Retrovågor.

Untitled-1

För snart ett år sedan gjorde jag min senaste post på denna blogg. Det var en simpel, rak “senaste klumpen med spel” post som på sitt eget sätt indikerade att jag hade tappat lusten att skriva om ämnet. Att tvinga fram kreativitet (i vilken form den än uppstår) brukar sällan resultera i något gott, så jag bestämde mig för att lägga det mesta av mitt retrospelsintresse åt sidan. Istället har jag ägnat mig mycket åt musik tillsammans med min flickvän. Förutom allt eget plinkande och sjungande som vi pysslat med så tog vi tag i ett projekt där vi har försökt samla ihop gamla LP-skivor som vi hade i vår ägo när det begav sig. Skitroligt ärligt talat! 🙂 Ser jag tillbaka på det år som passerat så har det helt klart gått i musikens tecken, och precis som med mitt retrosamlande så har jag fått besöka och minnas många kära platser från det förflutna genom både kropp och sinne.

The Blue Room:

Det är vad jag kallar mitt “retrorum”. Det är inte blått över huvud taget, men på nätterna när jag tänder led-lamporna och “neon” skylten från Sega så är färgen blå allt man ser innan man drar igång någon av skärmarna där inne. Det är ett rum som jag passerat många ggr under detta år, men inte lagt så mycket vikt vid. Jag vågar nästan påstå att min katt varit mer aktiv där inne än jag (då han älskar att håra ner min Space Invaders matta). Själv har jag nog mest spatserat igenom rummet på väg till köket för att mata ovan nämnda varelse, eller för att spela något på min Xb1 (som konstigt nog huserar där inne). Ett par gånger under året som gått funderade jag tom på att kanske sälja av allt, men någonstans inom mig så visste jag att jag skulle ångra mig djupt om jag fullföljde den tanken. Någonting man alltid har älskat tenderar till att smyga sig på en igen och igen, och jag vet hur djupt retrogaming ligger i mitt hjärta.

Drömmar:

För ungefär 14 dagar sedan så tog lågan fyr igen. Inte för att jag spontant kände för att tömma hela plånkan på retroprylar, eller för att jag faktiskt medvetet kände för det. Det hela började med att jag drömde om en gammal video jag gjorde till en grupp med samma intresse som undertecknad. I den videon hade jag det mesta av mitt Blue Room aktiverat : 7 konsoller var igång samtidigt på sina respektive skärmar, det iskalla och smått futuristiska ljuset låg i bakgrunden till en kakafoni av musik och ljudeffekter.. och där i mitten satt jag. Just det minnet kickade igång inpirationen igen. Att sitta där inne i en miljö som påminde om arkadhallarna när det begav sig : En overklig känsla 🙂

Relaunch:

Jag minns att jag vaknade med en vilja att återigen vilja gå in i mitt Blue Room. Det fanns mer att skriva om, mer att hämta. Det fanns återigen en längtan efter att ägna sig åt den delen av min värld. Jag kommer ihåg att jag sömndrucken vinglade in i rummet och log.

Det var dock inte bara jolly thoughts.

“Det här kommer ta mig två dagar att damma av”, var den första tanke som rann genom knoppen på mig, sen gick jag därifrån.

Nu, drygt två veckor senare sitter jag här och skriver i bloggen. Jag går mellan datorn och mitt Blue Room. Jag dammar och sorterar. Beställningar har landat, och fler är på väg in. Jag känner inspiration att skriva, att testa och fortsätta att uppleva gamla härliga minnen. Jag konstaterar att jag sitter här med ett snett leende på läpparna.

Det är allt som behövs när hjärta och intresse går hand i hand 🙂

Med det så önskar jag er god kväll.

//Stefan

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s