Snart så..

Untitled-1

God Kväll!

Jag får be er att ha överseende med alla förseningar med nya inlägg. Det finns saker och ting som jag vill skriva om, men jag saknar komponenter/kablage till somliga maskiner och spel till andra. Som retrosamlare har man världen som spelplan, och därmed också posten till sin nackdel. Jag önskar verkligen att allt fanns att tillgå i kära gamla Svedala, men riktigt så enkelt är det tyvärr inte 🙂 Jag återkommer när allt har behagat ramla hem i min brevlåda. Tills dess får ni tyvärr vänta!

Mvh // Stefan

Nes Mini – Eller inte.

NintendoLogo

God Kväll!

Den här gången ska vi tala om Nes Mini, eller NES Classic Edition som den kallades på marknaden. Så, vad handlade detta koncept om? Eftersom du läser denna blogg så antar jag att du känner till NES väldigt väl, och under 2016 så bestämde sig Nintendo för att släppa en modern upplaga av denna fantastiska 8-bits konsoll. Man bakade in 30 kända titlar ur Nintendo’s bibliotek i en minimal rekonstruktion av orginalkonsollen och sålde den med ett liknande upplägg från när det begav sig. Själv tycker jag att det var ett genialt drag av företaget, dels för att låta yngre människor återuppleva alla gamla godingar som lade grunden till många av dagens spel, dels för att tjäna pengar bland alla samlare av Nintendos produkter runtom i världen.

Frågan är om Nintendo själva förstod vilken efterfrågan det skulle bli på produkten?

4874058-l

Med facit i hand kan jag konstatera att så var icke fallet!

Jag minns:

Självklart var jag som retrofantast väldans sugen på att investera i denna hyllning till en av min favoritkonsoller, och överallt på nätet såg man: “Förbeställ NES Classic här!” Sagt och gjort : Självklart gjorde jag det. Det här var en produkt från Nintendo som jag gärna hade i min hylla. Det fanns bara ett litet problem : Eller ja, vid närmare eftertanke så var det nog inte så litet trots allt. Denna apparat tog slut redan via alla förbokningar. Jag vet inte riktigt hur det var runtom i världen, men i Sverige fick man pengarna återbetalade när alla företag gång på gång sa att produkten var slut i lager..trots att man förbokat.

När jag tittade närmare på försäljningssiffrorna för ett par månader sedan förstod jag snart varför. Nes Mini hade en productionrun på drygt 5 månader världen över. Under den tiden sålde man drygt 2,3 miljoner enheter. Varför Nintendo valde att avsluta tillverkningen har jag ingen aning om, men de skulle ha kunnat tjäna hur mycket pengar som helst på denna maskin. Jag anade att priserna på andrahandsmarknaden skulle gå upp.. och det rejält.

..och det hade jag rätt i..

Nes Mini introducerades för drygt $60 (give or take). Själv tycker jag att det är ett ganska ok pris för något så ikoniskt som dessutom innehåller 30 titlar som återspeglade konsollens historia. Eftermarknaden dock, är allt annat än snäll. 2-300% påslag är inte helt ovanligt verkar det som, och det är inget jag är beredd att betala!

Enter China!

DSC_2449

Innan jag ens börjar skriva den här delen av rescensionen så vill jag påpeka att jag i princip aldrig investerar i kinesiska kopior av konsoller. Jag rekommenderar det inte, och ni kommer att förstå varför under den resterande delen av texten. Den här gången gjorde jag ett undantag eftersom jag önskade se vad kineserna stoppade in i sin variant av denna legendariska återutgivning 😉

Unboxing:

DSC_2450

När jag först öppnade boxen så verkade den innehålla det jag förväntade mig. Omslaget lovade mig två kontroller, antennkabel, kompabilitet med 110/220 volt, och framför allt “Game handle of Plug and play”. Kinesiska översättningar.. gotta love ’em 😉 Perfekt tänkte jag och grävde igenom lådan! Som vanligt när man har att göra med kopior från Kina så är det nästan alltid några pitstops på vägen: Denna gång följande saker.

  1. Ingen spänningskonverterare ingick.
  2. Man hade glömt lägga med en videokabel.

Om gemene man skulle ha köpt denna konsoll så hade det nog slitits ett par testar med hår från respektives huvud, men tack och lov så hade jag reservkablar och konverterare tillgängliga. Det är dock nog så illa att man inte ens kan lägga med hårdvaran som krävs för att man ska få konsollen att fungera.

