En snabbtitt på : Epoch Cassettevision!

Untitled-1

God Eftermiddag!

Idag ska vi ta en titt på en gammal Japansk konsoll från 1981 vid namn Epoch Cassettevision! Jag hittade ett halvdefekt exemplar i sin orginalkartong till ett mer än rimligt pris, och retronörd som jag är så har jag enormt svårt att stå emot ett “cib” item 🙂 Nåväl, vi börjar väl som vanligt med en härligt ostig gammal reklamfilm för ovannämnda apparat: (denna gång är slutet bäst..eller värst).

Pretty Amazing!

När man kikar på reklamen så undrar man hur de kunde sälja något exemplar över huvud taget, eller hur? 😉 Skämt åsido, jag har faktiskt ingen aning om hur bra konsollen sålde i Japan (exklusivt), men med tanke på att det endast släpptes 11 spel till den så tror jag inte att det handlar om några astronomiska siffror. Efterföljaren Super Cassette Vision nådde utanför Japan men utan några nämnvärda framgångar värda att nämna. På vår sida av jorden så regerade Atari 2600, och för den som kan sin historia så förstår man att det var mycket svårt, för att inte säga omöjligt att haka på i dess kölvatten.

Så du har köpt en skitkonsoll?

Nej, en retrokonsoll är aldrig skit för mig, men det ska erkännas att jag aldrig ägnat så mycket som ett ögonblick åt ECV förrän jag av en ren slump halkade in på en sida med blandade obskyra konsoller. Efter lite läsning bestämde jag mig för att jaga rätt på ett boxat exemplar för att jämnföra med samtida konsoller (Atari 2600/Intellivision/Philips G7000 etc). Extra intressant var att den bara sålts i Japan och därmed kanske inte var helt lätt att få tag på intakt här i krokarna.

1 vecka senare…

dsc_2248

..Defekt, men med en box i hyfsat gott skick (med tanke på att den är 35 år gammal)..

dsc_2252

..Helt ok skick på konsollen, men två spakar är trasiga..

dsc_2260

..köpte ett spel för att ha något att funktionstesta maskinen med..

Uppstart!

Det ska sägas att jag var ordentligt tveksam på om maskinen ens skulle fungera (jag köpte maskinen som otestad, vilket inte hör till vanligheterna). Det sedevanliga krånglet med japanska maskiner uppstod såklart (voltkonvertering och rf-skarvning), och jag fick testa den på tre olika tv-apparater innan jag fick en ordentlig bild (underligt nog är det oftast min Sony TV som genererar bäst bild/ljud på gamla apparater). Funkade gjorde den iaf!

14444845_10153972545941417_140196311052135270_o

Domen:

Eftersom jag bara köpte ett spel till konsollen så hade jag inte så mycket att jämföra samtida konsoller med, men det gav iaf en hint om hur resterande spel skulle kunna vara. Tänk er en sämre version av Atari 2600 så får ni en bild av hur ECV känns att spela på. Det är charmigt blockigt med tidstypisk grafik och än mer tidstypiskt ljud. Kontrollerna är integrerade i maskinen och ger en ganska generisk “Pong-känsla” (för de av er som var med på den tiden). I mitt fall var det ännu värre eftersom spakarna som krävdes för att styra “Galaxian” var avbrutna! Jag ska försöka tillverka ett par nya reglage när det finns tid över, men vid denna uppstart fick jag styra med en gammal skruvmejsel (!?).

Slutord:

Epoch Cassette Vision är nog ärligt talat inget för “trendsamlaren”, utan mer för de som uppskattar att samla på obskyra objekt ur tv-spels historien. Själv har jag alltid haft en fascination för hela den japanska tv-spels kulturen, och även om denna konsoll känns minst sagt generisk för sin tid så är det ändå intressant att studera alla detaljer runtom den: Designen på konsollen, spelen, kartongen…tom marknadsföringen (Japaner är unika). Det kan vara ointressant skräp för de allra flesta, men för mig är denna elektroniska retromojäng ännu ett stycke digital historia som adderas till den ständigt växande samlingen 🙂

Goder afton på er!

