ScummVM – Klassiska äventyr revisited! (del 2/2)

God Kväll!

Föregående delpost handlade om mina första “möten” med äventyrsgenren, och i denna avslutande del ska vi tala lite om hur man kan spela dessa klassiker på en modern PC. Verktyget vi ska bekanta oss med heter ScummVM och är det absolut enklaste sättet att återbekanta sig med alla härliga titlar från forntiden 🙂 Jag bjuder på lite länkar så att ni som vill kan komma igång redan om ett par minuter.

Programmet:

Klicka här för att komma till sidan för nedladdningar. Välj din plattform, tanka hem och installera.

När du startar upp programmet så kommer du att mötas av följande skärm:

Scummvmstart

Som ni kan se så har jag redan några favoriter tillagda i listan. Jag började med att titta på listan över kompatibla spel, och den kan ni kika på här. Har du hittat någon favorit? När du väl har gjort det så kan du surfa vidare till denna site och söka efter det. Alla spel på sidan räknas som abandonware och är därmed helt lagliga att plocka hem och använda. Jag vill tillägga att inte alla spel som ScummVM stöder räknas till den kategorin, så har du otur så kanske din favorit inte kan hittas på sidan jag länkade. Nåja, vet du hur man använder Google så är det inga större problem att hitta precis vad som helst. 😉

Nåväl, när du väl hittat ett spel så är det bara att tanka hem det och packa upp det i valfri mapp (lämpligen kan du skapa undermappar på samma ställe som du installerade ScummVM).

Nu ska vi bara lägga till spelet i ScummVM:

scummvmadd

Tryck helt enkelt på “Add Game” knappen och klicka dig fram till mappen du packade upp spelet i. Tryck “Choose” och vips så ska spelet dyka upp i listan. Tryck start för att ladda in spelet.. och svårare än så är det inte 🙂 Jag rekommenderar varmt att man bekantar sig med ScummVM’s alla options för att maximera upplevelsen. Det finns en del att pillra med när det gäller både grafik & ljud.

Sist men inte minst:

Fullthrottle

Ha det så skoj med alla dessa gamla skatter. 🙂

//Z

ScummVM – Klassiska äventyr revisited! (del 1/2)

Äventyr åt folket!

God eftermiddag! Den här posten har jag vridit och vänt på åtskilliga gånger. Från början var den tänkt att helt handla om “peka & klicka” genren, främst spel skrivna med hjälp av “Scumm” motorn. Jag kan ärligt säga att den idén omsatt i praktiken inte alls blev så bra som jag tänkt mig (postsize a’la telefonkatalog). Istället tänker jag försöka sammanfatta mina upplevelser av genren, dela med mig av några favoriter och sen visa er ett sätt att återuppleva dem (och många andra klassiker) helt lagligt.

Det var bättre förr!

…men det var ju det, eller hur? Man låter lite som en sur gammal korpulent farbror när man yttrar meningen, men det finns ett stort mått sanning i det hela. Hur mycket jag än försöker så kan inte dagens spel fånga mitt intresse på samma sätt som de gjorde när det begav sig. Dagens äventyrsspel må vara proppade med det senaste inom teknik och grafik, men jag anser att de saknar en sak som ofta var ständigt närvarande för snart 30 år sedan : själ! Jag är troligtvis inte ensam om den tanken..

Mitt allra första möte med äventyrsgenren skedde via min Commodore 64 någonstans runt 1988 om minnet inte sviker mig. Jag fick tag på två disketter innehållandes ett spel som heter “Maniac Mansion”. Tydligen skulle det vara ett spel vars like aldrig hade setts på ovanstående maskin, och jag kommer än idag ihåg vilka enorma förväntningar jag hade när jag laddade in spelet första gången. Jag anade dock inte att denna upplevelse skulle förändra min syn på datorspel för all framtid.

Från actionhjälte till äventyrsnörd.