Visuella jämnförelser:

DSC_2453

Nintendo orginal vs kopian av Nes mini.

DSC_2454

Jämnförelse av kontroller. Loggan saknas naturligtvis på kopian.

Uppstart:

DSC_2458.jpg

Den som var med när det begav sig känner säkerligen igen detta. Redan då fanns många kassetter med flera hundra spel “in 1”. Denna kopia av Nes Mini är egentligen inget annan än en av dessa kassetter, fast med nyare spel på.

DSC_2457

Bland de 500 spelen som fanns tillgängliga på konsollen så fanns flertalet dubletter på minnesbankerna, vilket är så typiskt kinesiska kopior. Flera “homebrews” låg även med. Jag menar : Vem fanken har hört talas om “Super Mario 13” tex?. Med det sagt så låg hyfsat många av Nintendo’s orginalspel med, och det är väl det som gör en kopia värd att investera i om man inte har några andra val. Själv är jag dock väldigt skeptisk till röran på dessa billiga kopior, och enligt mig finns det bara ett enda val om man är tvungen att köra något som tillåter dig att preservera orginalen på hyllorna:

DSC_2461.jpg

“Everdrive N8”

Den kinesiska kopian av Nes Mini må vara väldigt billig och estetiskt tilltalande, men vill du ha totalt kommando över dina Nes-roms så är ovanstående allt du behöver. Everdrive N8 tillåter dig att dumpa dina roms på ett sd-kort och sedan köra dem via ett custom pcb i en orginal NES. Vissa skills i skär och slipningsteknik tillkommer 🙂

Slutbetyg:

Den kinesiska kopian av NES mini är..ok. Varken mer eller mindre. Jag uppskattar hårdvarans utseende och den hyfsat identiska känslan i kontrollerna. Jag gillar dock inte att man än idag stoppar in 50% skit i konsollen för att fylla ut minnet. Å andra sidan är det en billig kopia. Tro mig : Jag hade hellre rescenerat en genuin Nes Mini här, men med rådande marknadspriser så är det bara hardcore samlare som lägger ut pengarna på en genuin produkt i andra hand.

Skäms Nintendo!

//Mvh Stefan

Retrovågor.

Untitled-1

För snart ett år sedan gjorde jag min senaste post på denna blogg. Det var en simpel, rak “senaste klumpen med spel” post som på sitt eget sätt indikerade att jag hade tappat lusten att skriva om ämnet. Att tvinga fram kreativitet (i vilken form den än uppstår) brukar sällan resultera i något gott, så jag bestämde mig för att lägga det mesta av mitt retrospelsintresse åt sidan. Istället har jag ägnat mig mycket åt musik tillsammans med min flickvän. Förutom allt eget plinkande och sjungande som vi pysslat med så tog vi tag i ett projekt där vi har försökt samla ihop gamla LP-skivor som vi hade i vår ägo när det begav sig. Skitroligt ärligt talat! 🙂 Ser jag tillbaka på det år som passerat så har det helt klart gått i musikens tecken, och precis som med mitt retrosamlande så har jag fått besöka och minnas många kära platser från det förflutna genom både kropp och sinne.

The Blue Room:

Det är vad jag kallar mitt “retrorum”. Det är inte blått över huvud taget, men på nätterna när jag tänder led-lamporna och “neon” skylten från Sega så är färgen blå allt man ser innan man drar igång någon av skärmarna där inne. Det är ett rum som jag passerat många ggr under detta år, men inte lagt så mycket vikt vid. Jag vågar nästan påstå att min katt varit mer aktiv där inne än jag (då han älskar att håra ner min Space Invaders matta). Själv har jag nog mest spatserat igenom rummet på väg till köket för att mata ovan nämnda varelse, eller för att spela något på min Xb1 (som konstigt nog huserar där inne). Ett par gånger under året som gått funderade jag tom på att kanske sälja av allt, men någonstans inom mig så visste jag att jag skulle ångra mig djupt om jag fullföljde den tanken. Någonting man alltid har älskat tenderar till att smyga sig på en igen och igen, och jag vet hur djupt retrogaming ligger i mitt hjärta.