/Stefan

Sega 3D Glasses – Dagens teknik serverad 1987?

512px-Sega-master-system-logo

God Eftermiddag!

Det är inte lätt att testa retroprodukter i den här klassen. Varför? Det finns inget vettigt sätt att visa hur, och framför allt om prylarna fungerar som tänkt. Approachen till denna post får istället handla om 3d-tekniken nu och då. Idag är 3d nästan standard på biografer och för hemmabruk, men 1987 så var den här tekniken allt annat än vanlig. Sega var väldigt tidigt ute med sina 3d-brillor, och jag ska försöka beskriva min upplevelse av dem så gott jag kan. Varsågod, här kommer den obligatoriska reklamsnutten!

Old School 3d:

Dagens 3d-teknik erbjuder (enligt mig) en ganska hisnande upplevelse. Kraftfulla tv-apparater eller projektorer samarbetar med nätta glasögon för att ge dig en realistisk upplevelse. Jag tycker det fungerar helt kanon, och därför har jag länge önskat testa glasögonen till Sega Mastersystem. Har snart 30 år gammal 3d-teknologi ens något att komma med? Det ska ju sägas att jag var otroligt tveksam när jag väl lyckades införskaffa ett par. Mest beror det nog på att jag tidigare testat Nintendo’s Virtual Boy från 1995. Allt den maskinen bjöd på var en vansinnig huvudvärk, tunnelseende och allmän irritation.

8 år tidigare kom Sega ut med dessa. Underligt att man är skeptisk? Inte direkt..

DSC_1729

Jag lyckades få tag på ett boxat, fungerande exemplar från USA och ja; Ni ser ju hur de ser ut. Vi talar inte om några nätta tingestar här inte. Lägg sedan till faktorn att man inte kan ställa in skalmar etc och retrofaktorn är så gott som komplett. Något som däremot är intressant är att dessa använder aktiv teknologi för att generera 3d-effekten. De är med andra ord inte som de gamla glasögonen av papp som cirkulerade i hemmen på den tiden (för de som var med när det begav sig).

Väl placerade på huvudet är det väl tänkt att man ska se ut som någon gammal actionhjälte från 80-talet, men jag kände mig mest som Pee-Wee Herman med tics. Hur jag än försökte så satt inte brillorna precis som jag önskade. De åkte ner på näsan stup i kvarten, och jag kan bara tänka mig hur det såg ut när jag satt där och ryckte med huvudet för att få dem att sitta rätt. Nåja, det var trots allt det minsta av problemen…

Gammal teknologi kräver..

DSC_1736

..mer gammal teknologi! Segas brillor vägrar prompt fungera med moderna tv-apparater, och därmed var jag tvungen att införskaffa en hederlig gammal tjockis. Säga vad man vill, men många av de äldre konsollerna gör sig bra mycket bättre på en sån. I detta fall var det som sagt helt och hållet nödvändigt för att ens kunna testa produkten. Men dessa brillor kräver inte bara en crt-tv, utan även..

DSC_1731

..rätt version av Sega Mastersystem. Har du en version II så är det klippt, då brillorna kräver tillgång till den klassiska versionens “cardport” för att ens hoppa igång. Inga Lithium batterier direkt i glasögonen här inte 🙂 Med detta sagt kan jag äntligen gå in på själva spelupplevelsen!

3d a’la 1987:

DSC_1733

Nu har jag bara två spel (av totalt 8) som stödjer dessa brillor, och det kanske kan verka lite för att kunna ge en rättvis bild, men; Det ska sägas att dessa spel oftast är avsevärt mycket dyrare än “standardspelen”, och innan jag hade testat brillorna ville jag inte spendera pengarna som krävdes för att komplettera 3d-biblioteket.

Så funkade produkten över huvud taget?