Maniac Mansion fick mig att ta steget från de snabba, intensiva actionspelen till helt nya och outforskade områden. Redan vid titelskärmen förstod jag att det här spelet var något annorlunda : Istället för att mötas av bilder på testosteronstinna hjältar eller välbestyckade rymdskepp så möttes jag av nedanstående skärm. Istället för att helt enkelt trycka “fire” och kastas in i ännu ett actionspel så skulle jag nu helt plötsligt välja ut tre tonåringar (var och en med olika “personligheter”).

maniacmansion

Jag minns tydligt än idag hur jag satt och funderade över om mina val faktiskt skulle göra någon skillnad, eller om valen enbart var estetiska. Senare skulle jag lära mig att det faktiskt spelade roll vilka man valde, eftersom det öppnade upp flera sätt att klara av spelet på. Istället för att skriva mer om just introduktionen så kör vi en video från den (tyska) Commodore 64 varianten.

En kyrkogård, tre karaktärer med överdimensionerade huvuden, ett uppdrag : Att smyga in i en herrgård fylld av karaktärer som verkar vara hämtade direkt ur en skräckis från 50-talet och rädda huvudpersonens flickvän Sandy! Låter lagom cheesy, eller hur? Det var det också, men det var gjort på ett (för den tiden) briljant sätt. Man blandade tecknad “horror” med en god portion humor, och dessutom lade man till ett orginellt sätt att styra spelet på, nämligen:

maniacmansion2

Verb!

Istället för att utnyttja direkt kontroll över karaktärerna använde många av Scumm-spelen en serie verb för att interagera med objekt. Det gav (enligt mig) spelet en hel extra dimension. Att prova sig fram med de olika verben på olika objekt var en grej i sig. Det var inte alltid helt logiskt, men det var iaf bättre än att bara peppra på fire-knappen så fort man önskade interagera med något. De kändes nytt och fräscht när det begav sig. Jag ska dock säga att jag mest kände frustration när jag återupplevde C64-versionen förra veckan. Inte pga själva gränssnittet, men att man styrde det hela faderullan med joystick istället för mus. Det var ordentligt lååååångsamt!

Äventyret som sådant var som sagt mer eller mindre fantastiskt när jag spelade det för första gången 1988! Som jag nämnde här ovan så kändes blandningen mellan 50-tals skräckis och komedi riktigt rolig. Alla knäppa karaktärer man råkade på i den gigantiska herrgården är var och en minnesvärda på sitt eget vis. Här ovan kan vi se en av dem 🙂 De som var med när det begav sig vet att just denna “karaktär” ynglade av sig i en helt egen spinoff.. Lägg till utforskande, mängder med prylar att hitta, knasiga pussel och knäppa dialoger.. vispa ihop alltihop och toppa med en sedan länge bortglömd charm.. och du har:

Scumm (Script Creation Utility for Maniac Mansion):

Maniac Mansion var starten på en lång rad spel i liknande anda baserat på just denna spelmotor/programmeringsspråk. Efter att jag svalt ovanstående spel med hull och hår så längtade jag genast efter mer av samma vara. Mer skulle jag få, och det med råge! Scumm hängde med länge i sina olika versioner och spelföretagen levererade många riktigt stora titlar genom åren. Jag kan lista ett urval från LucasArts (som är min favoritutgivare i genren):

Jag vågar nog nästan gissa att du som läser denna post har spelat igenom åtminstone ett av ovanstånde spel. Osäker på vilka spelen är? Prova länkarna och återfukta långtidsminnet 🙂 Jag har testat alla spel på listan här ovan, men får jag välja några favoriter så är det nog Maniac Mansion / Day of the Tentacle, samt Monkey Island serien som ligger mig närmast om hjärtat. Scumm har så många fler titlar under bältet, men mer om det lite senare 🙂

..fortsättning följer..

Emulerat : C-64 Forever.