Drömmar:

För ungefär 14 dagar sedan så tog lågan fyr igen. Inte för att jag spontant kände för att tömma hela plånkan på retroprylar, eller för att jag faktiskt medvetet kände för det. Det hela började med att jag drömde om en gammal video jag gjorde till en grupp med samma intresse som undertecknad. I den videon hade jag det mesta av mitt Blue Room aktiverat : 7 konsoller var igång samtidigt på sina respektive skärmar, det iskalla och smått futuristiska ljuset låg i bakgrunden till en kakafoni av musik och ljudeffekter.. och där i mitten satt jag. Just det minnet kickade igång inpirationen igen. Att sitta där inne i en miljö som påminde om arkadhallarna när det begav sig : En overklig känsla 🙂

Relaunch:

Jag minns att jag vaknade med en vilja att återigen vilja gå in i mitt Blue Room. Det fanns mer att skriva om, mer att hämta. Det fanns återigen en längtan efter att ägna sig åt den delen av min värld. Jag kommer ihåg att jag sömndrucken vinglade in i rummet och log.

Det var dock inte bara jolly thoughts.

“Det här kommer ta mig två dagar att damma av”, var den första tanke som rann genom knoppen på mig, sen gick jag därifrån.

Nu, drygt två veckor senare sitter jag här och skriver i bloggen. Jag går mellan datorn och mitt Blue Room. Jag dammar och sorterar. Beställningar har landat, och fler är på väg in. Jag känner inspiration att skriva, att testa och fortsätta att uppleva gamla härliga minnen. Jag konstaterar att jag sitter här med ett snett leende på läpparna.

Det är allt som behövs när hjärta och intresse går hand i hand 🙂

Med det så önskar jag er god kväll.

//Stefan

 

 

VGC 2016 – Planering & Inriktning!

Untitled-1

God Kväll!

Nu var det länge sedan jag skrev något i denna blogg! Jag skulle tom kunna sträcka mig till att säga att det var alldeles för länge sedan, men precis som ni alla vet så tenderar det vardagliga livet till att ta sin rättmätiga plats över tillvaron (vare sig man önskar det eller ej). Det har varit väldigt mycket att ta hand på det privata planet den senaste tiden, men from nu ska jag nog kunna ägna lite seriös tid åt denna blogg och vad den faktiskt handlar om : Hoarding av maskiner och mjukvara! 2015 har vi lämnat bakom oss, och nu ska vi istället rikta in oss på 2016 : Året där jag troligtvis kommer att slå in på en ny bana i samlandet av digitalt kulturella “artefakter”. Jag känner att jag behöver skifta fokus, skapa lite balans mellan gammalt och “nytt”. Vad jag har planerat för detta år finner i här nedan, och precis som vanligt så spänner ni fast er i kontorsstolarna och hänger med, eller hur?

En tillbakablick på 2015:

Föregående år var tveklöst ett av de mest inaktiva på samlarfronten. Tack vare (minst sagt) kraftiga förändringar i mitt liv så tappade jag kontakten helt med min hobby, så till den milda grad att jag tänkte sälja av hela faderullan och investera i något annat. Lyckligtvis så rätade livet upp sig på alla sätt och vis, och någonstans runt juni månad så fann jag “kärleken” till det digitala arkiverandet igen 😉 Jag startade upp ett enda seriöst samlarprojekt under andra halvan av 2015 : Att ge mig in på ett aktivt jagande av titlar till Sega Mastersystem. Det var faktiskt riktigt roligt att jaga världen runt efter bra deals på på olika spel och tillbehör. Hur det gick kan jag sammanfatta på bilden här nedan:

DSC_1958

För att göra en lång historia kort : 64 samlade titlar av totalt 318 släppta är inte så illa på den tidsrymd jag använt. Fick även tag på företagets Light Phaser samt 3d-glasögon i sina respektive orginalkartonger. Allt som allt : Ett resultat som jag är nöjd med 🙂 Under 2016 kommer jag att fortsätta samlandet av titlar till detta system, men jag kommer nog inte att göra det på lika aktiv nivå. Under testspelandet av titlarna blev jag påmind om hur pass ojämn SMS faktiskt var i kvaliteten på titlarna, och ja.. Det känns svårare att investera pengar i ett komplett bibliotek med titlar till ett system när man vet att det finns en ganska betydande mängd spel som är “meh”.. Vi får se hur det går!