Faktiskt! Det ska dock tilläggas att 3d-effekten i spelen inte är så kraftfull som dagens teknik kan leverera, men den fungerade. I Space Harrier kändes det faktiskt som om gubben man styr svävade framför skärmen, och fiender och skott verkade flyga rakt igenom rutan. Space Harrier bygger på 3d redan i orginalversionen, så jag antar att spelet hade en del gratis av det. Blade Eagle är klassisk vertical-shooter, och här försöker man använda sig av tekniken för att få fiender att dyka upp i djupled etc. Det fungerade inte lika bra, men jag förstår utvecklarnas tanke bakom det hela. Jag behövde bara testa dessa två titlar för att inse att Segas brillor fungerar bättre än Virtual Boy trots att tekniken är avsevärt äldre. Imponerande, men tekniken var ändå långt ifrån perfekt.

Bakslagen:

Det kan ju vara värt att nämna baksidorna när jag ändå är i farten. Den teknologi vi använder i dagens läge är många ggr fler avancerad än Segas glasögon, och här kommer en liten lista över det jag störde mig på mest under testerna:

  1. Halverad framerate : För att kunna generera en stereoskopisk 3d-bild fick Mastersystem jobba röven av sig. 50fps blev till 25 när skärmbilder för respektive öga skulle genereras. Jag upplevde det som flimmer efter en stunds spelande. Ganska irriterande!
  2. Glasögonens passform : Jag berättade tidigare om problemen med icke ställbara skalmar. Åkte de ner på näsan så tappade man 3d-effekten på en gång. De måste sitta perfekt för bibehållen illusion. Resultat : Stel nacke för att man koncentrerade sig på att sitta helt stilla.
  3. Glitches : På vissa objekt verkade inte 3d-effekten fungera som den skulle. Jag såg dubbelt, och det var sådär lagom förvirrande, särskilt i Blade Eagle där kulor hade den effekten.
  4. Eyestrain : Precis som på annan äldre 3d-teknologi så är belastningen på ögonen hög om man spelar en längre tid. Man kan bli trött och få huvudvärk etc.

Med detta sagt så vill jag ändå säga att Segas 3d-glasögon blåser Nintendo’s Virtual Boy åt pipan trots att teknologin är närapå ett decennium äldre. Av förklarliga skäl kan de inte mäta sig med dagens varianter, men när det begav sig så känns det som om Sega var pionjärer när de erbjöd konsumentmarknaden denna produkt. Dagens teknikfreaks är svårimponerade, men 1987 så måste detta ha varit något riktigt speciellt. För en samlare som mig så har de iaf en given plats i hyllan 🙂

Priser för den intresserade:

Glasögonen cib kan du hitta i ok skick för mellan 1-1500:-. Mib får du slå på en tusing till. Spelen ligger på allt mellan 150-1000:- styck beroende på skick. Trots systemets brister så rekommenderar jag det varmt till varje Sega-samlare. En inblick i vad vi idag tar förgivet är alltid intressant (iaf om du frågar mig). Det är en bit retrohistoria värd att bevaras 🙂

Until next time:

//Z

Nyheter Vecka 40.

Untitled-1

Allmänna nyheter:

  • Ny kategori : “Alternativ Retro”. För dig som är retrointresserad men har en stram ekonomi. Här hamnar icke-orginalen. Flashbacks, olicensierade retrokonsoller, kinesiska piratprylar etc. De gör oftast samma grej som orginalen, men gör de det lika bra? Det kommer du att få reda på här!
  • CRT på G : Tack vare min kära flickvän så kommer jag att få en hederlig gammal Crt-tv levererad på Söndag! Med andra ord kan jag rescensera den lcd/led-inkompatibla hårdvara jag har liggandes i hyllorna. Har jag världens goaste flickvän eller? Most likely <3.

Kommande inlägg:

DSC_1690

Har en drös Mastersystem spel som ska gås igenom, däribland ovanstående som landade hos mig idag. 20-talet spel anlände under föregående månad, så ni kan nog räkna med en hel del “Replay” poster. Ska försöka varva lite med andra system för att få lite variation 🙂 Which brings me to…

DSC_1694

Jag ska göra en speciell Replay-post om just Super Mario Bros 2! Det kommer att handla om den “kända” varianten vs. det Japanska orginalet. Det är trots allt två helt olika spel, och för den som inte kan sin spelhistoria så tror jag att posten kommer att kunna bli ganska intressant. Den som lever får se!

Jag kommer att vara upptagen fram till slutet av veckan, men sen…

Tills dess:

//Z

Playstation : 20 år i Sverige!

