ScummVM – Klassiska äventyr revisited! (del 2/2)

God Kväll!

Föregående delpost handlade om mina första “möten” med äventyrsgenren, och i denna avslutande del ska vi tala lite om hur man kan spela dessa klassiker på en modern PC. Verktyget vi ska bekanta oss med heter ScummVM och är det absolut enklaste sättet att återbekanta sig med alla härliga titlar från forntiden 🙂 Jag bjuder på lite länkar så att ni som vill kan komma igång redan om ett par minuter.

Programmet:

Klicka här för att komma till sidan för nedladdningar. Välj din plattform, tanka hem och installera.

När du startar upp programmet så kommer du att mötas av följande skärm:

Scummvmstart

Som ni kan se så har jag redan några favoriter tillagda i listan. Jag började med att titta på listan över kompatibla spel, och den kan ni kika på här. Har du hittat någon favorit? När du väl har gjort det så kan du surfa vidare till denna site och söka efter det. Alla spel på sidan räknas som abandonware och är därmed helt lagliga att plocka hem och använda. Jag vill tillägga att inte alla spel som ScummVM stöder räknas till den kategorin, så har du otur så kanske din favorit inte kan hittas på sidan jag länkade. Nåja, vet du hur man använder Google så är det inga större problem att hitta precis vad som helst. 😉

Nåväl, när du väl hittat ett spel så är det bara att tanka hem det och packa upp det i valfri mapp (lämpligen kan du skapa undermappar på samma ställe som du installerade ScummVM).

Nu ska vi bara lägga till spelet i ScummVM:

scummvmadd

Tryck helt enkelt på “Add Game” knappen och klicka dig fram till mappen du packade upp spelet i. Tryck “Choose” och vips så ska spelet dyka upp i listan. Tryck start för att ladda in spelet.. och svårare än så är det inte 🙂 Jag rekommenderar varmt att man bekantar sig med ScummVM’s alla options för att maximera upplevelsen. Det finns en del att pillra med när det gäller både grafik & ljud.

Sist men inte minst:

Fullthrottle

Ha det så skoj med alla dessa gamla skatter. 🙂

//Z

ScummVM – Klassiska äventyr revisited! (del 1/2)

Äventyr åt folket!

God eftermiddag! Den här posten har jag vridit och vänt på åtskilliga gånger. Från början var den tänkt att helt handla om “peka & klicka” genren, främst spel skrivna med hjälp av “Scumm” motorn. Jag kan ärligt säga att den idén omsatt i praktiken inte alls blev så bra som jag tänkt mig (postsize a’la telefonkatalog). Istället tänker jag försöka sammanfatta mina upplevelser av genren, dela med mig av några favoriter och sen visa er ett sätt att återuppleva dem (och många andra klassiker) helt lagligt.

Det var bättre förr!

…men det var ju det, eller hur? Man låter lite som en sur gammal korpulent farbror när man yttrar meningen, men det finns ett stort mått sanning i det hela. Hur mycket jag än försöker så kan inte dagens spel fånga mitt intresse på samma sätt som de gjorde när det begav sig. Dagens äventyrsspel må vara proppade med det senaste inom teknik och grafik, men jag anser att de saknar en sak som ofta var ständigt närvarande för snart 30 år sedan : själ! Jag är troligtvis inte ensam om den tanken..

Mitt allra första möte med äventyrsgenren skedde via min Commodore 64 någonstans runt 1988 om minnet inte sviker mig. Jag fick tag på två disketter innehållandes ett spel som heter “Maniac Mansion”. Tydligen skulle det vara ett spel vars like aldrig hade setts på ovanstående maskin, och jag kommer än idag ihåg vilka enorma förväntningar jag hade när jag laddade in spelet första gången. Jag anade dock inte att denna upplevelse skulle förändra min syn på datorspel för all framtid.

Från actionhjälte till äventyrsnörd.

Maniac Mansion fick mig att ta steget från de snabba, intensiva actionspelen till helt nya och outforskade områden. Redan vid titelskärmen förstod jag att det här spelet var något annorlunda : Istället för att mötas av bilder på testosteronstinna hjältar eller välbestyckade rymdskepp så möttes jag av nedanstående skärm. Istället för att helt enkelt trycka “fire” och kastas in i ännu ett actionspel så skulle jag nu helt plötsligt välja ut tre tonåringar (var och en med olika “personligheter”).

maniacmansion

Jag minns tydligt än idag hur jag satt och funderade över om mina val faktiskt skulle göra någon skillnad, eller om valen enbart var estetiska. Senare skulle jag lära mig att det faktiskt spelade roll vilka man valde, eftersom det öppnade upp flera sätt att klara av spelet på. Istället för att skriva mer om just introduktionen så kör vi en video från den (tyska) Commodore 64 varianten.

En kyrkogård, tre karaktärer med överdimensionerade huvuden, ett uppdrag : Att smyga in i en herrgård fylld av karaktärer som verkar vara hämtade direkt ur en skräckis från 50-talet och rädda huvudpersonens flickvän Sandy! Låter lagom cheesy, eller hur? Det var det också, men det var gjort på ett (för den tiden) briljant sätt. Man blandade tecknad “horror” med en god portion humor, och dessutom lade man till ett orginellt sätt att styra spelet på, nämligen:

maniacmansion2

Verb!

Istället för att utnyttja direkt kontroll över karaktärerna använde många av Scumm-spelen en serie verb för att interagera med objekt. Det gav (enligt mig) spelet en hel extra dimension. Att prova sig fram med de olika verben på olika objekt var en grej i sig. Det var inte alltid helt logiskt, men det var iaf bättre än att bara peppra på fire-knappen så fort man önskade interagera med något. De kändes nytt och fräscht när det begav sig. Jag ska dock säga att jag mest kände frustration när jag återupplevde C64-versionen förra veckan. Inte pga själva gränssnittet, men att man styrde det hela faderullan med joystick istället för mus. Det var ordentligt lååååångsamt!

Äventyret som sådant var som sagt mer eller mindre fantastiskt när jag spelade det för första gången 1988! Som jag nämnde här ovan så kändes blandningen mellan 50-tals skräckis och komedi riktigt rolig. Alla knäppa karaktärer man råkade på i den gigantiska herrgården är var och en minnesvärda på sitt eget vis. Här ovan kan vi se en av dem 🙂 De som var med när det begav sig vet att just denna “karaktär” ynglade av sig i en helt egen spinoff.. Lägg till utforskande, mängder med prylar att hitta, knasiga pussel och knäppa dialoger.. vispa ihop alltihop och toppa med en sedan länge bortglömd charm.. och du har:

Scumm (Script Creation Utility for Maniac Mansion):

Maniac Mansion var starten på en lång rad spel i liknande anda baserat på just denna spelmotor/programmeringsspråk. Efter att jag svalt ovanstående spel med hull och hår så längtade jag genast efter mer av samma vara. Mer skulle jag få, och det med råge! Scumm hängde med länge i sina olika versioner och spelföretagen levererade många riktigt stora titlar genom åren. Jag kan lista ett urval från LucasArts (som är min favoritutgivare i genren):

Jag vågar nog nästan gissa att du som läser denna post har spelat igenom åtminstone ett av ovanstånde spel. Osäker på vilka spelen är? Prova länkarna och återfukta långtidsminnet 🙂 Jag har testat alla spel på listan här ovan, men får jag välja några favoriter så är det nog Maniac Mansion / Day of the Tentacle, samt Monkey Island serien som ligger mig närmast om hjärtat. Scumm har så många fler titlar under bältet, men mer om det lite senare 🙂

..fortsättning följer..