Höjdpunkt 2015:

Det finns bara en, och jag är tveksam till att något kommer att slå den i framtiden: Samlingens absoluta kronjuvel 🙂

DSC_1964

Jag har älskat arkadspel ända sedan barnsben (Centipede var mitt första när jag var i 6-års åldern). Att äga ett alldeles eget renoverat exemplar från när det begav sig är en pojkdröm som inte kan mätas med många andra saker :). Investeringen har varit värd varenda krona, då denna maskin gått varm stup i kvarten sedan inköpet.

2015 innehöll inte så mycket mer på just själva samlingsfronten (även om jag hade tankar på fler investeringar). Det var ett par “njae” projekt som jag blåste av då det inte kändes motiverat att investera summorna som krävdes.

2016 – Mot framtiden?

Jag tänkte börja året med att investera i en Vampire 060 accelerator samt en Gotek drive till min Amiga 600, men jag blåste av det projektet då det finns en sak som jag behöver mer : Fysiskt lagringsutrymme för konsoller och spel! Har beställt en bastant pjäs som ska ersätta utrymmet där jag hade en skärm samt 9 konsoller inkopplade. Förhoppningsvis ger det mig lite mer expansionsutrymme, och som bonus kan jag flytta en av tv-apparaterna till sovrummet på permanent basis. Kan knappt vänta på att få lite mer utrymme och ordning i hyllorna 🙂 Förhoppningsvis kan jag sätta igång med “omstruktureringen” om en vecka eller så!

Spelen då?

Ärligt talat så tänker jag göra något annorlunda det här året. Istället för att sikta in mig på riktigt gamla maskiner och spel så tänker jag ta sikte på Ps3 samt Xbox360! Varför? Retro är det då rakt inte, men jag har missat så många bra titlar under den eran att jag tänkt att ta igen en del av det nu. Priserna på spel till ovanstående konsoller är riktigt gynnsamma, och för mig handlar det troligtvis om många roliga timmar framför maskinerna för en smal penningsumma. Självfallet kommer jag att hålla utkik efter intressanta retroinvesteringar, men jag kommer inte att göra det till ett primärt intresse under detta år. Det enda retroprojektet jag kommer att hålla aktiva ögon på är Sega Mastersystem.

Försäljning av retroprylar:

I början av min “samlarkarriär” hade jag även intresse för saker och ting relaterade till film/musikindustrin, men då jag helt och hållet övergett den genren till förmån för “everything gaming” så har jag bestämt mig för att sälja av en del gamla prylar. Jag postar en bild och lite info om respektive pryl här och nu. Kanske någon av er är intresserad av dylika ting?

DSC_1965

Vi går igenom sakerna från vänster till höger (rad 1->2):

  • Nightmare on Elm Street Deluxe replica glove (licensierad, nyskick) : 500:-
  • Flat Eric (från Levisreklamen) Mint in Box : 800:-
  • Alien Face Hugger 1:1 scale (Tsukuda Hobby 1995) : 1500:-
  • Alien Manequin toy Reel Toys : Bud från 300:-
  • Alien vs. Predator sculpted skull : Bud från 500:-
  • Friday the 13th part IV mask replica : 400:-
  • Alien vs. Predator (Predator mask Replica) : 400:-
  • Carrie Henn signerat foto (Newt från Aliens) : 500:-
  • Signerat produktionsfoto från första Alienfilmen (Sigourney Weaver, Yaphet Kotto, Harry Dean Stanton, kommer med äkthetsintyg). Bud från 2500:-
  • Fullständigt manus till första Alienfilmen signerat av Ridley Scott (kommer med äkthetsintyg). Bud från 2500:-

Har mer prylar från tex Hellraiser, Evil Dead etc, men vi börjar med dessa. För den som är intresserad av spelrelaterat material har jag tillgång till plushies/actionfigures/musmattor från World of Warcraft, samt en banankartong full med Magic-kort (dock icke Alpha/Beta/UL/AN/AQ/DK/LG då dessa är sålda för länge sedan). Den som är intresserad får höra av sig! Värt att veta på förhand är att jag inte kommer att pruta över huvud taget. Är du snål så får du vänligen vända dig någon annanstans.

