VGC 2016 – Planering & Inriktning!

Untitled-1

God Kväll!

Nu var det länge sedan jag skrev något i denna blogg! Jag skulle tom kunna sträcka mig till att säga att det var alldeles för länge sedan, men precis som ni alla vet så tenderar det vardagliga livet till att ta sin rättmätiga plats över tillvaron (vare sig man önskar det eller ej). Det har varit väldigt mycket att ta hand på det privata planet den senaste tiden, men from nu ska jag nog kunna ägna lite seriös tid åt denna blogg och vad den faktiskt handlar om : Hoarding av maskiner och mjukvara! 2015 har vi lämnat bakom oss, och nu ska vi istället rikta in oss på 2016 : Året där jag troligtvis kommer att slå in på en ny bana i samlandet av digitalt kulturella “artefakter”. Jag känner att jag behöver skifta fokus, skapa lite balans mellan gammalt och “nytt”. Vad jag har planerat för detta år finner i här nedan, och precis som vanligt så spänner ni fast er i kontorsstolarna och hänger med, eller hur?

En tillbakablick på 2015:

Föregående år var tveklöst ett av de mest inaktiva på samlarfronten. Tack vare (minst sagt) kraftiga förändringar i mitt liv så tappade jag kontakten helt med min hobby, så till den milda grad att jag tänkte sälja av hela faderullan och investera i något annat. Lyckligtvis så rätade livet upp sig på alla sätt och vis, och någonstans runt juni månad så fann jag “kärleken” till det digitala arkiverandet igen 😉 Jag startade upp ett enda seriöst samlarprojekt under andra halvan av 2015 : Att ge mig in på ett aktivt jagande av titlar till Sega Mastersystem. Det var faktiskt riktigt roligt att jaga världen runt efter bra deals på på olika spel och tillbehör. Hur det gick kan jag sammanfatta på bilden här nedan:

DSC_1958

För att göra en lång historia kort : 64 samlade titlar av totalt 318 släppta är inte så illa på den tidsrymd jag använt. Fick även tag på företagets Light Phaser samt 3d-glasögon i sina respektive orginalkartonger. Allt som allt : Ett resultat som jag är nöjd med 🙂 Under 2016 kommer jag att fortsätta samlandet av titlar till detta system, men jag kommer nog inte att göra det på lika aktiv nivå. Under testspelandet av titlarna blev jag påmind om hur pass ojämn SMS faktiskt var i kvaliteten på titlarna, och ja.. Det känns svårare att investera pengar i ett komplett bibliotek med titlar till ett system när man vet att det finns en ganska betydande mängd spel som är “meh”.. Vi får se hur det går!

Höjdpunkt 2015:

Det finns bara en, och jag är tveksam till att något kommer att slå den i framtiden: Samlingens absoluta kronjuvel 🙂

DSC_1964

Jag har älskat arkadspel ända sedan barnsben (Centipede var mitt första när jag var i 6-års åldern). Att äga ett alldeles eget renoverat exemplar från när det begav sig är en pojkdröm som inte kan mätas med många andra saker :). Investeringen har varit värd varenda krona, då denna maskin gått varm stup i kvarten sedan inköpet.

2015 innehöll inte så mycket mer på just själva samlingsfronten (även om jag hade tankar på fler investeringar). Det var ett par “njae” projekt som jag blåste av då det inte kändes motiverat att investera summorna som krävdes.

2016 – Mot framtiden?

Jag tänkte börja året med att investera i en Vampire 060 accelerator samt en Gotek drive till min Amiga 600, men jag blåste av det projektet då det finns en sak som jag behöver mer : Fysiskt lagringsutrymme för konsoller och spel! Har beställt en bastant pjäs som ska ersätta utrymmet där jag hade en skärm samt 9 konsoller inkopplade. Förhoppningsvis ger det mig lite mer expansionsutrymme, och som bonus kan jag flytta en av tv-apparaterna till sovrummet på permanent basis. Kan knappt vänta på att få lite mer utrymme och ordning i hyllorna 🙂 Förhoppningsvis kan jag sätta igång med “omstruktureringen” om en vecka eller så!

Spelen då?