Idag är det 20 år sedan den allra första Playstation konsollen lanserades i Sverige! 20 år! Man får lite tunnelseende när man tänker på hur snabbt tiden har gått och hur mycket marknaden utvecklats sen dess. Denna gråa (och tämligen fula) låda kommer alltid att ha en speciell plats i mitt gamerhjärta. Det var verkligen maskinen som definierade “Next Gen” för mig (och säkerligen väldigt många andra).

Playstation tog oss gamers ur en era bestående av tvådimensionella spel och skickade oss rakt in i en framtid fylld till bredden av 3d! Det kanske inte låter så stort, men på den tiden var det en massiv förändring. Visst hade det försökts tidigare på andra maskiner (med blandade resultat), men Playstation gjorde det hela definitivt: Framtiden är 3d, och den här gången fanns hårdvaran för att möjliggöra det!

Vi tar en titt på delar av historien från denna fantastiska maskin:

Många kära minnen väcks när man ser ovanstående video. Ett inte fullt lika kärt minne som poppar upp är hur mycket jag betalade för maskinen när den lanserades 🙂 Jag betalade 4400:- för den första jag köpte. Minns även att jag handlade en extra handkontroll, minneskort samt spelen Battle Arena Toshinden, Wipeout och Twisted Metal. Allt som allt hamnade prislappen på runt 6500:- eller något sådant. Det var riktigt dyrt, men så här i retrospekt så var det värt varenda krona. Så mycket roligt som jag och vänner hade med denna maskin har jag nog inte haft tidigare. Smakar det så kostar det!

Highlights:

DSC_1689

Ovanstående bild summerar det mesta för mig. Visst har jag spelat många bra spel till Playstation, men Final Fantasy VII och det första Resident Evil var revolutionerande för mig. Ett FF i 3d och introduktionen till “Survival Horror” genren naglade fast mig framför tv’n på samma sätt som första gången jag satte mig framför en dator. Jag var totalt fast i dessa två spel! Vilka favoritminnen har ni från denna maskin? Dela gärna med er av dem i FB-gruppen 🙂

Sist men inte minst kan jag inte göra annat än att gratulera Sony till framgångarna med PS. En kaxig uppstickare som förändrade spelindustrin totalt och banade väg för spelmediet på ett sätt som ingen hade kunnat förutspå. Jag är glad att jag fick vara med från början på revolutionen 🙂

//Z

Jag hade tänkt att skriva om dessa, men..

DSC_1679

..för att kunna göra det behöver jag en CRT-tv!..

Innan jag kastar mig ut bland loppmarknader och auktioner för ett leta efter en tänkte jag fråga er som tittar in på bloggen ibland om ni har någon stående? Jag är inte ute efter någon 32″ som väger lika mycket som jag, utan helst något mellan 14-19″. En hederlig tjock-tv som kan användas för att rescensera gammal hårdvara, men som enkelt kan stuvas undan när man är klar! De enda övriga krav jag har är att den ska fungera hyfsat felfritt samt ha scartingång. Har du något liknande som står och och samlar damm så får du gärna höra av dig till mig (antingen via bloggen eller via Facebook-sidan).

Jag betalar gärna en liten slant 🙂

//Z

Colecovision // Flashback.

God Kväll!

Den här gången tänkte jag knattra lite om ett system som jag har “hoppat över” tidigare. Intresset har funnits, men jag har helt enkelt inte varit motiverad nog att investera i det. Priset för en konsoll i sin orginalbox samt en bunt kompletta spel hamnar än idag på ett par tusen. Jag anser det vara lite väl saftigt för ett system som legat på min “kanske” lista. Istället har jag valt att ta en genväg och köpt en Colecovision Flashback konsoll. Vi återkommer till den senare i posten : Nu blir det reklam minsann 🙂

Stor i orden, liten på jorden?