En emulerad legend:

Gårdagens artikel handlade om Commodore’s Amiga. Idag kommer det att handla om en legendarisk dator, nämligen Commodore 64. Förvisso var min första kontakt med en dator ett stycke ZX Spectrum, men det var när jag först kom i kontakt med Commodore 64 som jag förstod att framtiden innehöll datorer för varenda människa runtom i världen. På den tiden var vi inte särskilt många som uppskattade datorer, och allt som oftast var man en halvt om halvt bespottad nörd. “Varför ska man sitta framför en sån där?”, “Den där burken gör ju ingen nytta!”, “Idiot, du kastar bort all din tid!”. Okvädesorden var många, och ryktet som uppstod runt oss nördar var allt annat än coolt. Vi spenderade enligt rykten 24 timmar om dygnet stirrandes rakt in i en skärm helt utan nytta. Vi levde i en värld där inget spelade någon roll. Själva hade vi ganska roligt åt dessa rykten medan vi faktiskt spenderade rätt många timmar framför skärmen, precis som ni gör idag (utan att kalla er själva för nördar). I retrospekt är det inte så måttligt ironiskt 🙂

Allemansdatorn:

Commodore 64 blev precis just det : Den första datorn som världen faktiskt tog till sina hjärtan. Även om man faktiskt inte förstod sin brödburk till fullo i början på 80-talet så kunde man göra allehandla sysslor på den. Man kunde syssla med enklare ordbehandling, man kunde ordna sina kalkyler, spela spel, göra lite musik och tom ägna sig åt så avancerade saker som fraktalberäkningar. Det fanns något för de allra flesta att pyssla med. Om man var riktigt cool  kunde man köpa ett modem och ringa upp databaser, tala med varandra på bbs’er och tom ladda ner små filer hem till sig själv, behagligt lagrade på disketter som var precis lika sladdriga som ett par kalsonger. Allt det där gjorde vi på den tiden, precis som varenda människa ser som normala saker idag. Det fanns dock en vesäntlig skillnad : Vi gjorde det på en dator som var dryga tusendelen så kraftig som den pc du troligtvis sitter och läser detta inlägg vid. Are you impressed? I’m impressed 🙂

C-64 Forever:

Återigen är det Cloanto som står för distributionen av detta eminenta emulatorpaket. Med sitt egendesignade interface låter det dig återuppleva nästan 5000 spel och demos från de gamla goda dagarna. Vissa ingår i paketet (som kommer att kosta dig 130:-), och annat kan du ladda ner on demand. Det är fantastiskt mycket värde för pengarna för oss som var med på den gamla goda tiden! Den som är helt ny på C-64 fronten kanske inte riktigt greppar vad som faktiskt gick att göra med den här datorn, men för oss andra som sagt… Den som är demofantast kommer att häpna över vad man faktiskt kunde kräma ur 1Mhz på den tiden. Andra kanske minns sina gamla favoritspel. Nästan allt finns där, och gör det inte det så garanterar jag att det du önskar dig mest inte är mer än en Googlesökning bort. Det är ett fantastiskt paket som är värt den milda summan det kostar.

Själv då?

Givetvis har jag en Commodore 64, bandspelare och diskettstation liggandes. Hårdvaran behöver putsas upp, rengöras osv men jag har fortfarande ett hederligt ex. Dock så spenderade jag 130:- spänn på just C-64 Forever för att det är så näst intill perfekt emulerat (med alla c-64’ans roliga buggar). Gillade du maskinen rekommenderar jag en investering. Du kommer inte att ångra dig!

//Stefan

Emulerat : Amiga Forever..and ever ever..

 

Round II:

Det är väl dags att använda sektionen för emulerade grejor tycker jag, och varför då inte börja med en maskin som ligger mig mycket varmt om hjärtat : Commodore’s Amiga! Innan jag skriver vidare skulle jag vilja tillägga att jag helst inte uppmuntrar folk till att lägga pengar på emulatorer, men i det här fallet så kommer det att kosta dig. Det är det värt vill jag lova! Det paket som jag kommer att berätta om i detta inlägg är Cloanto’s Amiga Forever, och det är värt varenda dollar det kostar att köpa. Läser ni mer så får ni strax veta varför.