Ärligt talat så tänker jag göra något annorlunda det här året. Istället för att sikta in mig på riktigt gamla maskiner och spel så tänker jag ta sikte på Ps3 samt Xbox360! Varför? Retro är det då rakt inte, men jag har missat så många bra titlar under den eran att jag tänkt att ta igen en del av det nu. Priserna på spel till ovanstående konsoller är riktigt gynnsamma, och för mig handlar det troligtvis om många roliga timmar framför maskinerna för en smal penningsumma. Självfallet kommer jag att hålla utkik efter intressanta retroinvesteringar, men jag kommer inte att göra det till ett primärt intresse under detta år. Det enda retroprojektet jag kommer att hålla aktiva ögon på är Sega Mastersystem.

Försäljning av retroprylar:

I början av min “samlarkarriär” hade jag även intresse för saker och ting relaterade till film/musikindustrin, men då jag helt och hållet övergett den genren till förmån för “everything gaming” så har jag bestämt mig för att sälja av en del gamla prylar. Jag postar en bild och lite info om respektive pryl här och nu. Kanske någon av er är intresserad av dylika ting?

DSC_1965

Vi går igenom sakerna från vänster till höger (rad 1->2):

  • Nightmare on Elm Street Deluxe replica glove (licensierad, nyskick) : 500:-
  • Flat Eric (från Levisreklamen) Mint in Box : 800:-
  • Alien Face Hugger 1:1 scale (Tsukuda Hobby 1995) : 1500:-
  • Alien Manequin toy Reel Toys : Bud från 300:-
  • Alien vs. Predator sculpted skull : Bud från 500:-
  • Friday the 13th part IV mask replica : 400:-
  • Alien vs. Predator (Predator mask Replica) : 400:-
  • Carrie Henn signerat foto (Newt från Aliens) : 500:-
  • Signerat produktionsfoto från första Alienfilmen (Sigourney Weaver, Yaphet Kotto, Harry Dean Stanton, kommer med äkthetsintyg). Bud från 2500:-
  • Fullständigt manus till första Alienfilmen signerat av Ridley Scott (kommer med äkthetsintyg). Bud från 2500:-

Har mer prylar från tex Hellraiser, Evil Dead etc, men vi börjar med dessa. För den som är intresserad av spelrelaterat material har jag tillgång till plushies/actionfigures/musmattor från World of Warcraft, samt en banankartong full med Magic-kort (dock icke Alpha/Beta/UL/AN/AQ/DK/LG då dessa är sålda för länge sedan). Den som är intresserad får höra av sig! Värt att veta på förhand är att jag inte kommer att pruta över huvud taget. Är du snål så får du vänligen vända dig någon annanstans.

De sista orden:

Jag får väl önska mina läsare ett trevligt år i retrokulturens tecken. Jag hoppas att ni får ut det ni önskar av det som en gång var 🙂

DSC_1971

Adjö från min lilla blogghörna för denna gång 🙂

//Stefan

 

Colecovision // Flashback.

God Kväll!

Den här gången tänkte jag knattra lite om ett system som jag har “hoppat över” tidigare. Intresset har funnits, men jag har helt enkelt inte varit motiverad nog att investera i det. Priset för en konsoll i sin orginalbox samt en bunt kompletta spel hamnar än idag på ett par tusen. Jag anser det vara lite väl saftigt för ett system som legat på min “kanske” lista. Istället har jag valt att ta en genväg och köpt en Colecovision Flashback konsoll. Vi återkommer till den senare i posten : Nu blir det reklam minsann 🙂

Stor i orden, liten på jorden?

Reklamen ovan innehåller för sin tid ganska grandiosa ord. “We bring the arcade experience home” är inget man tog lättvindigt på den tiden, och frågan är väl hur mycket sanning det låg i det? Faktiskt en hel del kan jag tala om. 1982 släpptes denna gamla klenod, och jag minns än idag hur jag såg reklam för den i tidningarna. På den tiden satt jag med mitt Intellivision och jag minns hur jag såg Colecovision som den lite yngre och kaxigare “brodern”. På något vis var den mer spännande, men att önska sig ännu ett tv-spel var i princip otänkbart på den tiden. Föga anade jag att det skulle ta 33 år innan jag fick testa apparaten. Bättre sent än aldrig, eller hur?

Orginalet vs. Flashback:

Ovan kan ni se en bild på orginalet i all sin “prakt”. Designmässigt känns den väl inte särskilt speciell, men jag gillar att man dragit inspiration till kontrollerna från just Intellivision. Något som var ganska speciellt var de expansionsmoduler som fanns att köpa till Colecovision. Några exempel kommer här:

..Ratt & gaspedal var ett inte helt vanligt tillbehör till konsollerna på den tiden..