Reklamen ovan innehåller för sin tid ganska grandiosa ord. “We bring the arcade experience home” är inget man tog lättvindigt på den tiden, och frågan är väl hur mycket sanning det låg i det? Faktiskt en hel del kan jag tala om. 1982 släpptes denna gamla klenod, och jag minns än idag hur jag såg reklam för den i tidningarna. På den tiden satt jag med mitt Intellivision och jag minns hur jag såg Colecovision som den lite yngre och kaxigare “brodern”. På något vis var den mer spännande, men att önska sig ännu ett tv-spel var i princip otänkbart på den tiden. Föga anade jag att det skulle ta 33 år innan jag fick testa apparaten. Bättre sent än aldrig, eller hur?

Orginalet vs. Flashback:

Ovan kan ni se en bild på orginalet i all sin “prakt”. Designmässigt känns den väl inte särskilt speciell, men jag gillar att man dragit inspiration till kontrollerna från just Intellivision. Något som var ganska speciellt var de expansionsmoduler som fanns att köpa till Colecovision. Några exempel kommer här:

..Ratt & gaspedal var ett inte helt vanligt tillbehör till konsollerna på den tiden..

..och ej heller en “expansionmodul” som förvandlade tv-spelet till en komplett dator..

Nu har ni tagit en titt på orginalmaskinen med tillbehör, och därmed är det dags för mig att visa snålvarianten jag köpt 😉 Den är inte riktigt lika spännande, men den är en värdig representant!

Enter Colecovision Flashback!

DSC_1667

Den ser inte mycket ut för världen i jämnförelse med sitt fullvuxna orginal (jämnför bara handkontroll vs konsoll med bilden ovan). Den har dessutom ingen cartridgeport, och ej heller några möjligheter att expanderas. Det man får är helt enkelt en avskalad Colecovision i miniatyr med 60 inbyggda spel! Frågar man mig så är det mer än tillräckligt för att man ska få sig en bra bild av vad maskinen går för 🙂

Enkelt och helt ok:

DSC_1672

Detta är vad man möts av när man startar upp maskinen; En enkel meny som presenterar spelen som finns inbyggda. Det rör sig om allt från dåtidens arkadhits, platformsspel, bilspel och mycket mer. Något som är speciellt roligt är att man har kastat med ett par hemmasnickrade spel som programmerats på 2000-talet. Skoj att se att folk fortfarande gör saker till denna gamla klenod 🙂 Vi kör ett par bilder på några av spelen.

DSC_1671

..Miner 2049’er..

DSC_1673

..Zaxxon..

Man kan inte låta bli att vara nostalgisk när man går igenom dessa gamla spel. Många gamla minnen poppar upp medan man avverkar samlingen 🙂 Som ni kan se på bilderna så är det inga moderna mästerverk vi talar om, utan robusta klassiker från en svunnen tid. Gillar man retrospel så är det här en del av himlen, och de 60 inbyggda spelen serverar en rejäl tårtbit av den.

Den tekniska biten:

(Saxat från Wikipedia)

Den som gillar teknisk mumbo jumbo förstår snart att dagens miniräknare har mer krut under huven än en Colecovision 🙂 När det begav sig så var ovanstående data faktiskt riktigt bra. Om jag återgår till jämnförelsen med Intellivision så hamnar den i skuggan av detta “monster”, något som faktiskt reflekteras väl i spelen. Colecovision är helt enkelt den yngre och kaxigare “brodern” precis som jag trodde en gång i tiden. Vi kör en film så att ni får en känsla av spelen ser ut i rörelse.

Det är klassiskt så det räcker och blir över! Det ska nämnas att långt ifrån alla “de stora” titlarna är inkluderade i Flashback-versionen. Vill man ha dem så får man gott investera i en orginalkonsoll.

Slutvärdering/Priser:

Det kaxiga uttrycket “We bring the arcade experience home” i början av posten.. stämmer det då? Jag är faktiskt böjd att hålla med, tro det eller ej! Colecovision levererar en tämligen arkadnära upplevelse från den tiden. Spelkvaliteten ligger generellt högre än både Intellivision och Atari 2600, och det känns att den har (med den tidens mått) ganska mycket kräm under huven. Jag gillar maskinen helt klart, även om jag tycker att kontrollen känns lite halvdryg ibland. Det påminner om att hålla en Intellivisionkontroll upp och ner, och det är inte alltid som fingersättningen känns helt naturlig. Förutom det är Colecovsion en trevlig bekantskap och en fin bit spelhistoria.