The dawn of a new day:

Commodore lanserade sin Amiga 1000 modell redan 1985 som en uppföljare till sin oändligt populära Commodore 64. Maskinen var verkligen high-end på sin tid, och jag kan lugnt påstå att den inledde en helt ny och spännande era i hemdatorgenren. Amiga 1000 var dock väldigt dyr, och det var inte förrän 1987 som Commodore släppte sin Amiga 500 som massorna tog emot maskinen med öppna armar. Själv kom jag i kontakt med maskinen 1988 då en klasskamrat till mig köpte ett ex. Jag  var minst sagt imponerad! Som gammal Commodore-junkie (som kört på C-64 / 128 i många år), så var Amigan ett helt nytt och fantastiskt grepp på allt som innefattade hemdatorer. Jag var en riktig sucker för både spel & demos redan på c-64 tiden, men Amigan tog allt det och transformerade det till 16 bitar av på den tiden obegränsad kraft.

Den kunde göra precis allt!

På den tiden var det dagens sanning. Amigan var med sina fantastiska 7.14Mhz och sin underbara processoruppsättning i det närmaste oslagbar. Var den för slö i grafikhanteringen, köp ett acceleratorkort. För lite minne? Plugga i ett par megabyte till i någon av portarna. Läste den filer för långsamt? Investera halva din månadslön i en 52Mb hårddisk. Kommunikation? Ah, köp ett 14400 bauds modem och surfa supersnabbt på dåtidens BBS’er. Kuriosa för er som klagar över 3G idag : Dåtidens bästa modem laddade hem filer någonstans mellan 0,9-1,6/kb per sekund. Amigan hade oändliga möjligheter på den tiden bara man hade en ordentligt utrustad plånbok! Hur som helst : Jag var inte mer än 14 år, och en ordentligt utrustad plånbok var det sista jag hade. Min Amiga 500 räckte dock långt ändå. Många extremt roliga spel fanns det, och jag älskade att titta på “demos”. Demos kan kort beskrivas som uppvisningar av folk som vet hur man vränger ut och in på en dator som ingen annan. Genier i koalition som bäst, en bunt idioter med nazikomplex som sämst (de som var med back then vet vad jag talar om).

Den växte på mig:

Amigan som dator är än idag den burk jag är allra mest fäst vid. Det spelar nog ingen roll hur många kraftfulla datorer som har poppat ut sen dess : Amiga is home! Kanske är jag bara nostalgisk, men ändå tror jag inte riktigt det. Man fick så många nya upplevelser med den datorn som inte liknade något annat. Det största steget för mig som alltid varit intresserad av musik, var att hoppa från C-64’ans Future Composer till en riktig tracker. Ni som vill veta mer om det kan läsa om det på nätet, men man kan kort och gott beskriva det som att förflytta sig från syntetiska ljud till en studio med avancerade samples. Helt nya världar av möjligheter. Amigan kunde göra allt! Tack vare just mitt demo och mitt musikintresse fick jag chansen att träffa fler av de mest inflytelserika Amigapersonligheterna på den tiden, bla människorna bakom denna legendariska Amigademo:

Men men, hold your horses!!!

Vad fasiken har detta med Amiga Forever att göra? Förvisso är jag ordentligt nostalgisk, och när det gäller just Amigan är det lätt att det bär iväg ärligt talat.. Men men : Det finns många emulatorer för Amigan i dagens läge, men inte någon av dem ger de möjligheter som Cloanto’s Amiga Forever gör. Jag brukade själva bygga “referensdatorer” med hjälp av emulatorn WinUAE för ett par år sedan, men eftersom rom-filerna är olagliga att distrubera så lade jag snart ner mitt hemmaprojekt och bestämde mig för att stöda Cloanto istället. Det är företaget som äger alla Amigarättigheter i dagens läge, och med tanke på hur mycket jag uppskattade den datorn bestämde jag mig för att lägga min del av cash istället. Upplevelsen är värd det! Man får extremt mycket för pengarna. Du får ett härligt custom interface, du får möjlighet att köra alla Amigans kickstarts med olika configs, och du får möjligheter till att göra din alldeles egna setup. Det kostar inte mer än $30 för att få den ultimala Amigaupplevelsen på din PC. Jag rekommenderar den verkligen, det är värt vartenda öre!

Bilden du ser här ovan är ett exempel från Amiga Forever, och adressen du kan surfa in på för att köpa paketet är : http://www.amigaforever.com/

Stöd historien!

Tack för att ni läste:

//Stefan