..och ej heller en “expansionmodul” som förvandlade tv-spelet till en komplett dator..

Nu har ni tagit en titt på orginalmaskinen med tillbehör, och därmed är det dags för mig att visa snålvarianten jag köpt 😉 Den är inte riktigt lika spännande, men den är en värdig representant!

Enter Colecovision Flashback!

DSC_1667

Den ser inte mycket ut för världen i jämnförelse med sitt fullvuxna orginal (jämnför bara handkontroll vs konsoll med bilden ovan). Den har dessutom ingen cartridgeport, och ej heller några möjligheter att expanderas. Det man får är helt enkelt en avskalad Colecovision i miniatyr med 60 inbyggda spel! Frågar man mig så är det mer än tillräckligt för att man ska få sig en bra bild av vad maskinen går för 🙂

Enkelt och helt ok:

DSC_1672

Detta är vad man möts av när man startar upp maskinen; En enkel meny som presenterar spelen som finns inbyggda. Det rör sig om allt från dåtidens arkadhits, platformsspel, bilspel och mycket mer. Något som är speciellt roligt är att man har kastat med ett par hemmasnickrade spel som programmerats på 2000-talet. Skoj att se att folk fortfarande gör saker till denna gamla klenod 🙂 Vi kör ett par bilder på några av spelen.

DSC_1671

..Miner 2049’er..

DSC_1673

..Zaxxon..

Man kan inte låta bli att vara nostalgisk när man går igenom dessa gamla spel. Många gamla minnen poppar upp medan man avverkar samlingen 🙂 Som ni kan se på bilderna så är det inga moderna mästerverk vi talar om, utan robusta klassiker från en svunnen tid. Gillar man retrospel så är det här en del av himlen, och de 60 inbyggda spelen serverar en rejäl tårtbit av den.

Den tekniska biten:

(Saxat från Wikipedia)

Den som gillar teknisk mumbo jumbo förstår snart att dagens miniräknare har mer krut under huven än en Colecovision 🙂 När det begav sig så var ovanstående data faktiskt riktigt bra. Om jag återgår till jämnförelsen med Intellivision så hamnar den i skuggan av detta “monster”, något som faktiskt reflekteras väl i spelen. Colecovision är helt enkelt den yngre och kaxigare “brodern” precis som jag trodde en gång i tiden. Vi kör en film så att ni får en känsla av spelen ser ut i rörelse.

Det är klassiskt så det räcker och blir över! Det ska nämnas att långt ifrån alla “de stora” titlarna är inkluderade i Flashback-versionen. Vill man ha dem så får man gott investera i en orginalkonsoll.

Slutvärdering/Priser:

Det kaxiga uttrycket “We bring the arcade experience home” i början av posten.. stämmer det då? Jag är faktiskt böjd att hålla med, tro det eller ej! Colecovision levererar en tämligen arkadnära upplevelse från den tiden. Spelkvaliteten ligger generellt högre än både Intellivision och Atari 2600, och det känns att den har (med den tidens mått) ganska mycket kräm under huven. Jag gillar maskinen helt klart, även om jag tycker att kontrollen känns lite halvdryg ibland. Det påminner om att hålla en Intellivisionkontroll upp och ner, och det är inte alltid som fingersättningen känns helt naturlig. Förutom det är Colecovsion en trevlig bekantskap och en fin bit spelhistoria.

Priserna då..

Vill man investera i en orginalkonsoll och spel bör man vara beredd på att öppna plånboken (på vid gavel). En boxad version i hyfsat gott skick går loss på runt 1500:-, och spelen (cib) hamnar på allt från hundralappen upp till flera tusen kronor styck. Det är med andra ord en ganska brysk prissättning på orginalprylarna, och är man inte “maskinfrälst” så anser jag att det inte är värt investeringen.

Flashback versionen som jag äger är mycket snällare mot plånboken och kostar strax över 200:- (!!). Tack vare att kontrollerna är designade efter orginalen så blir känslan genuin, och de 60 spel som finns tillgängliga räcker länge. Det är rent ut sagt en skitsumma att betala för så pass mycket retromaskin. Om du skulle känna för att köpa en själv så kan du styra webbläsaren till http://www.amazon.com och skaffa ditt exemplar redan idag 🙂

Det var allt för denna gång, ha en trevlig fredag 🙂

//Stefan

Amiga CD32 – En dator blir till konsoll.

(reviderad post)

God kväll på er!