Priserna då..

Vill man investera i en orginalkonsoll och spel bör man vara beredd på att öppna plånboken (på vid gavel). En boxad version i hyfsat gott skick går loss på runt 1500:-, och spelen (cib) hamnar på allt från hundralappen upp till flera tusen kronor styck. Det är med andra ord en ganska brysk prissättning på orginalprylarna, och är man inte “maskinfrälst” så anser jag att det inte är värt investeringen.

Flashback versionen som jag äger är mycket snällare mot plånboken och kostar strax över 200:- (!!). Tack vare att kontrollerna är designade efter orginalen så blir känslan genuin, och de 60 spel som finns tillgängliga räcker länge. Det är rent ut sagt en skitsumma att betala för så pass mycket retromaskin. Om du skulle känna för att köpa en själv så kan du styra webbläsaren till http://www.amazon.com och skaffa ditt exemplar redan idag 🙂

Det var allt för denna gång, ha en trevlig fredag 🙂

//Stefan

ZX Spectrum Vega – Något att investera i?

 

God kväll (natt) ?!

Det är inte ofta jag gör inlägg när det handlar om retrodatorer, men jag tänkte faktiskt smyga undan från konsollfronten en sväng och babbla lite om ett “retrorevival” projekt som faktiskt snappat upp mitt intresse. Denna gång handlar det om en nylansering av en gammal dator, nämligen ZX Spectrum. Jag hade inte höjt på ögonbrynen om det hade varit en direkt kopia av den gamla burken, men den här gången handlar det om ZX Spectrum Vega : Ett fundraisat projekt där Sir Clive Sinclair (som utvecklade orginaldatorn) är involverad. Det är lite nygammalt, och faktiskt ett ganska intressant projekt.

8-bit love:

ZX Spectrum… Brings back the memories! Jag ägde aldrig någon själv, men jag hade vänner som gjorde det. Mitt tidigaste minne av en ZX Spectrum presenterade sig själv genom en sportlovsaktivitet en gång för länge sedan. Jag tror att jag var 9 eller 10 år.. Jag och en vän besökte ett ställe i stan där man hade en hel hög med Spectrumdatorer uppkopplade. På den tiden var det inte helt vanligt med hemdatorer, så för en nörd som undertecknad var detta besök himlen! Framför alla flimrande skärmar satt människor och programmerade, spelade och diskuterade. Denna lilla svarta dator med sladdriga gummiknappar var centrum för upplevelsen, och jag var fast direkt. Det som hände på skärmen var som en drog för mig. Istället för att sitta passiv och bara blänga på tv så kunde man faktiskt göra något själv. Det är naturligtvis självklarheter idag, men på den tiden (dvs runt 1984-85) så var världen inte lika digitaliserad 🙂 Man kan inte låta bli att vara lite nostalgisk.

Minnen av seghet:

Senare kom jag som sagt i kontakt med en vän som hade en ZX Spectrum 48k hemma. Jag minns än idag spänningen när vi satt och laddade spel från kassett. ZX Spectrum hade ingen dedikerad bandspelare som tex Commodore 64, utan man körde med vad som fanns tillgängligt i hushållet. Jag minns så väl att vi kopplade en gammal bergssprängare till datorn.. Det såg så sjukt rustiskt och dumt ut att det inte var klokt. Än värre var att man inte visste om spelen funkade eller inte. Att ladda ett spel via kassett på ZX Spectrum kunde med lätthet ta 10 minuter, och gick något fel så fick man inte veta det. Ni som har ägt en Commodore 64 känner till syntaxet “Load error”. Det fanns inte på denna gamla burk 🙂

Men Spectrum Vega då?

Ja, varför ZX Spectrum Vega då? Man kan med lätthet emulera sagda maskin via en pc, så varför lägga pengar på en nyproduktion av en gammal dator? För mig handlar det om nostalgi, och att grundaren av märket är inblandad. Med tanke på att projektet är fundraisat så misstänker jag att maskinen inte kommer att massproduceras (på stor skala), och därmed kommer att bli värdefull i framtiden. Jag gillar idén bakom produktionen. Man har tagit allt som varit viktigt från den gamla datorn och tryckt ner i en handkontroll. Spana in detta!