De sista orden:

Jag får väl önska mina läsare ett trevligt år i retrokulturens tecken. Jag hoppas att ni får ut det ni önskar av det som en gång var 🙂

DSC_1971

Adjö från min lilla blogghörna för denna gång 🙂

//Stefan

 

The Retrogasm I

DSC_0651

..oh yeah..

Tack vare en japansk vän till mig kunde jag äntligen sparka igång mitt Neo Geo under dagen. Ärligt talat : Det finns inget som slår att lira ett riktigt arkadspel på hemmaplan. Känslan av att ens ta i en Neo Geo kassett är helt sjuk. Den är mer än dubbelt så stor och tung som en vanlig Nintendo 8-bit motsvarighet. Man har verkligen en bit arkadhistoria i handen.. awesome 🙂

//Stefan

Props från en galen värld – Evil Dead II.

Dubbelpost även idag!

Jag skriver så länge prylarna behagar ramla in, och för att förbereda er så kommer det att bli ett glapp ganska snart. Jag tänker inte överskrida min fastslagna budget (om det inte dyker upp något fantastiskt) 😉 Hur som haver : En av mina absoluta favoriter på “the silver screen” är Evil Dead serien. Med Sam Raimi bakom kameran, Bruce Campbell framför, samt en hord av vansinniga monster så kan inte mycket gå fel, eller hur? Serien är ju trots allt ganska unik. Humor blandas med vansinne och äckel på ett sätt som iaf enligt mig är ganska ovanligt i genren. Det här är filmer man kan se om flera gånger, om inte annat för att introducera ännu ett offer för kalopsen som är Evil Dead!

Me want memorabilia!

Något slags fysiskt minne har jag alltid önskat att få äga från dessa filmer, så jag gjorde slag i saken och kontaktade en firma i USA som säljer handgjorda masker från diverse skräckfilmer. Det är inte tal om något orginal från filmen, men jag kände att jag ville ha något välgjort från folk som kan sina grejor. Monstret ovan var det jag var ute efter, och för en “hyfsad” summa cash så skulle jag få den gjord direkt på beställning. Nu fick jag ju inte slem, blod och annat äckel på köpet, men så här ser den ut iaf:

Evil dead II

Fick just infon från USA om att den var klar och skickad 🙂

Dags att vänta de 7-10 dagar det tar för skallen att ta sig hit. Nu har jag iaf ett minne från en av filmerna, och det är aldrig för sent att dränka den i glycerin och karamellfärg för att få den att se lite mer autentisk ut 🙂 Ännu ett uppväxtminne preserverat. A thousand more to go!

Tack för att ni läste!

Mvh // Stefan

Handsken som skrämde skiten ur mig.

memorabilia

Post #2 för kvällen!

Tanken med den här bloggen var att jag sparsamt skulle posta intressanta retroartiklar i min ägo över en lång tid, men idag känner jag mig riktigt inspirerad så jag tror att jag bjuder på en post till. Den här gången handlar det om memorabilia från filmer, och specifikt från “Terror på Elm Street” serien. Vi som växte upp med serien minns säkerligen hur skraja vi var för Freddy Krueger och hans ondska. Jag minns de tre första filmerna med fasa, men på samma gång så älskade jag den coola karaktären Freddy. Hur elak som helst, men alltid cool och med punchlines som fick en tonåring som mig (vid den tiden) att nästan hoppas på att han klippte ett offer till innan filmen var slut. Mest av allt minns jag dock att jag ville ha den där skitcoola handsken med knivarna på som han skivade alla sina offer med.

Flash Forward 28 years, well paid job, nice wife, stiff dick and still remembering:

Hey it's me!

Där har ni den!

New Line Cinemas egen deluxe mold av Freddy Kruegers djävligt vassa vante! Det vansinniga fotot på mig själv bjuder jag på i all min nördighet. Jag har nog aldrig haft något så djäkla obekvämt på min hand i hela mitt liv, men nu har jag den iaf. Tyg, brons och metall i ett ruggigt obekvämt plagg! Den är helt klart gjord för människor med längre fingrar än mig (Robert Englund någon?). Hur som helst : Ännu en dröm från mina tonår uppfylld : Att äga ett så genuint ex som möjligt av handsken från de legendariska filmerna.

Puts a smile on my face 🙂

Säkerligen ert också, eller hur?

Mvh:

//Stefan