Idag ska vi ta en titt på en udda produkt producerad av ett av mina favoritföretag : Commodore! Maskinen det kommer att handla om är Amiga CD32 och vad den försökte åstadkomma under sin väldigt korta livslängd. Trots att maskinen inte var någon storsäljare är jag en total sucker för allt som Commodore någonsin har pruttat ur sitt regnbågsfärgade anus, och därmed har deras CD32 en ganska given plats i min konsollsamling. Jag hoppas att ni kommer att uppskatta rescensionen! Vi börjar som vanligt med lite lanseringsreklam för produkten för att ni ska få en hum om vad man hade för idéer 🙂

Project Spellbound:

Så hette maskinen innan sin lansering under September 1993. Fram till dess hade Commodore nästan uteslutande sysslat med hemdatorer (med undantag för C64 GS). Man hade skördat stora framgångar med sin Amiga 1200 (som var THE hemdator back then), men tydligen bestämde man sig för att expandera sin närvaro hela vägen in i konsollträsket. Sagt och gjort : Man tog en Amiga 1200, rev ur tangentbord och mus, lade till en cd-spelare, skapade en synnerligen udda handkontroll och förpackade det hela i en bunt grå hårdplast. Här nedan har vi en bild på resultatet!

DSC_1188

“The world’s first 32-bit CD games console”:

Så kallade Commodore stolt denna “konsolliderade” Amiga 1200. Sanningen är förvisso att en maskin som heter FM Towns Marty hann ungefär 7 månader före. Det var en obskyr Japansk maskin som var en blandning mellan 16 och 32-bit, så egentligen kanske man kan ge Amiga segern där. Den kördes ju trots allt i ett fullständigt 32-bits system. Hur som helst : Vad ville man då åstadkomma med denna maskin? Självklart önskade man ta en del av den vid tillfället explosiva marknaden för cd-baserade konsoller. Man ville slåss med 3DO, Atari Jaguar, Philips CD-i, Sega Mega CD unt so weiter. De som var med under konsollkrigen på 90-talet vet precis vad jag talar om. Vi konsumenter blev överösta av nya system, och enligt Commodore så skulle deras CD32 vara “the weapon of choice” för framtiden. Jag är dock inte så säker på att Commodore hade tänkt igenom hur man skulle utmärka sig i konsollträsket förutom med råstyrka under huven. Förvirringen hos företaget kommer att bli tydligare under tiden jag fortsätter rescensionen. Innan vi kör vidare med nästa underrubrik bjuder jag på en bild av kartongen till konsollen (mest för att ni ska få se hur många tuffa fakta man försökte få in på den).

DSC_1181

Att försvara ett kungligt arv:

Jag är lite biased när det gäller just produkter från Commodore, men just i det här fallet känner jag att ledningsgruppen hostade lite extra när man lanserade denna konsoll. Vilken var målpubliken? Man lanserade SCSI-drives som förvandlade en Amiga 1200 till en CD-32. Varför behövdes denna konsoll över huvud taget? Var det publiken som inte fattade hur man använde datorn som var målet? Ägare av datorer från Commodore visste oftast precis vad de gjorde, så jag blir lite förvirrad. Att försöka snärja konsollpubliken under 90-talet borde ha framstått som omöjligt, men mitt favoritföretag tänkte tydligen inte på det. Än mer grumligt blev det när man till stor del producerade portningar av de mest vanliga Amiga-spelen utan några direkta ändringar. Man kanske lade till lite musik eller ett par videos. Att man helt plötsligt hade tillgång till 100x lagringsutrymmet jämnfört med floppys verkade inte vara en prioritet hos Commodore. Man kanske kan fråga sig : Varför gjorde man då den här konsollen?

Som ni kan se så lämnas man förundrad över frågan jag just ställde. Amigan kunde inte producera realistisk och snabb 3d-grafik. Den hamnade i kölvattnet när Playstation och Saturn kom ut. Vad den däremot hade för sig var att flera av de bästa Amiga-titlarna fick sig en facelift som hette duga. Man adderade tal till tex “Simon the Sorcerer” & “Beneath a Steel Sky” : Spel som vi Amigafreaks redan älskade fick ett extra djup, men tyvärr var det allt. Amiga CD32 sålde knappt 100000 exemplar i Europa, och Commodore gick under strax efter detta (om mitt minne inte sviker mig). Amiga CD32 var den sista konsollen från giganten som jag lärt mig att älska under hela min uppväxt.