Last Words:

Jag tror nog att det här kan vara ett värdigt tillägg till min retrosamling. Jag ska dock bida min tid litegrann. Barnsjukdomar vill jag gärna ha bort, men efter det är jag mer än beredd att investera de dryga 1500:- det kostar att införskaffa sig själv ett exemplar av denna (till synes) härliga maskin. Förhoppningsvis har jag inspirerat någon annan Spectrum-nörd där ute i vårt avlånga land med denna post! 🙂

Ha en trevlig kväll:

//Z

Hobbyprojektet SmS.

DSC_1625

Post-update!

De gamla domänerna http://www.videogamecollector.org samt http://www.retrosamlaren.com fungerar inte längre. Använd https://retrosamlaren.wordpress.com tills vidare.

God Kväll!

Med lite tid över så tänkte jag ta och kluddra ner ett par rader retro! Ni som följer bloggen vet att jag inte varit särskilt aktiv, och ni vet också varför. Jag tänkte att jag skulle ändra lite på den saken framöver med “Projekt SmS”. Fram till nu har jag samlat på mig allt vad retrovärlden har att erbjuda vare sig det gäller hårdvara eller mjukvara. Det har varit riktigt roligt, men jag har länge känt att jag skulle vilja rikta in mig på någon specifik maskin. Bilden här ovan är helt klart sammanlänkad med mitt val 😉

Varför Sega Mastersystem?

Jag satt och funderade en hel del innan jag bestämde mig. Vanligast här i Sverige verkar vara att man samlar på Nes (Nintendo 8-bit) eller Snes (Super Nintendo) spel, och jag vill göra något annorlunda helt enkelt. Även ekonomiskt kändes Sega Mastersystem mer självklar, då kompletta spel till Nes & Snes i bra skick ofta är knäppdyra. Sällsynta spel har jag sett gå för över 4000:-, och det är inte så lockande för plånboken. Sist men inte minst så spelar alla fantastiska minnen naturligtvis in! När man åkte över till grannkommunen och hyrde en maskin sant ett par spel och sen spelade skiten ur dem för att få valuta för pengarna… När vi spelade Phantasy Star och satt och ritade kartor över alla grottor.. Wonderboy-serien.. R-type.. Jag skulle kunna räkna upp hur mycket som helst!

Något att bita i:

Målsättningen med detta mastodontprojekt är att skaffa en komplett uppsättning spel, samt all kringutrustning som släpptes till maskinen. Det är inget litet företag vill jag lova och jag lär nog aldrig få tag på allting, men jag tänker försöka så gott jag kan! Så vitt jag vet finns det 318 titlar till maskinen, och än så länge äger jag 37 av dem. Med andra ord så har jag långt kvar 🙂 När det gäller kringutrustning är det tack och lov inte så mycket att införskaffa. Någon ljuspistol, ett par 3d-brillor, specialkontroller.. and that’s about it. Hur som helst ska det bli kul att jobba med ett dedikerat projekt och se hur långt mitt kontaktnätverk räcker för att skaffa så många av spelen som möjligt. Jag tänker dock inte sätta någon timeframe på det hela 🙂 Wish me luck! Vi rundar av med ett par videos från då det begav sig 🙂

Sist men inte minst:

Det känns halvt meningslöst att fråga, men ; Om det är någon av er som har spel till denna härliga retromaskin i garderoben och kan tänkas sälja dem : Hör av er 🙂 Nu ska jag ta och koppla in min gamla maskin och rymma tillbaka till 80-talet en stund. Till resten av er vill jag önska en fortsatt trevlig fredag (förhoppningsvis med inslag av god öl och hämningslöst sex) 😉

//Stefan

 

Kronjuvelen i samlingen!

God Kväll!

