nätterna när jag tänder led-lamporna och “neon” skylten från Sega så är färgen blå allt man ser innan man drar igång någon av skärmarna där inne. Det är ett rum som jag passerat många ggr under detta år, men inte lagt så mycket vikt vid. Jag vågar nästan påstå att min katt varit mer aktiv där inne än jag (då han älskar att håra ner min Space Invaders matta). Själv har jag nog mest spatserat igenom rummet på väg till köket för att mata ovan nämnda varelse, eller för att spela något på min Xb1 (som konstigt nog huserar där inne). Ett par gånger under året som gått funderade jag tom på att kanske sälja av allt, men någonstans inom mig så visste jag att jag skulle ångra mig djupt om jag fullföljde den tanken. Någonting man alltid har älskat tenderar till att smyga sig på en igen och igen, och jag vet hur djupt retrogaming ligger i mitt hjärta.

Drömmar:

För ungefär 14 dagar sedan så tog lågan fyr igen. Inte för att jag spontant kände för att tömma hela plånkan på retroprylar, eller för att jag faktiskt medvetet kände för det. Det hela började med att jag drömde om en gammal video jag gjorde till en grupp med samma intresse som undertecknad. I den videon hade jag det mesta av mitt Blue Room aktiverat : 7 konsoller var igång samtidigt på sina respektive skärmar, det iskalla och smått futuristiska ljuset låg i bakgrunden till en kakafoni av musik och ljudeffekter.. och där i mitten satt jag. Just det minnet kickade igång inpirationen igen. Att sitta där inne i en miljö som påminde om arkadhallarna när det begav sig : En overklig känsla 🙂

Relaunch:

Jag minns att jag vaknade med en vilja att återigen vilja gå in i mitt Blue Room. Det fanns mer att skriva om, mer att hämta. Det fanns återigen en längtan efter att ägna sig åt den delen av min värld. Jag kommer ihåg att jag sömndrucken vinglade in i rummet och log.

Det var dock inte bara jolly thoughts.

“Det här kommer ta mig två dagar att damma av”, var den första tanke som rann genom knoppen på mig, sen gick jag därifrån.

Nu, drygt två veckor senare sitter jag här och skriver i bloggen. Jag går mellan datorn och mitt Blue Room. Jag dammar och sorterar. Beställningar har landat, och fler är på väg in. Jag känner inspiration att skriva, att testa och fortsätta att uppleva gamla härliga minnen. Jag konstaterar att jag sitter här med ett snett leende på läpparna.

Det är allt som behövs när hjärta och intresse går hand i hand 🙂

Med det så önskar jag er god kväll.

//Stefan