Jag vill ändå köpa en, eller hur?

För freaks som älskar Commodore är det här en gjuten del i samlingen. Den är definitivt inte vanlig, och att få tag på en är därmed är inte helt lätt. Du får räkna med runt 2500:- för konsollen med kartong och allt (i fint skick). Ska du expandera med SX1 (multimedia modul) så får du betala 4000:- till. Å andra sidan sett kan du bygga en komplett dator av den om du gör det. En fingervisning är att försöka komma över en PAL-variant. Den som jag har är en NTSC från USA (ovanlig variant). 80% av allt Amiga-material är PAL-anpassat, och jag har fått köra med hacks till höger och vänster för att få min egen maskin att fungera utan konstiga buggar. Är du en Commodore fanatiker så är det här iaf maskinen du söker. Lycka till!

//Z

SD2IEC – Återuppliva din gamla C-64!

 

God Eftermiddag!

Idag tänkte jag att vi skulle damma av våra gamla C-64’or (förutsatt att man har någon kvar dvs). Denna “folkdator” lever faktiskt kvar än idag, över 30 år efter sin lansering. Det är ganska fantastiskt tycker jag, och att titta på produkterna av folks programmerande av den år 2014 får mig att förstå hur mycket man faktiskt kan vrida ur en sån gammal relik. Hur som helst : Man kanske kan fråga sig varför jag inte bara startar upp en emulator och kör alla gamla spel/demos etc via den? Nerdcore är svaret! Att sätta sig ner med sin gamla orginalmaskin är en känsla som inte går att slå, och tillbehöret till maskinen som jag ska recsensera idag underlättar handhavandet rejält! SD2IEC heter mojängen, och nu ska jag berätta varför man som retronörd bör ha en i sin ägo: Sitt kvar!

From wobbly to solid:

DSC_0927

Känns den igen? Man bör ha några år på nacken för att ha upplevt en 5¼ diskettstation! Disketterna var stora, vobbliga, sköra och rymde dessutom i princip absolut ingenting med dagens mått mätt. Ovanpå diskettstationen kan vi se prylen som denna rescension ska handla om, nämligen SD2IEC! Den är liten, coolt designad och tar med sig din gamla dator in i rätt årtusende (åtminstone till viss del). Så, vad är det här för en liten mojäng då? En hårddisk för C-64? Ja, svaret ligger ganska nära sanningen.

DSC_0930

Den lilla apparaten är egentligen inte mycket mer än en emulerad 1541-diskettstation, fast med nutida lagringsmedium. Du kan dumpa hela C-64’ans spelbibliotek på ett och samma SD-kort, enkelt koppla upp mojängen till din gamla dator och sen köra. Allt sköts via en enkel filhanterare! För mig som fullkomligen älskar att sitta och spela på orginalmaskiner var den här lilla prylen en skänk från ovan.

DSC_0935

..Cybernoid 2..

DSC_0948

..The last Ninja 2..

Är SD2IEC “foolproof” då?

Nej, det är den inte! Det vore inte rättvist att presentera den som den slutgiltiga masslagringslösningen till C-64. Väldigt många spel fungerar, men inte alla. Spel som kräver 100% “true drive emulation” kommer troligtvis inte att hoppa igång. Dessa är dock inte så många (enligt tillverkaren själv). Det finns lösningar som liknar SD2IEC som har just denna fullständiga emulering, men då sticker priserna iväg ganska rejält. Efter mina egna tester kan jag iaf konstatera att det allra mesta fungerar utan problem. Än bättre är att maskinen stödjer format som emulatorerna kör (D64,D81,D71 osv), så du behöver inte göra mer än att tanka hem prylarna från nätet. Det blir lite extra krånglande när det gäller spel som ligger på fler disketter, men det är inget som den händige inte fixar. Helt klart värt det om du frågar mig!

DSC_0947

Ekonomi!

SD2IEC finns i en hel hög med varianter, men riktpriset är runt 450:- (give or take). Lösningen är som jag beskrev ovan inte perfekt, men helt klart prisvärd om du som jag gillar att spela retrospel på “the real stuff”. Det finns inte mycket som går upp mot att sitta med en hederlig microswitchad joystick och hamra sig fram genom halvt omöjliga spel på den där lite lagomt gryniga skärmen.. och bara minnas! För retronörden är den här mackapären ett måste 🙂 Ett jättepack datorhistoria i pyttlelitet format!

//Stefan