Nu var det sanslöst länge sedan jag skrev något i den här bloggen! Det har iofs haft sina orsaker. Det har stått i princip helt och hållet stilla på samlarfronten, och under ett tag hade jag tänkt att sälja hela faderullan. Jag ändrade mig dock i sista stund när jag började fundera på hur mycket jobb jag faktiskt lagt ner på att skrapa rent världens alla hörn på digitala skatter. Någonstans tror jag att jag hade ångrat mig rejält om jag tömt arkivet (även om det hade gett mig bra med pengar). Så, med det sagt: Vi tutar vidare, även om jag kanske inte kommer att vara lika köpgalen som tidigare 😉

Kronjuvelen!

Åter till rubriken då. De som har hängt med i denna samlarblogg vet att jag äger det mesta när det gäller ren maskinvara. Eller ja, inte det mesta men bra djäkla mycket iaf 🙂 Det finns dock en sak som jag alltid önskat mig, men som jag av olika anledningar inte har kunnat skaffa : Ett eget arkadspel! Det har legat på min bucketlist sen jag var liten och spenderade mina surt förvärvade veckopengar på dessa fantastiska maskiner. Det finns mycket roliga retroprylar, men arkadmaskinerna toppar allt med råge.

Well….

DSC_1526

Nu kan jag äntligen stryka den punkten ur min bucketlist 🙂

Tack vare min käre gamle vän Mattias så äger jag nu mitt alldeles egna arkadspel. Om jag får säga det själv så har han lagt ner ett sjuhelsickes jobb på att restaurera och bygga om den gamla klenoden. Det här är den definitiva kronjuvelen i min retrosamling, och ja : Jag blir fortfarande lika lyrisk av de gamla spelen som när det begav sig. Det finns inget som slår känslan av att stå och spela på the real thing! Allt som saknas nu är en passande barstol, sen är känslan komplett 🙂

Det här är nörderi på hög nivå!

Min nivå 🙂

Åter till kabinettet, ha en trevlig helg allesammans 🙂

//Z

Veckans bunt V41!

God kväll!

Har inte hunnit skriva eftersom vi har haft vår “drygvecka” på jobbet, men med denna post tänkte jag samla ihop förra veckans paket. Det var inte bara ett kan jag lova 🙂 Tyvärr så missade jag en speciell leverans från Nya Zealand pga postproblem, men med lite tur kanske jag får chansen att skriva om den nästa vecka. Hur som helst : Vi hoppar över på ett par bilder på vad föregående vecka har bjudit på. Enjoy!

DSC_1245

En ny tavla från Nintendo föreställande ett av mina favoritspel back in the days! Ocarina of time höll mig ockuperad många timmar framför min Nintendo 64, och var ett av de tyvärr ganska få spel som gjorde maskinen stor för mig. Hur som helst så älskade jag detta spel, och att få pryda väggen med en liten bit fantastisk spelhistoria är inte helt dumt 🙂

DSC_1246

Shoppade även på mig en Nintendo “storesign” från tiden då det begav sig. Har ärligt talat ingen aning om vart jag ska hänga denna skönhet, men jag kommer nog på något! Har även funderingar på att köpa en genuin neonskylt med Nintendo’s logo och hänga i fönstret här inne (om jag får för sambon). Hon gillade den här skylten, men frågan är om hon skulle uppskatta en gasfylld skylt som fönsterlampa? Det återstår att se.

DSC_1248

Precis som förra veckan så väljer jag att fylla på spelserier som jag älskar i dess orginalversioner. Final Fantasy, Silent Hill & Resident Evil ska kompletteras till varje format, och samlingen börjar ta sig. Jag har trots allt missat ganska många spel i serien medan jag lirat på min PC. Nåja, I’ll get there! Man bör ha lite tålamod när man ska komplettera serier har jag märkt (om man inte har ändlöst med pengar på kontot).

DSC_1252

Sist men inte minst dumpar jag med ett stycke memorabilia från Aliens i form av en signerad production shot från Aliens. Carrie Henn spelade Newt i filmen som så många av oss älskar. Jag har som mål att samla signerade bilder från varje Alien-film och sen göra ett collage av dem. Än är det långt kvar, men just nu har jag fyra av skådisarnas autografer, och det lär växa med tiden. Vi får se hur det blir 🙂

Det var nog allt för den här veckan.

Ha det!

//Z